Pojkvänsbesök & Poolparty!

Hejsan alla mina kära läsare!

Dags att uppdatera på Tuvas 23 veckors dag. Vi har hunnit vara på 5 månaders kontrollen och hon vägde då 8015gr och var 64.5 cm lång. En liten rund o go bäbis har hon blivit. Lår som en michelingubbe och små celluliter på sin tjocka mage. :)
Hon fick också de två obligatoriska vaccinationerna och hon grät men inte alls länge. BVC sköterskan berömde henne till och med och kallade henne för en modig liten tjej. Jag var nog mer nervös än henne och grymt stolt när vi åkte därifrån.

Idag har Jennie och Milo varit på besök hos oss. Vi valde att gå å bada med dem i varmvattenbassängen på badhuset. Jennie som älskar att fota hade med sig systemkameran och smällde av en hel fotoserie med bilder på mig och Tuva. Som tur var så hade vi poolen för oss själva en lång stund så det blev många väldigt fina bilder. Jennie har en fotoblogg  http://jencafoto.blogspot.com/   Gå gärna in dit och kika på hennes fantastiska foton. Eftersom systemkamerabilder inte alltid blir rätt i fokusen på bilden så vill jag meddela er om att jag själv valt ut alla dessa bilder trots kvalitét och Jennies små protester om att fokusen inte är rätt på alla bilderna. ;) 
Besök gärna Jennies blogg så får ni se när hon och hennes kamera verkligen samarbetar. Här kommer iallafall de bilder som jag bara älskar:

Sen åkte vi hem hit till oss och lät barnen leka lite på täcket. Milo som bara är drygt tre veckor äldre var mycket mer rörlig än min lilla sötnos. Han blev stormförtjust i Tuvas alla leksaker och kunde liksom inte få nog av att röra i dem, skaka dem, smaka på dem och nästan krypa efter dem. Tuva hade fullt upp med att ligga på mage och hålla upp sitt tunga huvud.

Sen fick lillan pröva att sitta i sin barnstol vid matbordet igen. Det gick ju riktigt, riktigt bra...

Buddha har haft magsjuka i ett dygn. Vaknade igår morse att hon hade bajsat ner hela köksgolvet o att det stank diarée i hela lägenheten. Stackar´n skämdes och tittade skamset på mig från hallen. Det var bara att börja morgonen med storstädning och vädring. Efter det så sprang jag ut med henne minst engång i timmen och hela tiden kom det bara mer o mer. Så hon blev utan mat igår och fick fasta för att tömma magen på alla bakterier. Den här morgonen fick hon lyxmat när jag kokade upp fyra stycken fina rödingar och gav henne dem tillsammans med diaréestillande tabletter. Idag är hon mycket bättre och det känns skönt för både henne och mig.
Hon är verkligen inte gjord för ett norrbottniskt vinterklimat. Fast jag har ett varmt täcke på henne så skakar hon efter bara ett par hundar meter och värst av allt är hennes små tassar. Måste köpa henne skor så hon slipper frysa om dem. Älskade lilla grisehund. :)

Jag själv då? Jag var hos min mamma på paltmiddag i söndags. Det är det enda jag inte tänker välja bort ur min kolhydratsfattigare kost. Palt är min favoritmat och ska avnjutas som den alltid gjort. Jag åt tills jag nästan sprack och kom på efteråt att jag inte vägt mig på länge. Döm om min förvåning när vågen visade -2 kg till och att jag numera gått ner 30kg. På fem månader?! Det är ju helt sanslöst. :)


Här kommer den allra bästa bilden som togs idag på min skatt. Här samarbetar Jennie och hennes fantastiska systemkamera. Tack Jennie för sällskap och bilderna!

Adjökens!

//Sussie

Hurra! Hurra! & smakportion!

Hipp Hipp Hurra för Buddha 2 år idag!!

För två år sen föddes en kull med franska bulldog valpar hos Ytters kennel i en by utanför Härnösand. Jag hade turen att lära känna uppfödaren Jessica via mitt arbete som jag hade i en djuraffär inne i staden där hon var kund. Jag som alltid önskat mig en fralla men aldrig haft råd att köpa en själv fick äran att vara fodervärd till Buddha. Jag hälsade på henne ett par gånger när hon var så där pytteliten och gosig och kände direkt att det var rätt beslut.


Kunde jag göra annat än att bara älska henne?



