Buddha & Väntans tider

Hej på er i höstmörkret!

Det börjar dra ihop sig för min lilla blivande mamma här hemma.
Buddha har idag gått in på det 56:e dygnet och nu är det inte länge kvar innan hennes bäbisar ser dagens ljus. Magen är inte megastor, men heller inte jätteliten och jag tror att det är en precis lagom liten kull för min lilla tjej.

Hon ser lite ledsen ut men det är hon aldrig. :)

Idag levererades hennes valplåda som min bror David snickrat ihop till henne. Den är verkligen jättefin och välgjord men kanske i största laget. Nåja nu finns det rum för nyfikna frallabäbbar att ta sina första kliv och busa lite med varandra. Lådans mått är 100cm X 80cm och redan nu ser Buddha ut att trivas i den. Jag har bäddat botten med en liten madrass, två gamla babytäcken som jag fick av Frida och Buddhas eget sängtäcke som hon älskar att sova på. Nu är lådan mjuk och fin och helt inbjudande att ha sin förlossning i.

Tänk när jag hämtade Buddha då såg hon själv ut så här:

 

 

 

 

Dagen jag hämtade henne hos Ytters Kennel :)

 

 

 

 

 

Det är spännande nu att min lilla plutta ska bli mamma själv och jag måste erkänna att det är skräckblandad förtjusning hela processen. Franska bulldoggar har en statistik att ha komplicerade förlossningar. Vissa flyer på utan problem och andra kräver akut kejsarsnitt. Jag hoppas på det första alternativet och skulle det bli akut så åker jag direkt in med henne.

Jag jobbar min sista natt på lördag och då ska Buddha bo hos min kära Jenka så att någon vakar över henne. Sen ska jag vara ledig ett långt tag så att jag är med och närvarande när mitt <3 b="b" beh="beh" font="font" mig="mig" som="som" st.="st." ver="ver">

Allting är klart för ankomsten! Jag återkommer!

Simma lugnt!
Puss & kram

//Sussie

Viktkamp & tillökning

Sitter här och inspekterar mitt försök att förnya bloggen lite. Ville lägga upp en ny bild på bloggens framsida för att förnya lite, eftersom bilden på Buddha och en liten bäbis Tuva inte kändes så aktuellt längre. Jag har nu tillägnat 1.5 timme av mitt liv för att få bilden att passa där uppe, men inser att jag inte fixar det.
  Det var min vän kicki som hjälpte mig att starta bloggen år 2010 när jag var höggravid. Med andra ord så förstår jag inte själv hur man gör, så det är nog dags att bjuda hem Kicki på en te kopps kväll och få lite hjälp av henne. ;)

Vad har hänt sen sist då? Jag har nog ganska mycket att berätta och som vanligt lär nog inlägget bli ganska långt men jag måste börja i en ände och ska börja med detta:

Jag har jojjobantat hela mitt liv. Jag har vägt allt ifrån 67kg och upp till 135 när jag var gravid. Gått ner 40 kilo och gått upp dem igen. Gått ner 45 kilo och gått upp 55. Ja som en springande karusell som släpper och samlar på sig fett under resans gång. Nu har jag tröttnat på mina ständiga ätstörningar/matmissbruk. Visst, jag kan vara jätteduktig och motionera ordentligt, gå ner i vikt och börja leva hälsosamt. Men så kommer en förkylning emellan eller nåt annat och avbrottet får latmasken i mig att sluta träna och börja förse mig av livets goda igen. Jag är uppriktigt less på skiten så nu på torsdag ska jag skriva in mig på Viktväktarna och göra ett ärligt försök. Jag har varit med i VV förut och faktiskt så kommer jag ihåg den tiden som underbar. Jag var aldrig hungrig och vågen sjönk sakta men säkert.
  Jag föddes med en massa fettgener. Varför det vet jag inte men det är något som jag måste handskas med hela livet. Nästa vår/sommar planerar jag och Ibbe en veckas semester utan barn. Då vill jag känna mig stolt över mig själv när vi är på stranden. Ibbe är sjukt vältränad och jag vill inte vara "den där tjocka" brevid. Vi ska se snygga ut tillsammans och jag startar på torsdag. Spark i arslet och fett lycka till, till mig själv!

