Sömnparadis & Tvillingdop

Morsning korsning!

Jag har varit lite dålig på att uppdatera såg jag precis men det beror mest på att Big Brother har kört igång och jag har köpt live på nätet 24/7, så direkt Tuva lägger sig och vilar middag så är jag klistrad vid datorn och samma gäller kvällstid när hon somnat för natten. Dock så ser jag inte när hon är vaken utan då hittar jag på grejjer med henne och min lilla vovve.

I lördags var vi på tvillingdop här i Öjebyns kyrka. Sandras två söta tvilligpojkar Jakob & Cornelis skulle döpas och jag hade klätt upp både mig och Tuva dagen till ära. Det var så fint i kyrkan och Sadnra var vacker i en svart kort klänning och alla hennes pojkar i livet matachade varandra med ljusblåa slipsar och dopband.

Tuva skötte sig väldigt bra under hela akten och satt i mitt knä o pillade på psalmboken och en leksak jag hade med mig till henne. Hon hade på sig en vit sommarmössa med röda bär på som passade så bra till hennes outfit. Mitt under akten så var jag så inne i Jakob & Cornelis som gjorde typ exakt samma miner i ansiktet när de var glada, ledsna eller trötta, så jag märkte inte att Tuva hade dragit mössan framför sitt ansikte och satt och sprattlade med benen och viftade med armarna. Grymt gullig hon påminde mig om rumpnissen i Ronja rövardotter som får mössan över skallen. ;)



Foto av Kicki



Foto av Kicki

Efter dopet gick vi ner till församlingsgården för att fika och ge barnen presenterna. Tuva var helt slut och somnade i vagnen så jag lät henne sova utomhus och det var soligt och typ 3-4+ grader ute. Inne på kalaset bjöds det på en massa gott fika och säkert 7 olika tårtor och jag smakade tre små bitar av olika smaker men kände innerst inne att jag hade kunnat typ käka en hel tårta själv. ;)
Tvillingarna fick en massa fina saker och precis när kalaset började ebba ut så vaknade min dotter och jag passade på att be Kicki fota henne i soffan ute i foajén.




Älskade trollunge.... :)

Söndagen åkte jag ut till min mamma och vi tog en härlig promenad ute i det varma vårvädret. När vi kom tillbaka till deras hus så slängde jag av mig kläderna inne på toan och ställde mig på vågen. Siffran visade -2.5 och jag trodde att jag hade ställt mig fel så jag gjorde om det och flyttade fötterna en bit längre bak på vågen. Samma resultat och jag sprang jublande ut från toaletten och berättade min nuvarande vikt för mamma. Så nu är det -35.5 kilo och mitt första stora delmål är nått. Eftersom jag inte vill berätta ännu vad jag väger så kan jag inte heller säga vad det delmålet var men jag återkommer med det när jag gått ner ytterligare 10-11 kilo det lovar jag.

Jag saknar faktiskt min bror Erik och hans lilla familj. Jag såg bilder på dem i datorn idag och kände en varm känsla inombords. Jag önskar så mycket att vi bodde närmare varandra (de bor i sthlm) och kudne umgås lite oftare. Dock så kanske jag ska ner till huvudstaden första helgen i Juni tillsammans med Tuva och min mamma så då ska jag passa på att krama dem alla och rå om dem en stund.

En liten uppdatering om Tuva. Hon vägde 9540gr, var 71.5 cm lång och hade 47cm i huvudomkrets nu när vi var på BVC under förra veckan. Sköterskan tycker hon ser frisk och sund ut och vi disskuterade tillsammans hur jag skulle gå tillväga för att sluta amma på nätterna. Jag har ju helammat henne i 6 månader och småammat henne i 2.5 månad till så nu börjar jag bli ganska less. Vi kom överrens om att Tuva skulle äta gröt som kvällsmat eftersom hon inte tycker om välling och inte stoppar på mjölkersättning. Jag provade detta och jag måste faktiskt säga att läggningen går mycket bättre nu. Hon somnar i sin egen säng och som ikväll te.x har hon sovit oavbrutet sen klockan 20.30, det skulle aldrig ha hänt före.