I mitten av januari 2009 hämtade jag hem min lilla ögonsten och sen dess har vi delat livet tillsammans. Hon är verkligen allt jag önskar i en hund och hennes "dåliga sidor" som att hon är GRYMT tjurig, vaktar allting här hemma mot andra hundar och fiser så det stinker i hela lägenheten, överspeglas av att hon är så underbart glad och snäll. Nu när hon blivit två år så märker jag också att hon mognat och blivit vuxen.
Jag hade turen att Jessica valde att inte avla på Buddha av olika skäl så därför blev hon min alldeles egna. Du vet Jessica hur mycket det betyder för mig. Du har gett mig den finaste gåvan någonsin och jag kommer för alltid att vara dig evigt tacksam för det!

Tuva fyllde 5 månader den 16:e November. Lilla pärlan har ju gått o blivit "stor". Det börjar krävas mer av mig nu som mamma att underhålla henne. Hon är vaken längre och längre stunder och nöjer sig inte med att ligga på täcket allt för långa stunder. Nu börjar jag känna av att jag är ensamstående förälder. Hur jag än försöker så känns det som att jag försummar henne fast jag säkert inte gör det. Som ett konstant dåligt samvete. Dock känner jag ju att jag måste hinna laga mat, städa, gosa med Buddha och andra saker. Såna gånger då får Tuva gnälla litegrann för jag kan inte dela mig i två och hushållet måste också skötas om.

Idag fick hon smaka på sin första smakportion. Jag satte på henne haklappen, mosade 1/5 banan i en skål, laddade teskeden och förde den mot hennes mun. Hon gapade, som en liten fågelunge och jag gav henne bananen. Då hon kände smaken av den så blev ögonen stora som tefat, tungan rullade runt i munnen och ut kom bananen med en hel uppsjö av dregel. ;)
Jag ska fortsätta ge henne smakportioner och utöka teskedarna till fler och fler. Har precis inhandlat banangröt och tänker prova det + mosad potatis med bregott och bröstmjölk. Mums va? :P

Har inga direkt nytagna bilder av min flicka men samlar ihop några olika söta alternativ som inte visats förut:

Hejdå! ;)

Bästa vänner & minimodell!

Tjabalabba!

21 veckor gammal och tiden springer allt snabbare iväg.
Nu börjar hon bli en liten person, en egen individ som vet vad hon vill och inte vill. Fortfarande är hon glädjen personifierad men hon säger snabbt till om det inte går som hon hade tänkt sig.

Jenka var här igårkväll och agerade som vanligt bustant till min dotter. De hittade på allt möjligt te.x promenad på vardagsrumsgolvet, dansa piruetter till Dileva som sjöng på tv och Tuva fick to.m vara modell. Jenka hade med sig sin systemkamera och de två roade sig på golvet medan jag var fast i "så mycket bättre" på tv. Rätt skönt att få avlastning ibland även om det bara handlar om en timme eller två där en annan person håller henne och ger henne lite uppmärksamhet.
Iallafall så blev många bilder väldigt lyckade och andra väldigt roliga. Se själva!

Igår på dagen när jag låg och ammade i sovrummet så lät jag Buddha komma upp i sängen en stund. Hon är ju så försiktig med Tuva och så även denna gång. Det slutade med att båda min två favorittjejjer sov tätt, tätt intill varandra.
Går det att ta miste på kärleken mellan mitt barn och min lilla, lilla fralla? :)

Jag älskar verkligen min söta hund. Hon fyller snart två år och jag undrar vart tiden tar vägen. Nyss var hon så här liten:

 Å nu är hon så här tjusig och stor:

Det var nog allt jag hade att bjuda på denna gång. Blev många bilder att se för Er men det tror jag nog bara är roligt!

Kram på er sötnosar!

//Sussie




Badkarsdebut & likheter

Tjenare!

Tuva somnade tidigt ikväll efter en fullspäckad dag.
Vi började dagen med att åka in till stan och häsla på Nadia & hennes fina Pebbles. Hon har hunnit bli 7 veckor lillplutten men väger lite mer nu än vad Tuva gjorde som nyfödd. Jag fick hålla henne en liten stund och hon var verkligen liten och lätt som en fjäder. Sååå söt! Nadia bor i en supermysig lägenhet och jag trivdes där under tiden jag vistades där och det gjorde nog Tuva också för hon somnade på soffan brevid mig en liten stund. Med respekt för Nadias önskan att inte visa bilder på Päbblan så får ni inte se henne. Jag kan iallafall intyga att hon var söt som en liten pluttenutt. ;)

När vi kom hem från Nadia så lekte jag & Tuva en stund på täcket och sen tyckte jag att det var dags för våran badkarsdebut. Jag satte hennes skötbord kant i kant med badkaret och kröp ner först själv. Sen tog jag henne i min famn och så fick hon sitta på mina ben och bada. Gud så mysigt det var. Tuva njöt av det varma vattnet och plaskade och log mest hela tiden. Det där ska vi göra om många gånger till i livet.