Hösten 2011, under 100 kg

Sommaren 2009, över 100 kg



 

Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv. Jag håller på att plugga till undersköterska, på distans och 100% studietakt. Samtidigt så springvickar jag på två olika gruppboenden, enstaka dagar som personlig assistent och inom städ. Dessutom är jag småbarnsmamma till en helt makalöst underbar två årig flicka och varannan vecka till världens bästa femåriga tös. Jag har också en kärleksrelation att ta hand om, familj som vill träffa mig, en hund som vill gosa, busa och motioneras och vänner som längtar efter mitt sällskap. Trots detta hektiska schema så får jag C (gamla VG) på mina studieprov och inlämningar. Jag är sjukt stolt över mig själv för så HÄR ambitiös har jag ALDRIG förut varit i livet.
  Jag är på god väg att uppnå mina drömmar med familj, utbildning, fast jobb (?) och ett hus där jag kan ha mina framtida hundar och min framtida drömhäst. Att då offra detta år av totalt osocialt beteende är så värt det.

Nu kanske ni undrar om Tuva. Min lilla ängel på jorden. Någon där uppe ville mig mycket väl när han bestämde att Tuva skulle börja växa i min mage. Hon är nu 95 cm lång och väger 16 kg. En lång och reslig flicka som förväxlas med sina 3+ kompisar på dagis. Det är svårt att förstå att hon bara är 2 år och 3 månader gammal för talet är helt flytande nu och hon är smart och klok min lilla flicka. Allting i hennes värld är så underbart och varje dag som går så blir hon lite större och lite klokare.
  Pippi Långstrump är idolen på jorden och det går inte en kväll utan att hon drar ut sitt hår i pippilotter och sjunger "här kom Pippi Långstrump, här kom faktiskt jaaa".

I söndags fick vi åka in på vår första resa till akuten. Tuva hade stoppat vad jag trodde var ett gruskorn långt upp i näsan. Hos doktorn blev hon snabbt omtyckt eftersom hon pratar med allt och alla och doktorn blev imponerad av att hon så snällt tog bedövningsnässpray. Tuva älskar att ta nässpray och det är tydligen inte så vanligt för små barn att göra det. Iallafall så plockade doktorn ut en bit av en kökssvamp och Tuva sa att hon hade stoppat in den när vi hälsade på på Emmys dagis. Sant eller falskt? Ingen vet men nu har jag iallafall sagt till Tuva att det är farligt att stoppa in saker i näsan och att jultomten blir ledsen om hon gör det och vill inte dela ut julklappar. Jag vet att det är hot men det är det enda som funkar med denna damen tyvärr.

Men njut av min lilla skönhet:

 

 

 

 

 

 

 

Nu till en mycket glad nyhet. Min älskade Buddha ska bli mamma i början av November. Lyckan är total här hemma och det är härligt att se min lilla tjej växa sig rund och go runt magen. Vi var på ultraljud igår och fick bekräftat att hon är dräktig och att de valpar som kunde ses på bilden verkade friska och krya.

 

 

Hannen heter Aron och har exakt samma lugna "tjuren Ferdinand" mentalitet som Buddha har. En fin hanne med fina linjer. Jag är mycket nöjd och mest nöjd av allt är jag att Buddha faktiskt själv valde honom för längesen under ett av hennes löp. Hon gillar honom mycket och det var så natruligt för dem att äntligen få förenas.

 

 

Nu är det bara att hålla tummar och tassar på att förlossningen flyter fram utan komplikationer och att alla valpar är friska och sunda. Jag kommer uppdatera er hela tiden så att ni får följa de små underverken. :)

Nu har jag babblat klart. Det är skönt att skriva när tiden finns till.
Tills vi hörs igen...simma lugnt, gör inget dumt och var snälla med varandra. <3 font="font">

//Sussie

Cypernresan & Framtidstro

Hej allesammans, vi lever!

Jag har nog så mycket att berätta att jag tvingas sitta här i timmar för att plita ner allting.
Kul att skriva ett nytt inlägg och skojj om jag har kvar några läsare som läser det också. ;)

Hela våren och sommaren har ju passerat sen sist jag skrev och jag tänkte börja att berätta att jag nu är färdig med min personlig assistent utbildning. 1:a Juni tog jag examen och samma dag klev jag in på mitt sommarjobb på en gruppbostad i byn där jag bor. Ska återgå till arbetssnack senare men ska först berätta lite om Cypernresan.