Buddha min lilla älskling är så glad över plusgraderna utanför dörren. När extremkylan höll sitt grepp över oss så kunde man tro att jag hade världens lydigaste hund. Hon smet aldrig och lydde minsta "hit" jag ropade. Nu har solen tittat fram och med den har lydnaden "tinat" bort. ;)
Men ni ska se henne springa lös, hoppa upp i snödrivorna och vara glad och lycklig. Jag har nämnt det förut men kan inte säga det för mycket. När Buddha är glad, får motion ordentligt och somnar nöjt i sin bädd så är jag ren i samvetet och lika glad inombords. Jag älskar min vovve!

Nu är klockan 23.55 och jag väljer att avrunda och krypa ner i sängen och kramas med John Blund.

Peace i´m out!

//Sussie



Sitträning & Skuldfri!

Salam!

Jag fick ett brev på posten igår från ett företag som hade gjort kreditupplysning på mig för att se om jag var godkänd på att betala beställningen med faktura. Ni kan nog inte ana känslan jag fick när jag såg brevet.

Nu är det äntligen över på riktigt. I och med detta brev så blev jag som vilken annan människa som helst och med samma förutsättningar att få leva framtiden som jag själv drömt om i så många år. Inte har det varit lätt att komma till den här punkten, det tog några år, men nu är jag äntligen i mål. Jag är så överlycklig!

Snart lossnar det för lilla damen här hemma hur man sitter själv. Jag har tränat henne dagligen nu i snart en vecka och det börjar bli stabilt nu. Eftersom hon springer i sin gåstol så mycket så tror jag att hon har tränat upp ryggmusklerna så pass mycket så att hon snart orkar stå också.

Härom kvällen ringde Tuvas pappa och Tuva var på strålande humör. Så de fick prata med varandra i telefonen. Tuva lyssnade på  hans röst och det såg ut som att hon kände igen den. Hon log och småbabblade och var väldigt intresserad. När jag tog bort luren så ville hon höra igen. Gulligt faktiskt...

Kylan hänger sig kvar utanför dörren. På tal om dörren så är min helt pajj och det drar in en massa kallluft som kyler ner hela hallgolvet och gör så att vi inte kan vara utan sockor här hemma. Än mindre kan jag låta lillan ligga i blöja en stund och träna på att krypa. Vaktmästaren säger att det inte går att ordna förrän det blir vår ute och det förstår jag ju. Så nu lever vi med två kuddar som "extralist" och det ser såååå snyggt och modernt ut. ;)

Jenka och hennes man bytte köksbord där hemma så jag fick deras "gamla". Var först tveksam till att byta, eftersom jag har lite problem med förändringar men det blev riktigt snyggt. Hade ju ett gammalt fult furubord innan som absolut inte passa till furubordet men nu ser det ut som om allting hörde tillsammans i samma köp. Det blev ett helt nytt kök och jag är så glad att jag gick emot mina "tvångstankar" och vågade mig på en förändring.




Gamla bordet...



Å så det nya...

 jag var ju hos mamma i helgen som var. Jag skulle ju återkomma till er med vikt och sånt där och helgen var ett bakslag. Jag hade gått upp 1.5 kilo men det är ok. Jag förstår att jag har gjort det eftersom kylan har fått mig att vara inomhus flera dagar på raken och inte röra mig alls. Har nog slunkit ner en och annan Daim också. ;)
Nya tag och nya målet är 3 kilo så det hoppas jag att jag tar innan Mars månads slut.
Jag har ju bara gått ner och ner och ner så det var dags att det blev ett hopp uppåt så att motivationen till att fortsätta vara kolhydratsskrajj fortsätter och att jag orkar peppa mig själv. Har ju hållt på nu i 8 månader och med reultatet -33.5 kilo så jag ska inte klaga. Hade dock varit betydligt roligare med ett -35.5 resultat istället. ;)

Igår hittade jag igen två bröder som jag hängde med rätt mycket förr i livet. Har inte sett någon av dem på nästan 10 år så det var en glad överraskning och en massa nostalgiska tankar dök upp i minnet och hjärtat....

