söndag 24 april 2011

Ikea & Mingelpingla

Hallåjsan allesammans!

Nu är det verkligen dags att uppdatera den här bloggen. Den har fallit ur glömska en tid eftersom jag har haft fullt upp med andra roliga och viktigare saker.

Så...vad ska jag börja att berätta? Jo jag har byggt på lite mer på min halfsleeve på min vänstra underarm. Buddhan står på en blomma (blomman tappade dock färg när den läkte så den ska fyllas i och bli blodröd) med grön/gula höstiga löv och själva Buddhan ramas in av en lövranka som det sitter fjärilar på. På andra sidan armen är det just nu en stor vacker fjäril med svarta mjuka mönster i bakgrunden. Jag längtar till det färdiga resultatet.
Här se själva:








Den skulle kunna bli klar mycket snabbare om jag bara hade barnvakt till Tuva oftare. Men nu får det ta den tid det tar. Jag är så tacksam för de tillfällen när jag kan åka och sist var Jenka barnvakt ett par timmar. Tack bästaste du för hjälpen! 
Jag älskar mina och Kickis stunder när vi sitter där uppe i tatueringsrummet hemma hos henne, pratar och skvallrar och bara myser. Kvalitetstid på hög nivå! :)

I torsdags åkte jag och Tuva och min mamma till Ikea över dagen. Jag älskar de här stunderna som jag får tillsammans med min mamma. Då vi liksom har en hel dag bara för oss själva och speciellt på Ikea. Käka lunch, titta på alla saker och planera och fantisera sig bort. Nu är jag ett vardagsrumsbord, en rullgardin, ett balkongbord och en massa bra å ha grejjer rikare. Tack mamma för en kanondag!
Det var Tuvas första längre resa och vi hade satt barnstolen i baksätet och jag åkte bak med henne. Hon sov en stund och lekte och var som vanligt som en solstråle. I butiken åkte hon runt i sin sittvagn som fortfarande är lite för stor men hon tyckte det var väldigt spännande att åka framåt och titta på alla människor. Inte en tår fälldes på hela dagen trots att vi åkte 08.00 på morgonen och kom hem igen 17.00. En lyckad och tröttsam dag även för den minsta medlemmen i vår familj.
På hemvägen såg det ut så här:






Igår var jag barnledig. Tuva och Buddha åkte hem till mamma och Stig och jag hämtade upp min kompis Alex och åkte hem hit till Öjebyn. Vi lyssnade på lite musik och drack en öl i kvällssolen. Sen kom min lillebror och hämtade upp oss och skjutsade oss till stan där det var förfest hos Nadia. Inte bara förfest utan en riktigt rolig förfest också. Vi var nog drygt 12-14 personer där och alla var på topphumör och supertrevliga människor. Det är längesen jag har pratat så mycket med nya ansikten och minglat runt som värsta pinglan och bara känt mig så himla lycklig och nöjd med tillvaron. Det spelades bra musik, det var fantastiskt roliga samtalsämnen och jag tror nog inte att en enda person som var där inte ler åt minnet idag. På kvällen gick vi ner på Kalles och där träffade jag bl.a Lisa och hennes vänner och vi dansade allesammans och hade bara hur kul som helst. Tack för festen Nadia den var grym!

Tuva hade varit snäll hos sin mormor och morfar men som vanligt lite svår att varva ner och somna. Hon hade tydligen gråtit en stund och sen somnat tryggt i morfars famn istället för i sin resesäng i sovrummet. Sen hade hon sovit till 8 imorse och vaknat med ett leende. Hon är jämt glad (nästan) min lilla skönhet till dotter. Glad och nöjd med tillvaron och så sprudlande av energi och livsglädje. Jag känner mig inte det minsta orolig att lämna bort henne till mina föräldrar för hon har det väldigt bra tillsammans med dem och får så mycket uppmärksamhet och kärlek.
Nu har iallafall jag fått vara ute och träffa lite andra vuxna människor, släppt mammaansvaret omän för ett dyng bara och laddat batterierna. Jag behövde det och jag behövde få vara bara jag en stund. Inte Tuvas mamma med allt vad det innebär.
Nu längtar jag och ser fram emot Stockholmsresan med Jenka då vi åker ner och hälsar på Olle & Johan ett par dagar. Fatta vad härligt en weekend i stockholm i slutet på Maj. Försommar i huvudstaden och vackra platser och människor att beskåda. :)