3:e Juni 05.45 så lyfte planet till Tuvas stoooora förtjusning mot Cypern. Det var en rätt dryg resa som tog närmare fem timmar, med en livlig tvååring i famnen hela vägen. Jag hade laddat mobilen med diverse babyspel och filmsnuttar för att roa henne under flygturen men ett strömavbrott natten innan gjorde att jag åkte med nästan tomt batteri och underhållningen var bortblåst. Men fram kom vi iallafall till 32+ grader och en sol som stod mitt på himmelen. Bussen till hotellet tog dryga timmen och när vi kom fram så installerade vi oss och bara njöt av solen, poolen och havet.
Tuva lärde sig "simma" med armpuffar och hela hennes vistelse bestod av bada, gräva i sanden och busa med sina kusiner Victor och Meija.
  Vi vuxna hann med det vi ville och under veckans gång så åkte jag på snorklingsresa med Victor och fick snorkla i fantastiska laguner och grottor. Jag klev upp i ottan och åkte på fiskeresa med Stig. Vi hade förväntingar men gick av båten ganska besvikna. En tonfisk drogs upp och sen fick vi kastmeta från båten och fånga typ små akvariefiskar. Inte alls värt 500:-/pers. Men, men jag fick ju en hel dag bara med Stig och det händer inte så ofta numera så det var väl värt femhunkan ändå isåfall. Jag hann också med shoppingtur med mamma och hela min brors familj. Det är väldigt dyrt på Cypern så jag handlade inte så mycket. Njöt mest bara av det fantastiska vädret och kristallklara vattnet i havet.

 

Tuva, mormor & morfar

Lägg till bildtext

 

Tuva & Morfar

 

 

 

 

 

 

 

En vecka går otroligt snabbt och hips vips var vi hemma igen i ett 16+ gradigt varm(kallt) Luleå och tillbaka till verkligheten och start på mitt sommarvikariat.

Birkalens gruppboende har varit min arbetsplats under sommaren. Vilken kanon jobbsommar jag har haft. Fantastiska arbetskamrater och fantastiska brukare. Jag är så exhalterad över min arbetsttid där så att det enda jag vill bli nu är färdig undersköterska så att jag kan få arbeta med detta i framtiden.
  Jag har börjat studera till det på distans förra veckan och allting skulle kunna vara guld och gröna skogar om det inte vore för CSN. Tydligen så får man bara studera med studielån 80 veckor på gymnasienivå om man har fullständiga gym,nasiebetyg sen innan. Jag har förbrukat 75 av de veckorna så jag har bara blivit beviljad 5 veckor. Överklagade det tillsammans med ett intyg från min chef om att jag behöver utbildningen för att kunna få en anställning där. Det räckte inte för att ändra CSN:s beslut så nu står jag mitt uppe i en utbildning men får inte låna för att finansiera den. jag ska besöka arbetsförmdelingen till veckan för att se om de kan hjälpa mig att få fortsätta mina studier, kanske med aktivitetsstöd. Annars ska jag läsa det på kvällstid utan studielån för jag vill verkligen bli undersköterska. Personlig assistent är tyvärr för lite bredd för mig.

Jag och Ibbe hänger fortfarande tillsammans. Han är en klippa i mitt liv och så godhjärtad att jag själv känns som det svartaste fåret ibland. Det märks tydligt att jag är den av oss som kommit från rätt så destruktiva förhållanden innan och det är mycket jag behöver lära mig för att ta hand om Ibbe på rätt sätt. Det bästa med honom är att han är lugn och förståndig och ibland kan bromsa mig när jag svänger iväg i dåliga beteenden eller olojaliteter. Jag förändrar mig gärna för våran relations skull, eftersom förändringen är till något bättre och mera kloka beslut. Jag älskar honom för det han gör för mig, för den kärlek han ger min dotter och för att han är så förbaskat läcker o snygg. ;)