Dags att avrunda för den här gången för lillan gnäller på golvet och är arg!

//Sussie

Husdrömmar & Cancer

Hej på Er!

Jag fick ett par byxor av en person när jag var gravid. Jag vet att jag då tänkte att de här kommer jag aldrig att kunna ha, så jag la in dem längst in i garderoben och tänkte inte mer på dem. Igår blev jag nyfiken och tog fram dem. Mina ögon läste av dem som mycket små i midjan och hjärnan sa direkt att det inte var någon idé. Men de passade, väldigt bra också. Så nu går jag omkring med dem på, vänder en blick mot spegeln när jag går förbi och ler så stort att mungiporna når öronen. :)
Jag åker hem till mamma imorgon för att äta "finmiddag" med min käre styvpappa. Pölsa, potatis och rödbetor står på menyn och då ska jag passa på att väga mig igen så jag återkommer med viktrapportering i nästa blogginlägg.

Nu är jag dödligt less den här förbaskade antarktiskylan som hägrar i Norrland. Jag, Tuva och Buddha har varit i princip isolerade i 4-5 dagar och har bara sett dessa väggar på 60 kvm. Men så igår så trotsade jag kylan och packade in Tuva i massor med kläder och åkte med Jenka på stan. Vi var där inte speciellt länge men det var härligt att se lite ansikten och andra vyer. Kände direkt att jag blev på så mycket bättre humör. Vi åkte på Willys och storhandlade och sen hem, packade upp varor och klädde på Buddha som blev utom sig av lycka över att få åka lite bil. Hon satt i mitt knä och spanade på allt utanför bilrutan och njöt av solen som strålade på hennes lilla nos.

Efter att vi käkat middag allesammans så lekte Tuva en stund på täcket med Jenkas två barn. Jag var snabbt framme med kameran igen och plåtade. 

Efter ett tag blev lillhjärtat trött så packade vi ner henne i sin stol igen, tog med oss Buddha och åkte på en timmes sightseeing i Norrfjärden och byarna runt omkring. Det är så otroligt vackert där ute och jag kunde inte låta bli att drömma mig bort när jag såg alla små röda hus med vita knutar som stod där så gulligt i den lantliga idyllen. Det är ju så jag egentligen vill bo. Ett litet hus på landet, där Buddha kan springa fritt varje dag och där Tuva kan ha sin egna sandlåda, gunga, studsmatta och en liten pool. Jag har ALDRIG drömt om ett lyxigt hus med nyaste inredningen och det modernaste modet. Jag vill ha ett litet rött hus med små skrymslen och vrår och med utsikt över skogen och slätterna. Men skam den som ger upp sina drömmar, en vacker dag så bor vi så!

Jag hade ett par mål i livet. Jag tappade mitt körkort i 20års åldern nånting pga en skitgrejj jag gjorde. Mitt första mål var att få tillbaka det och det fick jag 2009. Målet efteråt var att skaffa mig ett arbete och det löste sig lite tidigare sommaren 2008 då jag fick mitt drömjobb på Arken Zoo i Härnösand. Nästa mål var att bli skuldfri Kronofogden och inkasso och detta blev verklighet 2010. Sen föddes min dotter som jag vetat skulle heta Tuva i nästan 10 års tid och en stor del av mitt livsverk var fullbordat. Nästa mål var att flytta in i det där huset jag beskrev för Er nyss. Det är liksom det slutgiltiga målet på min livsplan och eftersom jag redan nått alla de andra målen så känns huset nu så nära men ändå så långt borta. Sista delmålet innan mållinjen och jag känner mig starkare än någonsin när jag inser allting jag har presterat på bara ett par år!
Tack Jenka för bilturen den betydde nog mer än du förstår! :)