Min viktminskning står still just nu. Jag pendlar mellan -1 och +1 så jag har liksom ingenting att uppdatera på den fronten. Har blivit lite latare att ta mig ut och gå och det märks direkt att det påverkar vikten också. Idag gav jag mig själv ett löfte om att bara käka Daim på fredagar och nu tänker jag hålla det. Jag är helt besatt i Daim och när jag känner smaken av dem så får jag liksom aldrig nog. Jäkla sockerberoende! ;)

Jag väljer att avrunda det här blogginlägget för jag måste kika på reprisen av Big Brother innan livesändingen börjar..





fredag 15 april 2011

Svansång & Vackra barn

Det är fredagkväll här i Öjebyn och fortfarande 8 plusgrader utomhus. jag sitter med balkongdörren lite på glänt och hör svanar och gäss som sjunger i luften på sin färd tillbaka hit efter vintern. De låter så vackert.
 Just ikväll känner jag mig väldigt harmonisk och lugn. Har haft en fullspäckad dag med olika aktiviteter och nu sitter jag här alldeles skönt slut i soffan med tända ljus som lyser upp mitt lilla vardagsrum.

Tuva har varit på BVC idag och nu börjar hon bli stor. Hon är 74 cm lång, väger 10035 gr och har 47.5 cm i huvudomkrets. Min bäbis håller på att bli en liten flicka och jag älskar varje sekund av det. Jag längtar tills hon är så pass gammal så man kan åka till Leos lekland, packa ryggsäcken full med fika och ge sig ut på en picknick i skogen och läsa Ronja Rövardotter på kvällen och säga godnatt för att sedan fortsätta i sagan nästa kväll. alla de här stunderna där vi kan sitta ner och prata med varandra och förstå vad den andra säger. Pyssla små roliga presenter till mormor eller kanske farmor i Marocoo och åka på cykeltur till badstranden.
  Nu vet jag att ni andra mammor med äldre barn ler lite finurligt och tänker "vilka drömmar! Hon räknar inte med allt gråt och skrik och trots och jobbiga stunder". Jag vet att de också kommer men det gör mig ingenting. Jag längtar ändå tills min dotter blir större och förståndigare.

Vi vilade en stund på eftermiddagen och när vi vaknade så åkte vi till Jenka och mös lite. Klockan blev ganska sent och Tuva började bisa tydligt att hon var trött men Jenka fotade henne lite först och jag låter bilderna tala för sig själva.


















Snart kommer Lena in genom dörren för att mys alite och spela lite mulle. Jag avrundar här och önskar er alla en trevlig helg!

Puss & Kram

//Sussie, Buddha och Bäbisen!

tisdag 12 april 2011

Löphynda & Snoriga floder

Hej alla gullegrisar!

Nu har det varit över 12000 visningar på min blogg sen i mitten av Juni 2010. Det är ju helt jävla galet och helt fantastiskt! Fattar nog inte varför så många letar sig hit och tycker ju att jag bara skriver en massa rappakalja men tydligen är det nåt ni gillar så jag fortsätter att dela med mig om mitt och Tuvas och Buddhas liv.

Idag har vi varit och hälsat på Nadia och Pebbels. Det är så gulligt att se de två små flickorna hur de är nyfikna på varandra, tittar på varandra och babblar på sitt eget språk med varandra, som att de förstår vad den andra säger helt och hållet.
Vi gick en promenad först till min mammas jobb där jag skulle skriva ut en massa viktiga papper. Tuva log sitt största leende när hennes mormor gullade med henne och stolt visade upp henne för sina arbetskamrater. Det är äkta kärlek mellan min dotter och min moder och det värmer mitt hjärta att se det. Å nä mamma du är inte gammal du är i dina bästa år. ;)
  Promenaden fortsatte genom stan och in i olika affärer. Hela tiden surrade vi, jag och Nadia om allt mellan himmel och jord. Det skiljer alltså 8 år i åldersskillnad men vi delar många händelser i livet och har bäbis bägge två så samtalsämnen finns det gott om. Tack för idag bruden!