Jag hittade bilder av mig själv som bäbis i mitt fotoalbum och insåg att jag o lillan faktiskt är otroligt lika varandra fast hon är en mörk version av mig. Jag föddes med vitt blont hår och har färgat det mörkt mest hela tiden sen jag var 13 år. Titta själva får ni se:

Ser ut som bilderna är stenålders. 30 år gamla iofs men ändå. Jag tycker likheten med Tuva är slående och det gör mig så glad. Har ju bara tyckt hon har varit lik hennes pappa ju.


Har inte så mycket mer att tillägga nu men BRA att ni kommenterat så ska det vara jämt. Roligare att skriva blogg när man ser att folk läser och ger feedback. Te.x du som var anonym och skrev att du hittade hit av en slump och läser ibland. Sånt är kul!

Hasta la vista Bäbis!

//Sussie

Tvillinglycka & utskällning!

Älskade Sandra & Dennis grattis till era två små underverk! Stoltare lillebror än Isak får man leta långvida efter. Två välskapta pojkar har sett jordens ljus och Tuva har fått två framtida lekkamrater. Jag längtar efter att få se dem bägge men mest av allt längtar jag efter att ge Sandra en kram. Hon ligger inlagd på en annan avdelning i Sunderbyn eftersom hon fått gallsten och förmodligen kommer att opereras. Jag och Tuva håller tummarna så att allting går bra och att hon snart får återförenas med sina 2 bäbisar och sin stora kille Isak.

Jag kom på för någon dag sen att jag har så få bilder av mig och Tuva tillsammans. Klart det blir så när jag står bakom kameran jämt. Nu fick vi lite hjälp så ni ska få dela resultaten med oss.

Vi har varit på babysim igen idag. Jag gillar inte riktigt det här med att de ska "dyka". Tuva måste känna av min oro för de första dyken hon gjorde gick bra och nu gråter hon efteråt och får kallsupar hela tiden. Jag får en klump i magen och håller på att börja gråta. Jag sa till simläraren idag att jag inte pallar det och att jag kände mig rädd. Försökte beskriva för henne att det är samma känsla att trycka mitt barn under vattnet som om jag skulle lägga en kudde över hennes ansikte o räkna till fem.
Jag vet att det är för en god sak och att de med tiden ska kunna hålla andan och ta sig till en kant eller liknande om de trillar i, men jag fixar det verkligen inte. Ska säga det till henne nästa vecka. De andra mammorna tar det med ro och deras bäbisar dyker hur fint som helst. Jag är för mycket hönsmamma för att fixa det. Tuva ser helt panikslagen ut när hon kommer upp till ytan igen och börjar storgrina. Då är det alltså inte roligt för henne längre och det är det jag vill att babysimmet ska vara, annars kan vi lika gärna strunta i det.


Det går bra för Tuva att sova i sin egen säng nu. Jag har fått börja inse att min bröstmjölk inte räcker till hela dygnet längre. Hon började bli mer och mer gnällig om dagarna och vaknade varje timme eller åtminstonde varannan på nätterna. Nu ger jag henne NAN ersättning innan läggdags och hon sover som en stock ända fram till småtimmarna. Då har jag hunnit producera så pass mycket att hon blir mätt igen och sover tills på morgonen. Skönt att det funkar och att hon äntligen får vara nöjd och glad igen.

Har inte gått så bra med promenaderna på sistonde. Kände att det blev alldeles för mycket där ett tag så jag krävde vila av Maria. Under tiden så köpte jag en och annan Moster Fia gobit från Hanséns och nu känns det nästan hopplöst att börja om igen. Men skam den som ger sig det har ju gått så bra så en och en halv veckas nederlag kan ju inte få förstöra hela skiten? Eller vad tycker ni?`
Maria har varit en vecka i Sthlm men kommer hem igen nu ikväll. Bara att ta nya tag och bege sig ut å powerwalka. Har ju ett mål till julafton på -7 kg till. Måste fixa det!