Jag har börjat oroa mig lite över mig själv. Nu ska jag bli så där grymt personlig igen och tycker ni det är vidrigt att läsa detta så får ni väl hoppa över skiten, bokstavligt talat. ;)
Förra månaden så var jag ju som sagt magsjuk. Hade ett illamående som tog över hela min verklighet och var kopiöst lös i magen. Ändå fungerade vardagen litegrann och ajg kunde både äta och dricka. Nu en månad senare så kom det tillbaka igen. Samma illamående och lös i magen. Jag har inte berättat för er att jag är en grymt stor hypokondriker så detta gör ju att jag börjar fundera naturligtvis. Är det nåt fel på min kropp, typ i tarmarna? Cancer? Magkatarr? Gallan? Eller kanske är det så enkelt att det är nåt hormonellt eftersom sambanden mellan båda sjukdomstiderna infaller strax efter mens? Jaja det blir ett besök hos farbror doktorn om det kommer tillbaka nästa månad igen.

Nu har Tuva sagt sitt första ord på riktigt. HEJ var det som kom igår lika tydligt som om jag själv skulle ha sagt det. Hon har sagt det i ungefär 2 månader redan men det har varit väldigt otydligt så jag har inte velat skriva in det i hennes bäbisbok förrän igår. Det låter ibland också som att hon säger titta men det ska jag avvakta med en stund till. Sen har hon lärt sig två nya saker också. När jag säger "vart är klockan Tuva?" Så tittar hon på den och samma sak när jag frågar vart Buddha är så tittar hon ner mot golvet och letar henne med blicken. Härlig känsla att hon börjar förstå lite saker och nu kan jag inte göra annat än att tjata in nya ord.

När jag fick Up & Go paketet från Libero så följde det med en skiva som heter "Baby brainpower". Det är tydligen en man som komponerat ihop ett gäng låtar som stimulerar bäbisen hjärna och det är liksom musik blandat med vågor, fågelsång, klockor som ringer, bäbisjoller och andra roliga ljud. Tuva älskar sin skiva så nu när hon ska vila middag så får hon lyssna på den tills hon somnar. Spår nummer två på skivan är en lite gladare låt med en massa roliga ljud och nu har hon två dagar på raken sjungt med till just den låten. Hon jollrar och ger ifrån sig en massa sjungande ljud och skrattar. Härliga unge vi ska älska så mycket musik tillsammans!

En liten tänkvärd text till alla som tvivlar på kärleken ibland...


"Det är omöjligt, sa tvivlet.......


Det är farligt, sa rädslan......


Det är onödigt, sa förnuftet......


......Prova ändå.....viskade hjärtat.......♥"






All kärlek från mig till Er alla!


//Sussie

Arbetssök & Gammal Vänskap!

Hola personas!
Försöker inte verka proffs på spanska eller så men det låter ju vackert eller hur? ;)

Det är kallt ute idag. Känner att termometern är på väg ner mot närmare -30 och jag fryser bara jag sätter näsan utanför dörren. Nu är det soffläge som gäller för Buddha iallafall. Bara jag tar fram hennes täcke och ropar "ska vi gå ut?" så börjar hon skaka och ser väldigt ömklig ut. Så det är liksom ut genom dörren och in lika snabbt igen.
Jag har vekrligen inte hjärta att tvinga henne ut i antarktiskylan utan ler när hon nöjt ligger på sin varma kudde i soffan och snarkar på Fransk Bulldog vis.

Tuvas magsjuka tog slut efter ett halvt dygn men herregud så sjuk hon var. Hon kräktes ner alla sina pyjamaser, alla mina sängkläder och ett x antal handdukar. Dessutom var hon svag och trött och låg på min säng hela natten, morgonen, dagen och in på kvällen igen då hon piggnade till igen. Jag tror aldrig jag har varit så orolig förut i livet. Jag hann ringa jourhavande sjuksköterska, BVC sjuksköterska, min kompis mamma som är sjuksköterska och Jenka ett x antal gånger med oroliga frågor.
Aldrig förut har jag känt mig så maktlös. Att höra hennes lilla kropp hulka innan hon kräktes, se henne kämpa för att få luft och sen ligga kraftlös, blek i ansiktet och illamående gjord emig nästan förkrossad av oro och sorg. Jag bara låg där brevid henne hela dagen, baddade hennes panna, strök henne över ryggen och bara fanns nära. Vi låg i sängen i typ 17 timmar och det gjorde mig inte ett dugg. Då började jag fatta att det verkligen handlar om ÄKTA, DJUP och MODERLIG kärlek. Älskade barn.