På kvällen kom bästaste Jenka hit och hälsade på och gissa vem som blev alldeles utom sig av lycka? Ja lilla älsklings Tuvan. Hon började stutsa i gåstolen, med armarna utsträckta i luften, jublandes av exhaltering och med såna kärleksögon på Jenka att hon knappt inte visste vart hon skulle ta vägen.


Ungefär så här glad :)
 Tuva har så många fina människor i sitt liv som verkligen tycker om henne så mycket. Ärlig, härlig och ren kärlek som hon får ta del av varje dag. Hon är en lycklig unge som är lyckligt lottad.

Jag hämtade min lillebror och hans tjej på Kallax flygplats igår. När vi var på väg i bilen mot Piteå igen så tog jag upp med honom hur synd det är att vi har så dålig kontakt med varandra och ses och hörs allt för sällan. Jag förstår att det beror mycket på att jag knappt bott i Piteå de senaste 10 åren och att när jag väl gjort det så har mitt sätt att leva inte passat in med hans. Men det verkligen sårar mig att jag fick Tuva i Juni 2010 och hon har tre morbröder men ingen av dem verkar bry sig alls om henne. Sen i nästa tanke tänker jag att jag inte är en sån himla bra faster heller till mina syskonbarn och inser att vårt syskonskap är dysfunktionellt. Det är uppbyggt på julafton och familjemiddagar och funkar förövrigt inte alls. Jag rår för en stor del att det ser ut som det gör men oroar mig samtidigt också att det ska vara försent att laga relationerna igen. Jag älskar alla mina bröder på olika sätt och på något sätt ska jag försöka få dem att förstå hur jag känner och varför det gör mig så ledsen.

Buddha har börjat löpa. Det är alltid  lika jobbigt eftersom hon inte når att rengöra sig själv så nu springer hon omkring med en stjärnkalsong på sig som hålls ihop med en säkerhetsnål på toppen. Eftersom hon inte har någon svans så ser det riktigt gulligt ut. En liten blöjrumpa precis som på en bäbis. Buddha är en vänlig hund med stort tålamod. När hon ligger och tuggar på sina leksaker och Tuva kommer dit så är det som att Buddha delar med sig till Tuva. Ungefär som att hon tänker att allt mitt är ditt och vice versa också tyvärr. ;)



Vi har varit förkylda i ungefär en veckas tid här hemma. Snoret rinner i floder och vi båda hostar under natten. Detta har resulterat i att jag under denna vecka har suttit ner på röven och inte rört mig ett dugg för att jag fysiskt sett inte orkar det alls. Därför stod också vågen på +0.5 kilo sist jag vägde mig. Veckan före promenerade jag sammanlagt lätt 2.5 mil så kanske var det muskler som hade bildats. Jag hatar när vågen inte visar minus, det är en känsla av lite misslyckande men skam den som ger sig bara att fortsätta käka kolhydratsfattigt och ta nya tag. Nästa vår åker vi utomlands jag och min familj och tills dess SKA jag förlora 18 kilo till.

Jag lovade er att ni skulle få se Tuva krypa. Varsågoda!

http://www.youtube.com/watch?v=G3OyFnL47Tk

Hon har börjat nu att lyfta upp blöjrumpan i vädret och sätta sig upp på raka armar, alltså ett försök till att börja krypa ordentligt. Det trillar ner nya poletter varje dag och jag är väldigt imponerad av hennes beslutsamhet. Det finns nog inget som hindrar henne när hon väl bestämt sig för nåt. Den sidan hos min dotter imponerar mig.

Klockan är snart tolv på natten så jag avrundar innan spökerna kommer och tar mig!

Puss och kram!

//Sussie

onsdag 6 april 2011

Tjejmilen & Krypdebut

Godkväll mina kära läsare!