Älskling <3 strong="strong">

Tuva har hunnit fylla två år. Tänk vad tiden går snabbt! Hon var nyss ett litet knyte i min famn som sög sönder mina bröstvårtor, höll mig vaken på nätterna och var helt hjälplös. Numera är hon en liten tjej som har den underbaraste av alla personligheter inom sig. Hon är framåt och busig och otroligt smart. Hon kommer ihåg saker som jag själv lade åt sidan i samma sekund som jag lärde mig dem.
  Hon är väldigt lång för sin ålder och väger redan 15 kg. En matglad liten tös som älskar allt som är roligt i livet. Stark vilja och hett temperament precis som sin mamma (och pappa med för den delen).

 

Älskade Tuva & Emmy

 

 

Här om kvällen när hon skulle lägga sig så la jag ner henne i hennes säng och pussade henne godnatt. sen la jag mig i min egen säng och släckte lampan. Då fick jag vara med om den finaste konversationen hittills:

T: -Godnatt mamma!
J: - Godnatt Tuva och sovgott.
T: - Syns imorgon.
J: - Ja vi syns imorgon hjärtat.
T: - Älskar dig mamma.
J: - Älskar dig med lilla skatten. Blunda nu och sov.
T: - Ok.

Det är såna tillfällen som gör att jag orkar med när hon gnäller, vägrar sova, tjatar om saker och är allmänt mammig och jobbig. Dessa tillfällen som sprudlar av kärlek och värme. Älskade Tuva, tack för att jag får vara din mamma!

Vi letar lägenhet jag och Ibbe och barnen och Buddha. Vi står nu med varsin tvåa och betalar nästan 10000:- i hyra varje månad. Vi letar 3:or och 4:or men det är ju typ brist på bostäder i Piteå. Jag börjar ge upp hoppet om att hitta större och hade jag bara ett fast jobb så skulle vi köpa hus direkt. Nu har jag inte det så det är bara att bita i det sura äpplet och försöka hitta sig en ny "skokartong" under tiden. Så vet ni av nåt kära läsare, skriv till mig så jag får veta.

Har precis börjat om med LCHF och power walks och gym. Har gått upp 7 kilo under sommaren och de sitter fast som stenen i berget. Skam den som ger sig så varje morgon nu kopplar jag Buddha och beger mig ut på en snabb och intensiv promenad. Minst 45 minuters träning före frukost borde göra susen i framtiden. Återkommer med resultat senare.
  Anledningen till att jag kör så hårt nu är att Ibbe har lovat mig en utlandsresa till våren om jag lyckas gå ner minst 10 kilo innan Juni. Det borde jag fixa lätt med inga kolhydrater i kosten. Det enda problemet är att det är svårt att träna på gym med en kolhydratsfattig kost. Kroppen har liksom ingen energi att dra runt i maskinerna och där jag förut orkade 25-30 minuter, klarar jag knappt 10 minuter numera. Men promenaderna orkar jag och det ska jag fortsätta med tills den första isen lägger sig på vägarna och gör det omöjligt att gå.

Ett kort inlägg idag men jag återkommer när det finns mera tid.

Grattis Sofia och Kristoffer till eran lilla Nils. Är så glad för eran skull!

Grattis Sandra och Dennis till äktenskapet! Ni är så fina tillsammans! <3 font="font">

Grattis Charleene till din lilla Bruce. :)

På återseende mina fina läsare, simma lugnt!

//Sussie

Våffeldagen & Dålig kompis

Godkväll!

Jag förstår inte vart motivationen till min blogg har tagit vägen men den är iallafall borta med vinden. Jag har så fullt upp i livet just nu att jag inte riktigt hinner med annat än det absolut nödvändigaste. Skola/jobb, barnen, Buddha och min relation.
Jag försummar så många vänner just nu och jag känner mig så otroligt ensam trots att jag aldrig är det. Så många fina vänner finns i mitt liv men jag har aldrig tid att träffa dem och än mindre ringa dem kontinuerligt. Ibland önskar jag att jag hade mindre att göra så att jag kunde vårda mina vänskaper och ge av mig själv till alla dem som behöver det, men tyvärr så är min vardag fullproppad av en massa måsten. Därför har jag bestämt mig för att ordna någon slags grillfest närmare sommaren dit alla jag bryr mig om och vill träffa är bjudna. Skulle vara riktigt häftigt att hålla till på te.x norrstrand med grillar, kubb och lite gott att dricka. Håll ut mina vänner jag ska styra upp det här. Förlåt för att jag är en sån jävla dålig kompis men jag finns här hemma i Öjebyn och jag kommer inte vara småbarnsmamma för alltid. ;)