Vad har hänt annars då?
Helgen har spenderats ute i Norrfjärden hos Jenka och hennes familj. Fredagkvällen så myste vi med hamburgare till middag och en bra film på kvällen. "Salt" hette den med Angelina Jolie, kan varmt rekommendera den till er om ni inte sett den.
Lördagkvällen blev det mys för mig och Jenka tillsammans med hennes två knoddar och min lilltös då vi såg melodifestivalen. Hennes son som är fyra år blev sotis då Jenka höll i Tuva och han inte rymdes bevid så han sprang in på sitt rum och smällde igen dörren med en smäll. Då tog jag Tuva och Jenka hämtade sin pojke ut i vardagsrummet igen. Gissa om det var en nöjd kille som somnade gott till tonerna av tv:n i sin mammas famn? Gullpojken där..
Jag vill tacka för en fin helg min kära gamla polare Jenka. Det var skitskönt att slippa sitta här ensam igen en till helg. Det är så jäkla trist och speciellt helger känner jag mig ju så ensammen. Jag trivs i ditt sällskap och i ditt fina hus och med dina fina barn och lite flummiga make. ;)

Jenka och hennes dotter Amanda 7 år, tog lite bilder av Tuva när hon käkade rivet äpple. Det blev både fina, roliga, allvarliga och naturliga bilder.

Nu den 16:e februari så blir Tuva 8 månader. Jesus christ var flyger tiden iväg? Jag låg och funderade i min säng för någon dag sen på att jag kanske bara är mammaledig i fyra månader till. Jag har nämligen sökt tre olika jobb denna sommar och ska söka betydligt fler. Jag börjar känna av paniken att jag snart ska försörja oss båda och få vår lilla familj att gå runt. Vem vill leva på låg stämpling eller bidrag? Ingen. Jag hoppas att jag kan få en fot in i något företag och lättast är väl det under sommartid när de behöver vikarier. Tyvärr så innebär det att Tuva hamnar på förskolan ganska snart efter sin ettårsdag. Men vad ska jag göra? Jag kan inte lösa det på något annat sätt, det är bara att ta mitt ansvar så att jag och Tuva och Buddha kan ha det bra i framtiden.

På tal om Buddha & arbete så bekymrar det också mig väldigt mycket. Jag hoppas ju påa tt jobba heltid men då blev det genast ett problem. Buddha kan och ska inte vara ensam 8-9 timmar varje dag det är djurplågeri och dessutom inte rättvist mot henne. Jag jobbar febrilt på att försöka lösa problemet bland vänner och bekanta. Det finns ju hunddagis här i Piteå men det är väldigt dyrt och ligger liksom 1.5 mil åt fel håll från stan sett så det skulle ta en massa tid som jag inte har att hämta och lämna henne där varje arbetsdag. Nåja jag löser det där på nåt sätt om jag nu hugger mig ett arbete.


Jag har pratat med Tuvas pappa och han säger att det går bra för honom just nu. Det glädjer mig att höra jag vill att de ska få ha en relation. Jag hoppas på det bästa för min dotters skull. Kämpa på!

Grattis Erika till din son Zack. Äntligen kom han bara typ två veckor försent. ;)
Hoppas jag möter er på stan medan han är så där plutteliten så jag får se underverket och njuta av en pyttebäbis.

Till dig som ringde mig imorse och var ledsen. Jag hoppas att allting löser sig till det absolut bästa. Inget roligt att höra dig så ledsen när du alltid annars är så himla glad. Du vet vart jag finns om du behöver mig ok?

