Jag förstår inte vart motivationen till min blogg har tagit vägen men den är iallafall borta med vinden. Jag har så fullt upp i livet just nu att jag inte riktigt hinner med annat än det absolut nödvändigaste. Skola/jobb, barnen, Buddha och min relation.
Jag försummar så många vänner just nu och jag känner mig så otroligt ensam trots att jag aldrig är det. Så många fina vänner finns i mitt liv men jag har aldrig tid att träffa dem och än mindre ringa dem kontinuerligt. Ibland önskar jag att jag hade mindre att göra så att jag kunde vårda mina vänskaper och ge av mig själv till alla dem som behöver det, men tyvärr så är min vardag fullproppad av en massa måsten. Därför har jag bestämt mig för att ordna någon slags grillfest närmare sommaren dit alla jag bryr mig om och vill träffa är bjudna. Skulle vara riktigt häftigt att hålla till på te.x norrstrand med grillar, kubb och lite gott att dricka. Håll ut mina vänner jag ska styra upp det här. Förlåt för att jag är en sån jävla dålig kompis men jag finns här hemma i Öjebyn och jag kommer inte vara småbarnsmamma för alltid. ;)
Hjärtat Tuva är nu snart 22 månader gammal och utvecklas hela tiden. Hon har börjat med en jobbig sak där hon testar mitt tålamod hela tiden. Om hon te.x är ensam med Ibbe eller sin mormor & morfar så är hon en ängel, glad och sprallig. Så fort hon ser mig eller hör mig så startar gnällande AB och hon bara gråter och gnäller och vill ha min uppmärksamhet genom att bete sig så "dåligt" som hon bara kan. Det här stressar mig något enormt mycket och trots att jag försöker vara konsekvent och kärleksfull så brister det ibland. Igår skrek jag "håll käften!" till henne och somnade senare med dåligt samvete. Jag är inte mer än människa och ibland får också jag nog. Ska försöka välja orden bättre i framtiden men jag vill bara gråta de stunderna.
Annars så måste jag säga att jag har en mycket klok flicka här hemma. Hon pratar rent väldigt snart och jag kan verkligen umgås med henne nu. Vi är otroligt lika varandra i mångt och mycket och tänk, snart fyller hon två år. Jag födde ju henne nyss!?!
Jag och Ibbe har börjat prata om att flytta ihop. Vi bor just nu i varsin liten tvåa men hänger mest här hemma hos mig. Det innebär att varannan vecka är vi två vuxna, två barn och en hund som delar 58kvm. Lägenheten börjar kännas som ett fängelse och vardagsrummet är numera lekrum för Emmy och Tuva. Drömmen vi båda har är ju såklart att köpa hus men det innebär att båda måste ha jobb och än så länge är det bara Ibbe som har fixat den biten. han fick en heltidstjänst förra måndagen och det var en stor glädje för oss båda. Nåja fram till husköpet så planerar vi att flytta ihop i en trea tills vidare för det finns inte gott om fyror i Piteå och barnen behöver endast ett lekrum för de sover inne med oss. Ska bli ruskigt skönt att få undan alla leksaker på ett ställe och kunna inreda vardagsrummet i en vuxenstyle, inte dagis.
Sen så skulle det vara underbart att bo tillsammans med Ibbe på riktigt. Dela vardagen i vårat hem inte mitt. Vi får se när det sker men jag hoppas det blir i slutet av sommaren eller början av hösten. Våra barn älskar varandra det går inte att missa.
Jag fick sommarjobb på ett gruppboende här i Piteå. Vem kunde tro att jag skulle fixa det? Jag börjar efter Cypernresan för under den resan har jag tänkt vara mammaledig. Det pirrar i magen av förväntan och nervositet och redan nu under påsken ska jag gå introduktion en dag och en kväll för att komma in lite i deras rutiner. jag hoppas jag kommer tycka att det är så roligt som jag tror det är, för till hösten ska jag validera upp mig till undersköterska och inrikta mig på handikapp för jag vet att detta är mitt framtidsyrke. Jag trivs otroligt bra med att jobba med människor med speciella behov. jag börjar med sommarjobbet och hoppas det är min fot in på arbetsmarknaden.
Det var våffeldagen i söndags och jag, Ibbe & barnen blev bjudna hem till mamma & Stig för att grilla våfflor över öppna elden. Det var riktigt gott och alla åt så det stod härliga till. Trots att det blåste kallt ute så spritte vårkänslorna inombords och det sprakande ljudet från elden förhöjde känslan ytterligare. Jag satt där och tänkte på hur tacksam jag är som har så fin liten familj och så otroligt fina föräldrar. Tack för en fin dag allihopa och tack för våfflorna kära föräldrar!
Med detta så väljer jag att avsluta för denna gång. Jag tänder också ett ljus för Marie som somnade in i lördags till många pitebors stora sorg. Vila i frid vännen det förtjänar du! <3
//Sussie