Hjärtat Tuva är nu snart 22 månader gammal och utvecklas hela tiden. Hon har börjat med en jobbig sak där hon testar mitt tålamod hela tiden. Om hon te.x är ensam med Ibbe eller sin mormor & morfar så är hon en ängel, glad och sprallig. Så fort hon ser mig eller hör mig så startar gnällande AB och hon bara gråter och gnäller och vill ha min uppmärksamhet genom att bete sig så "dåligt" som hon bara kan. Det här stressar mig något enormt mycket och trots att jag försöker vara konsekvent och kärleksfull så brister det ibland. Igår skrek jag "håll käften!" till henne och somnade senare med dåligt samvete. Jag är inte mer än människa och ibland får också jag nog. Ska försöka välja orden bättre i framtiden men jag vill bara gråta de stunderna.
Annars så måste jag säga att jag har en mycket klok flicka här hemma. Hon pratar rent väldigt snart och jag kan verkligen umgås med henne nu. Vi är otroligt lika varandra i mångt och mycket och tänk, snart fyller hon två år. Jag födde ju henne nyss!?!

Jag och Ibbe har börjat prata om att flytta ihop. Vi bor just nu i varsin liten tvåa men hänger mest här hemma hos mig. Det innebär att varannan vecka är vi två vuxna, två barn och en hund som delar 58kvm. Lägenheten börjar kännas som ett fängelse och vardagsrummet är numera lekrum för Emmy och Tuva. Drömmen vi båda har är ju såklart att köpa hus men det innebär att båda måste ha jobb och än så länge är det bara Ibbe som har fixat den biten. han fick en heltidstjänst förra måndagen och det var en stor glädje för oss båda. Nåja fram till husköpet så planerar vi att flytta ihop i en trea tills vidare för det finns inte gott om fyror i Piteå och barnen behöver endast ett lekrum för de sover inne med oss. Ska bli ruskigt skönt att få undan alla leksaker på ett ställe och kunna inreda vardagsrummet i en vuxenstyle, inte dagis.
Sen så skulle det vara underbart att bo tillsammans med Ibbe på riktigt. Dela vardagen i vårat hem inte mitt. Vi får se när det sker men jag hoppas det blir i slutet av sommaren eller början av hösten. Våra barn älskar varandra det går inte att missa.

Jag fick sommarjobb på ett gruppboende här i Piteå. Vem kunde tro att jag skulle fixa det? Jag börjar efter Cypernresan för under den resan har jag tänkt vara mammaledig. Det pirrar i magen av förväntan och nervositet och redan nu under påsken ska jag gå introduktion en dag och en kväll för att komma in lite i deras rutiner. jag hoppas jag kommer tycka att det är så roligt som jag tror det är, för till hösten ska jag validera upp mig till undersköterska och inrikta mig på handikapp för jag vet att detta är mitt framtidsyrke. Jag trivs otroligt bra med att jobba med människor med speciella behov. jag börjar med sommarjobbet och hoppas det är min fot in på arbetsmarknaden.

Det var våffeldagen i söndags och jag, Ibbe & barnen blev bjudna hem till mamma & Stig för att grilla våfflor över öppna elden. Det var riktigt gott och alla åt så det stod härliga till. Trots att det blåste kallt ute så spritte vårkänslorna inombords och det sprakande ljudet från elden förhöjde känslan ytterligare. Jag satt där och tänkte på hur tacksam jag är som har så fin liten familj och så otroligt fina föräldrar. Tack för en fin dag allihopa och tack för våfflorna kära föräldrar!