Här kommer några randombilder av min skönhet till dotter. Hon är redan en riktig linslus och blir så himla fin på bild.

Nu springer tiden iväg. Det är redan natt igen. Dags att krypa upp brevid lillan och sova.

Godnatt!

//Sussie

Familjemiddag & Kaskadspyor!

Hujja...

Jag vaknade inatt att Tuva kaskadkräktes rakt ut i min säng, på mig och på sig själv. Magsjukan har slagit till i vårt hem och en av mina nojjiga saker om Tuva har slagit in. Var tvungen att ta upp henne och tvätta av hennes lilla kropp till stora protester. Bädda rent och krypa ner igen bara för att 10 minuter senare göra om det igen. Stackars lilla flicka. Magen hissar och ut kommer nåt äckligt som hon inte ens vet vad det är. Jag ringde till sjukvårdsupplysningen klockan 03.00 inatt och nu på morgonen har jag kontaktat både Jenka, min mamma och BVC. Jag blir orolig att hon ska bli för hungrig eller torka ut.

Nu ligger hon och sover i sängen på en ihopvikt handduk som jag lagt ett gäng frottéhanddukar under. Samtidigt så tvättar jag sängkläder för fullt i huset brevid och nu ska jag strax dit för att centrifugera tvätten och är i dilemmat om jag ska låta henne sova vidare eller ta med henne i vagnen så att jag har uppsikten. Det är nu det känns att jag är ensamstående och fan riktigt hjälplös. Jag skulle kunna klona mig eller åtminstonde lämna ett öga kvar i sovrummet medan jag springer dit. Att väcka henne och klä henne känns också skittaskigt eftersom hon äntligen sover så gott. Men vi behöver våra sängkläder och hon behöver alla sina pyjamaser.

Jag var ju som sagt ute i helgen. Hade en underbart rolig förfest med trevliga människor och fick helt otippat en present av ett trevligt par som var där med oss. Tack W och T för gåvan och sällskapet! Tack L för festen och sällskapet också.

På förfesten medan smink och hår fortfarande satt rätt bra :P

Ute på krogen var det inte speciellt roligt. Jag kände nästan ingen där och tog det väldigt lugnt. Hade to.m ganska bra med pengar kvar från min femhundrig som jag hade tagit med. Det var skönt att somna på natten och när jag vaknade igår så var jag full av energi och kände mig inte alls bakis eller någonting. Tog en långpromenad med Buddha och busade med henne. Gav henne alldeles egen tid och vi njöt av det fina vädret och varandra. Kom hem städade hela lägenheten för Buddha löser hår värre än en skabbräv just nu så jag dammsög i närmare en timma innan jag var nöjd med resultatet. Klockan 15.30 kom mina föräldrar med Tuva och då hade jag hunnit sakna henne ända sen morgonen och det var en glad bäbis och en glad mamma som återförenades. Borta bra men hemma bäst!

I fredags åkte jag och Tuva till Luleå och hälsade på familjen Carnudd. Jag, Jennie, Milo, Tuva och Buddha tog oss en promenad nere på isen och Jennie passade på att fota Buddha när hon sprang fritt i snön. Tyvärr var det snålblåst och lite kallt (inte helt ovanligt för Luleå va? ;) så vi skyndade oss hem i värmen igen. Jennie hade lånat hem en fotostudio och tanken var att vi skulle ta kort på våra barn i finkläder men de ville inte riktigt samarbeta. Tuva blev gnällig och hungrig och ville sova så det blev istället Jennies egna barn som fick vara modeller och Buddha såklart. Bilderna blev helt underbara men på begäran av Jennie själv så får ni inte se dem förrän hon redigerat dem som hon vill ha dem. Återkommer med det.

Var hemma hos mamma på paltkalas i lördags. Mycket gott var det och trevligt att träffa familjen igen även om både Erik m. familj och David saknades där. Jag började besöket med att gå in och väga mig och vågen visade -2kg till. Galet roligt nu har jag alltså gått ner 34.5 kg?! Det är ju helt galet ju men riktigt roligt! Känns som om mitt slutmål på typ 18 kilo till börjar närma sig nu. Kanske jag fixar det innan året är slut? Det borde ju gå typ 2 kg i månaden.