Hörrni! Jag ser ju att antalet besökare växer för varje dag som går. Men ni ska få lite skäll av mig!! ;)
Snälla kommentera lite mer så jag vet vilka som läser och får lite feedback på det jag skriver. Ibland tjorvar det att kommentera och då måste man trycka på "kommentera" knappen flera gånger innan inlägget kommer. Så bli bättre på att kommentera så ska jag bli bättre på att uppdatera.

Tänkte avsluta med en liten bild på lillskatten i hennes nya pyjamas med svartbjörnar på. Den fick hon i present av min morbror Anders & hans fru Veronica när de hade varit och hälsat på min kusin i Canada. Titta så fin hon blev:

Simma lugnt!

//Sussie

Gapflabb & täcketräning!

Hej på er igen!

Jag önskar så mycket att jag hade tid att fixa fler blogginlägg, lite oftare, lite intressantare och lite mer. Tid är något jag inte har så gott av numera men det är av en väldigt positiv anledning så det gör mig inte så mycket. :)

Måste ha räknat helt galet förra gången förr lilla hjärtat blev 20 veckor gammal igår och nu ni så händer det grejjer! I söndags 31/10 så vände hon sig från rygg till mage helt själv. Hann bara uppfatta det i ögonvrån men jag blev så chockad och stolt att jag fick ont i hjärtat. Hon har ju kämpat på sitt täcke i flera veckor och försökt vända på sig men bara lyckats komma runt med stjärten och fastnat vid axeln. Nu när det äntligen släppte för henne så knyckte hon till den sista biten och rullade runt. Sjukt galet känsla att se sitt barn utvecklas ett litet steg i taget.

En till underbar sak som har hänt är att hon har börjat skratta. Förra fredagen när jag och Maria kollade idol så satt Tuva i mitt knä med ansiktet mot mig. Jag såg att hon var extra busig och hissade därför upp henne i luften samtidigt som jag utbrast: "Tjohooo!". Då kom det! Ett kluckande skratt, djupt ner ifrån magen och jag typ dog av kärlek. Missade två framträdanden på idol men vad gjorde det. Jag hissade henne fler gånger och kittlade hennes lilla mage och hon tjöt av skratt. Sen lugnade vi ner oss och hon la sig vid mitt bröst och ammade. Då sa jag lite tyst "tjohoo" igen och då flabbade hon trots att hon hade hela bröstet i sin mun. Kärleken till mitt barn växte den kvällen och jag kände så mycket för henne att jag nästan kände mig kär.

Hon har också börjat greppa efter leksaker lite smått och sätta dem i munnen. Det syns hur mycket hon får fundera hur hon ska få sina små fingrar att ta tag i saken jag erbjuder och när hon lyckas ser hon riktigt stolt ut. Se själva:

Tuvas pappa har varit rätt mycket och besökt oss och det märks att Tuva trivs med sin far. Jag hoppas att om de får ha sin kontakt så kanske det kommer bli bra i deras relation i framtiden. Han kräver inte att få ha henne ensammen och han kräver inte mycket mer än att få hålla om henne en stund och gosa med henne. De kraven kan jag leva med och det gör både honom och tuva väldigt gott. De busar och skrattar och är nöjda med varandra. Vissa av mina vänner tycker att hon börjar likna mig mer och mer nu men jag ser fortfarande bara honom i henne.

Tuva har sovit borta för första gången sen hon föddes. I lördags skjutsade jag henne till sin mormor & morfar kring 18.00 tiden och lämnade henne där. Det hade gått så bra. Hon hade inte grinat en enda gång och somnat kring 21.00 och bara vaknat en enda gång under natten och velat äta. Under tiden roade jag mig med god middag i goda vänners lag och utgång med musik och roligt sällskap. Dagen efter kom Tuva hem kring 13.00 tiden och jag hade verkligen längtat efter henne. Vi mös och jag badade henne i sin balja och jag hade laddat mina batterier för att orka fortsätta vara hennes mamma med allt vad det innebär. Borta bra men hemma bäst och jag trivs bäst när vi är tillsammans. :)

Över 6000 besökare!? Jag börjar känna pressen att uppdatera lite oftare. ;)
Jag avslutar för denna gång med en jävligt söt bild av det finaste jag har!

See you later...

//Sussie