Tuva har haft sin premiärtur på sin trehjuling. Hon var fortfarande lite för kort i rocken så hon nådde inte riktigt fram till tramporna men lika glad var hon för det. Så stolt liten flicka har jag nog inte sett förut. Bilder säger mer än tusen ord, varsågoda:

Med detta så väljer jag att avsluta för denna gång. Jag tänder också ett ljus för Marie som somnade in i lördags till många pitebors stora sorg. Vila i frid vännen det förtjänar du! <3

//Sussie

Sthlmsbesök & Pratgladeri

Kära, underbara läsare, vänner, familjemedlemmar och mindre bekanta.

Jag inleder dagens blogginlägg med att jubla över att jag blev faster för fjärde gången den 6:e februari. Min lillebror och hans sambo Katarina fick en liten Lovis och äntligen fick de bli en sin egna lilla familj. Jag och min lilla familj var och hälsade på henne och hon är ju såklart vääärldens sötaste nyfödda bäbis! Grattis till er båda! Jag längtar redan till nästagång vi ska ses!

Dygnet i Luleå var roligt. Vi klev upp tidigt på morgonen och skjutsade våra barn till mormor och till sin mamma och tog sedan bussen från Piteå till Luleå. Väl framme checkade vi in på Comfort Hotel och begav oss ut på stan för lite shopping. Jag köpte inte så mycket men fick iallafall en kortärmad tunika/klänning och en bordsduk från Indiska + en ny BH från Lindex.
  Både jag och Ibbe var på strålande humör och när stan stängde gick vi upp till hotellet och gjorde oss klara för middag. Den åt vi på Waldorfs kinarestaurang och jag lovar er att vi njöt av maten. Köttet smälte i munnen och den friterade kycklingen fick saliven att spruta. Vi rensade tallrikarna och våra samtalsämnen flödade om allt mellan himmel och jord. Proppmätta lämnade vi restaurangen och gick tillbaka till hotellrummet. Där lyssnade vi på musik i min telefon och skålade i öl och bubbelvin.
Tyvärr så slutade inte kvällen lika bra men det vill jag inte gå in på här i bloggen.
Morgonen efteråt var jag BAKIS och den underbara hotellfrukosten passade inte in i min mun, så jag smakade på litegrann men gav upp det och gick upp på rummet igen. Där fick vi flera timmar i sängen med tvtittande, mys och kring klockan 13 tog vi bussen tillbaka till Piteå igen.
Det var en annorlunda upplevelse som var så fyllt av glädje och kärlek men också disskutioner och negativa energier.

Väntar på god mat..

Ett glas rött på Waldorfs restaurang..

Jag har hunnit fylla 32 år också. Nu bär det av utför känns det som. Fast det inte känns så inombords så är verkligen "ungdomslivet" förbi nu. Förutom att jag känner mig lite klokare, mera tålmodig och mera ansvarsfull så upplever jag mig inte själv som en vuxen. Hur tycker ni? Hur är man när man är en vuxen? Ett bra exempel var att jag träffade på en gammal granne på ICA och hon berömde mig för hur fin jag var i håret nu när jag hade klippt bort mina dreads (tog bort dem i Maj 2010, precis innan Tuva föddes). Jag svarade henne att jag saknar dem fortfarande varje dag och om jag inte svettades så mycket på sommaren så hade jag aldrig klippt av mig dem. Då säger hon: -Ja men du är ju vuxen nu Sussie, inte har man sån frisyr då". Jag typ tappade hakan och sa att jag älskar dreads och rastaflätor och då ändrade hon sig lite generat och sa att "-ja men du är finare nu iallafall". Alltså bara för att man blir vuxen måste man se ut på ett speciellt sätt då? Sånt där gör mig så jävla irriterad faktiskt.

Kolla hur fina de var:

Jag har börjat träna på gym nu rätt intensivt. Ville först lösa kort till gruppträningar men insåg snabbt att vara småbarnsmamma och passa tider inte är det mest ultimata. Så nu har jag löst gymkort istället och passar på att träna när jag har hålltimmar eller när Ibbe kan passa Tuva så jag kan få röra på fläsket. Jag har gjort upp en deal med en lärare om att vi skulle förlora 8 kilo under vårterminen och trots att jag rör mig och allting så vill inte vågen släppa ett enda kilo. Folk pratar om olika platåer där kroppen vägrar släppa ifrån sig ett enda kilo, men hur länge kan man vara där. Det är nu snart 3 månader sen jag gick ner nåt. Jag springer mig svettig som en gris på crosstrainern och jag försöker bygga muskler i maskinerna men klart det är motivationssänkande med en våg som inte rör på sig. När det går tungt så kommer en ramsa i mitt huvud: "Cypern Sussie, Cypern Sussie. Ge INTE upp, ge INTE upp". Om och om igen och det hjälper faktiskt. I juni när vi åker så ska jag kunna gå i bikini utan att vara den mest otränade på den stranden. ;)