Jenka gav mig ett sånt fint halsband i födelsedagpresent. Väldigt personligt och väldigt diskret också.

Tack snälla vännen för den fina gåvan. Jag blev verkligen tacksam och glad över den!

Erika E ligger i värkar just nu eller kanske med en liten nyfödd son i famnen. Hur som helst så önskar jag er lycka till med förlossning och det nya livet med erat barn!
Nu börjar det roliga, spännande och underbara!

Nu är det dags att ta hand om min lilla sjuka flicka igen. Det är verkligen inte roligt att se henne alldeles trött och blek. Ännu värre hålla hennes lilla kropp när hon spyr och kippar efter luft. Friska barn är glada barn och glada mammor.

Simma lugnt vi hörs!

//Sussie

Mina barn & Födelsedagskalas!

Tja!

NU är klockan efter midnatt och det är numera 3:e februari men jag skriver det idagform ändå.

Idag fyllde jag 31 år. Det känns helt ok är faktiskt inte så rädd för att åldras mer än att bli rynkig. Det känns inte ok men det är nåt varenda människa går igenom så det är väl bara att gilla läget. Imorse blev jag väckt av en underbart gosig liten madam som kurrade som en liten kattunge, myste in sitt lilla huvud i min famn och kittlade mig i ansiktet med sina små fingrar. Kunde jag ha fått en bättre present på morgonen?
Under dagen har vänner och familjemedlemmar besökt mig och käkat lite tårta och fika. Tack för presenterna Lena och Nattis de var jättefina! Tack för Orkidéen min kära styvpappa! Fatta han köper min favoritblomma i min favoritfärg lila och säger med ett leende att han visste att det var min favorit. Gullisen!

Både Tuva och Buddha kunde inte få nog av alla gäster här hemma. Tuva vandrade från famn till famn och trivdes som fisken i vattnet. Buddha blev klappad och fick vara nära fast hon löser så mycket hår just nu att det gick ett par ark med klisterlappar på hårrullaren. Jag har tyvärr fått stänga ute Buddha från sovrummet just nu eftersom hon löser som en katt nästan och kan inte förstå att sängen är förbjudet område. Jag vill inte att Tuva ska behöva ligga i Buddhas hår för risken är ju att hon kanske utvecklar nån slags allergi mot vovven och då måste jag göra mig av med Buddha. Vilket skulle kännas RUSKIGT tungt. Buddha är en stor del av mitt liv och min lilla familj. Jag har två barn här hemma brukar jag säga.Tre med Smokey som springer i hundhimlen.

Det bästa med livet är att det alltid fortsätter. "Tvingar" en att gå vidare, bearbeta sorger och problem och växa i takt med det. Smokey dog och Buddha flyttade in. Hon ersatte inte honom men hon fann sin egna plats i mitt hjärta. Sen föddes Tuva och med en gång så insåg jag att sorgen efter Smokey fanns kvar, men tyngde mig inte längre. Den hade blivit mer som en saknad och ett varmt och vackert minne. Jag gick igenom det och berikades av två nya själar. Älskar er Tuva och Buddha!


Nathalie har fotat en liten fotoserie på Tuva och på oss två tillsammans. Njut!

Nästa bild förklarar verkligen det jag känner för mitt barn och det hon känner för mig med. Ett team och 100% tillit och förståelse.

Nä nu ska jag avsluta födelsedagen med ett leende på läpparna och en enorm tacksamhet över att jag har så fina människor i min närhet!

//Sussie

En barn blev fött...

Grattis till din lilla son min älskade vän Ida Maria!!!
Nu väntar jag med spänning på att få se bilder på underverket. Tänk att han kom dagen före min födelsedag. Vilken bra present för mig!! :)

Puss jag älskar dig!

//Sussie