När döden knackar på...

Ibbe fick en hjärtinfarkt idag. Men någon där uppe bland molnen tyckte att han hade mer tid kvar på jorden för jag har fått många pussar på sjukhuset idag.
Vet inte vad jag hade gjort om..... :(
Tack till den snälla farbrorn som ringde ambulans, tack till Emmys mamma som underättade mig och framförallt tusen tack till all vårdpersonal som räddade hans liv.

Ibbe im 4 ever yours.. <3

Utveckling & Motivationsbrist

Ola bandola!

Jag har tappat suget litegrann med den här bloggen. Känns som inte lika kul att hålla den vid liv längre. Dels beror det på att jag har så fullt upp nu med skola, praktik, Tuva, mig själv och Buddha så att jag inte riktigt finner tiden till att sitta och skriva. Känns som om jag har en massa andra saker som måste prioriteras innan jag kan sitta här och ordbajsa. Sen så ser jag att det är över 100 visningar mellan mina inlägg men ingen kommenterar. Det är sporrande med kommentarer så när jag inte får de så tappar jag lusten litegrann. Även det att mitt liv ser ganska likadant ut nu för tiden och så även Tuvas gör att jag inte hittar saker att skriva om lika lätt nu som förut. Vi får se hur jag gör om jag kanske avslutar bloggen med det här inlägget eller om jag hittar nytt intresse att blogga.

Det har varit fantastiskt att plinta ner det viktigaste som har hänt Tuva sen hon låg i magen och tills idag på hennes 16 månaders dag. Tror säkert hon kommer uppskatta dessa inlägg när hon blir större och börjar förstå vad livet handlar om. Jag tänkte göra en fotosession till er så att ni får se hur hon har förändrats från födelsedagen till 16 månaders dagen.

Det har varit mitt livs mest spännande och skrämmande upplevelse att följa den här lilla flickans ankomst till jorden. Från att känna hennes första små vibrerande sparkar i min mage, till att föda henne och se henne växa och utvecklas. Jag som alltid varit rätt så ointresserad av barn i allmänhet förut. Liksom tyckt att de varit gulliga och roliga men mest bara ganska så jobbiga. Men se mig nu. Det är lekar i sandlådan, sjunga Imse Vimse spindel med en sån iver att rösten knappt håller i de höga tonerna och det är pussar och kramar och en massa kärlek till min dotter. En total omvändning som fått mig att mogna till som människa sen den dagen jag fick titeln mamma.

Tuva, Iréne, Mimmi Nilsson jag älskar dig nu och så länge jag lever. Du är den jag kämpar för när jag tycker det går tungt, du är min motivation i skolan och du är den som får mig att vilja vara en bättre människa för varje dag som går. Om du läser detta när du är tonåring så ska du veta att du är en jäkligt envis, glad och dundertjurig liten bäbis och att varje dag med dig är en gåva. Tack för att jag får vara din mamma!

Hur som helst så flyter praktiken på. Jag måste säga att jag tycker personlig assistent mer och mer verkar vara ett yrke för mig. Det känns fint när jag kommer hem och vet att jag hjälpt en annan människa så att denne klarar sin vardag och sitt liv. Genom små enkla medel så får personen livskvalitét och jag får bra karma omkring mig. Det kommer kännas konstigt att gå tillbaka till skolan om bara 10 dagar men det finns vissa i klassen som det ska bli skojj att träffa igen och dessutom längtar jag till att bli iproppad ännu mera information. Kanske har jag en framtid inom detta vi får se.

I lördags åkte jag, Tuva, min mamma och min brors två barn Victor & Meija på en dagstur till Leos Lekland i Skellefteå. Vi käkade hamburgare allihopa när vi kom fram och efter den gourmélunchen så sprang de äldre barnen iväg på äventyr och jag och Tuva begav oss till bäbisavdelningen för lite lek. Det var flera bäbisar där så det var nog både spännande och skojj för henne att utforska allting som fanns där. Vi till och med åkte rutchbana tillsammans och som ni förstår så är det ju inte det enklaste att få in en stor rumpa i en bana gjord för bäbisar men ner tog vi oss iallafall. ;)

Denna gången var bollhavet betydligt mindre läskigt och hon faktiskt njöt av bollarna och alla färger runt omkring sig.

Sen gav vi oss uppför mot den stora rutchbanan. Det var en jobbig klättring för både lillTuva och mamman för det var ganska brant uppförsväg innan man hade kommit upp. Tuva har ju inte världens bästa balans ännu och jag fick liksom klättra medan jag hela tiden höll en hand under hennes rumpa. Men vi tog oss upp tillslut och tillsammans med Meija så åkte vi ner och skrattet gurglade ur Tuvas hals. Hon var jättenöjd!

Tack kära mamma för en fantastiskt dag som jag fick tillbringa med några av de bästa människorna jag vet på den här jorden. Jag älskar dig!


Nu laddar jag inför kommande fredag. Då ska en nattklubb här i stan som heter Challenge gästas av reggaebandet Skaburbian. Ett suveränt reggaeband från Luleå som jag bara ääääälskar att lyssna på. Har missat två spelningar med dem redan denna sommar och nu tänker jag inte missa den här. Det blir jag, Ibbe, Nadia och Lisa som går dit tillsammans och jag ska dansa tills svetten rinner. Lillhjärtat ska bo hos mormor och morfar över natten och det ska bli otroligt skönt. Jag har faktiskt inte varit barnledig över natten sen slutet av Augusti och det börjar kännas nu. Jag behöver ta hand om mig själv också och göra saker som gör mig glad och laddar mina batterier och är det någonting som fixar det, så är det reggae. Den musiken är liksom livets gåva till mig (och många andra). Ihhh nu längtar jag ännu mera när jag skriver om det!

Nu har jag skrivit blogg och fixat foton i över en timme nu får det räcka för den här gången...och kanske även för gott...

Puss & Kram och tack för att ni har följt min blogg!

//Sussie, Buddha och en bäbis....eller lilltjej kanske..!