Tuva hjärtat är den bästa. Igår morse när hon väckte mig så var det med de finaste orden en mamma kan höra. "Ääälkling ääälkling!" Det sa hon om om om igen och kramade mig. Just i den stunden spelade det ingen roll att klockan var alldeles för tidigt och att mina ögonlock hängde tunga. Min dotter är stor nu, jag märker det själv. Hon blir bara klokare och klokare och snart, alldeles strax så kommer hon börja prata helt flytande. Hon säger redan många treords meningar och hon är bara drygt 20 månader. Fantastiskt! Jag har längtat sen hon var liten att hon ska bli äldre och nu händer det. Vi är där. Jag är på något sätt nyförälskad igen i henne och märker hur jag är en pain in the ass morsa när jag på skolan bombarderar mina stackars klasskamrater om var Tuva har gjort eller sagt och hur gullig hon är. <3

Om någon här i min blogg har slutat röka cigaretter och lyckats hålla sig så skulle jag gärna vilja att ni berättar för mig hur ni har gått tillväga och ALLA era knep för att stå emot röksuget och abstinensen när det smyger sig på. Jag är så less varenda cigg jag tänder och jag vill inget hellre än att sluta. Kanske om jag ser Er väg till ett rökfritt liv så borde jag fixa det. Så kom igen och ge mig råd och stöd nu!

Jag har sökt sommarjobb på ett ställe i sommar. Jag satt länge med chefen i fråga och pratade och jag håller tummar, tår och allt annat som går att hålla, för att detta jobb ska bli mitt. Skulle jag vilja sysselsätta mig med detta yrke i framtiden så behöver jag studera åtminstonde ett år till. Lätt värt! Ni får veta vilket arbete sen när jag vet om jag fick det eller inte. Men hoppas, hoppas...

Har haft min vän Olle från Stockholm här på besök nu i helgen och fram tills i onsdags. Vi lärde känna varandra när vi gick Grans Naturbruksgymnasium i slutet av 90-talet och har under tiden hunnit med en massa roliga och underbara saker genom livet. Iallafall så festade vi tillsammans med Jenka, Danne och nina på lördagskvällen och hade så där kul som jag bara kan ha med dem. Krogen var skittråkig så ett skrovmål på Sunes, en taxi hem och skratt och garv in på småtimmarna på natten gjorde kvällen fulländad.

Tack Olle för att du kom. Jag fick ladda mina batterier bara genom att vara i ditt sällskap ett tag. Hoppas vi ses snart igen! :)

Nu slutar jag det här skriveriet. Tuva ligger och sover middag och jag ska passa på att vila lite jag med. Kroppen värker efter dagens gympass!

Puss och kram på er allihopa!

//Sussie

Hotellfnatt & Framtidstro

Hej på er alla!

Det har varit ett långt avbrott och det har faktiskt varit ganska så skönt. Min inspiration till bloggen är helt borta och jag känner att jag har så många fler viktiga saker att göra så att dygnets 24 timmar räcker inte till annat än det absolut viktigaste.

Både julen och nyåret var lugna och sköna och både jag och Tuva fick så fina saker. Tyva fick olika leksaker som hon än idag verkligen gillar otroligt mycket. Det var Hello Kitty lego, blinkande och spelande tänkargrejjer, en ny jacka och täckbyxor och en snömadrass, var bara några av sakerna. Själv så fick jag en spa-hotellvistelse i Skellefteå av min mamma. Vi kommer att åka dit i slutet av Februari och skämma bort oss lite och ha lite kvalitetstid bara jag och hon. Det var längesen sist. Jag fick också lite kläder och hemmaprylar. Av Ibbe fick jag en hotellnatt i centrala Luleå och dit åker vi redan på nu på lördag för lite shopping, finrestaurang besök och festligheter på kvällen. Som jag längtar. Aldrig förr i mitt liv har jag bott på hotell med en pojkvän och det närmaste jag har kommit det var en 2 veckors semester på Ibiza tillsammans med min bror Erik, men det känns ju inte som samma sak riktigt. ;) Tack alla fina människor för allt fint vi fick och för den goda maten som du hade lagat mamma på julaftonen.