Mörkret sänker sig över Öjebyn och jag har precis lagt min lilla ögonsten när jag börjar blogga här kring 21 tiden. Det blev en lite senare kväll än vanligt eftersom vi fick finbesök av Nadia, hennes mamma och lilla rara Pebbels. De kom hit för att köpa en tripp trapp stol av mig och det blev ju såklart lite mysigt kvällsprat innan de åkte hem igen. Jag blev riktigt imponerad över Nadias mamma, det var en hell of a woman! En riktigt härlig kvinna.

Igår var jag riktigt hurtig. Jag vaknade på morgonen så trött som aldrig förr. Tuva håller på att få tre tänder samtidigt och har dessutom åkt på jordens förkylning så natten mot igår hade jag sovit ungefär tre timmar. Jag satt som en zombie på en köksstol och funderade på hur jag skulle orka gå till ICA för att köpa ägg och sånt till frukost. Då skickar Nadia ett sms och frågar om vi ska ta en långpromenad i solskenet. Naturligtvis ville jag det och jag åkte hem till henne med både bäbbe och vovve och blev bjuden på god frukost innan vi begav oss ut. Ruskigt skönt att byta promenadmiljö och det slutade med att vi hade promenerat en mil innan dagen var slut. Så det var en nöjd bäbis, en nöjdare mamma och en ännu mera nöjd fralla som slutligen kom hem till Öjebyn på kvällen.






Jag har ju som sagt varit lite upp och ner i mitt humör sista tiden och mått både bra och dåligt. Min mens bröt loss förra veckan och med den försvann det värsta deppet så jag tror det var någon slags pms som ställde till det för mig.                                        Sen tar nog sömnbristen ut sin rätt också. Vissa dagar känner jag bara att jag inte orkar mer, att jag måste skaffa en stödfamilj till Tuva som kan ha henne typ en helg i månaden och vissa dagar känns det inte alls så längre. Visst ställer min mamma upp så mycket hon kan men hon är ändå snart 60 år gammal och jobbar heltid och har ett eget liv. Jag kan inte begära mer än vad jag gör och det känns inte rätt att låta henne bli ännu mera trött än vad hon redan är. Helgerna är viktiga för henne att vila upp sig på och det respekterar jag fullt ut.                                            
Jag har tre bröder också. Min äldsta har jag inte direkt så bra kontakt med och det är långt mellan gångerna vi ses så där blir det problem att lämna Tuva även om jag vet att han och hans fru ställer upp om jag ber dem. Mellanbrorsan bor i Stockholm så det går inte och den yngsta har fullt upp med heltidjobb och projekt på fritiden.
Ibland känner jag mig ensammast på jorden, i vissa stunder som en dålig mamma utan ork och engagemang och ibland känner jag mig stark och fin, en mamma som älskar sitt barn till det oändliga. Det pendlar och är väldigt beroende av hur mycket eller lite jag sovit och om Tuva har en bra eller dålig dag. Oftast har hon bra och strålar som solen och då är det liksom bara happy happy omkring oss alla tre. Ja jag räknar med lilla Buddha också såklart.

Tack alla gullisar som peppar mig på facebook det betyder nog mer än vad ni tror. Jag ler och blir glad när allting faktiskt känns hopplöst. :)

Jag tänkte ni skulle få se Tuvas nya, begagnade gåstol. Hon trivs jättebra i den och sitter mycket stadigare och säkrare än i den gamla. Det går undan när hon far fram och småfingrarna pillar på allt som går att pilla på.




Sen så började hon faktiskt krypa ordentligt för någon dag sen. Det var som om poletten trillade ner och nu börjar det gå undan även där. Hon ser så rolig ut, liksom som om hon simmar sig fram på nåt vis. Tyvärr har jag ingen film ännu men det kommer snart jag lovar.

Ni är fortfarande många som läser men fortfarande är ni sååå dåliga på att kommentera. Tänk på att kommentarer gör mig glad och sporrar mig till att fortsätta skriva. Jag är EXTRA nyfiken på om någon läser bloggen som jag inte känner. Kommentera för böveln! ;)

Nu fick jag idétorka så jag avrundar bloggen för denna gång och önskar er en godnatt och fortsatt trevlig vecka.

Puss & sovgott!
SusieQ