Jag har jobbat ganska mycket över jul och nyår och jag kan säga att det var det lätt värt nu när lönespecen trillade in. Skönt att få ihop lite pengar eftersom jag var tvungen att låna av mamma i December då jag inte fick något studielån. Nu med denna lön så är jag skuldfri henne och kan fortsätta leva som vanligt igen. Det verkar som att jag redan fått heltidssommarjobb via kommunen denna sommar så jag är riktigt nöjd och känner mig trygg när jag går ut som färdig assistent till sommaren.
Jag är mer än glad att ha fått in en fot på kommunen då jag anser att det är en stabil och trygg arbetsgivare med bra villkor och gulliga chefer. Nu hoppas jag bara på att även Ibbe får ett jobb i sommar så kanske vi kan spara ihop lite pengar och hitta på något skojj med våra två barn.

Skolan har startat med en ny termin och ungefär 7-8 nya klasskompisar. Om förra terminen var intressant så känns denna termin tung och fylld av allvarliga ämnen. Det är etik, lagar och regler inom samhälls och kommunikation & yrkesroll bland annat. Tempot är högre nu och jag får absolut anstränga mig och koncentrera mig för att hålla motivationen uppe och göra läxorna klart i tid. Det känns rätt svårt att få både skola, rollen som mamma, plastmamma, flickvän, Buddhas matte, vän och familjemedlem att gå ihop och ibland känner jag mig både otillräcklig och slutkörd. Det dåliga samvetet pickar på då jag återigen sätter Tuva framför Teletubbies, går en kort runda med Buddha, kanske irriterar mig på Ibbe och knappt orkar laga riktig mat för 4:e dagen på raken. Men allting har sitt pris och jag tror att när skolan är slut så kommer jag också att hitta någon slags energi igen.

Tuva min älskade, fina, lilla solstråle. Hon är beviset på att jag lyckats med något riktigt bra i livet. Min stolthet, min energi och största glädjekälla någonsin. Jag får dela livet med den bästa lilla människan på jordklotet och varje dag får jag presenter av henne i ord, kramar, pussar och kel.
Hon är nu 19 månader gammal och utvecklas i rasande fart. Hon kan härma alla ord hon hör och pratet börjar bli mer nyanserat än tidigare. Två och två ord läggs ihop till en minimening och hon förstår precis allting jag säger. Det kan vara som att gå och släng det där i soporna, hämta din tutte som ligger på golvet, gå och ge Buddha en kram, lämna Nalle Puh till Ibbe eller kamma Emmys hår. Hon förstår allting. På kvällen efter tandborstningen så går hon till handdukarna och torkar munnen. Ja listan kan göras lång men nu är hon ingen bäbis längre. Nu ser till och med jag det och jag som har väntat på att hon skulle bli äldre och klokare, nu sker det.

Jag går i väntans tider. Min lillebror David och hans Katarina är beräknade imorgon (26 jan). Jag ska bli faster för fjärde gången och det känns som om nyfikenheten snart spränger magen. Äntligen föds det en liten, liten människa in i familjen igen och jag ska gladeligen sitta barnvakt om de behöver mig i framtiden. Shit vad roligt. Lycka till nu både lillebror och svägerska inför vad som komma skall. Snart har ni guldklimpen hos er och det nya livet kan få ta fart! :)

Ska bjuda er på en härlig dag som jag hade med bara Tuva och Buddha förra helgen:

Jag tror inte jag skriver så mycket mera just nu, men roligt att se att besöksräknaren fortsätter ticka framåt trots att jag inte uppdaterat på över en månad. Jag återkommer med ett inlägg från helgen som kommer och vår hotellvistelse i Luleå.

Tills dess....simma lugnt!

//Sussie