Viktkamp & tillökning

Sitter här och inspekterar mitt försök att förnya bloggen lite. Ville lägga upp en ny bild på bloggens framsida för att förnya lite, eftersom bilden på Buddha och en liten bäbis Tuva inte kändes så aktuellt längre. Jag har nu tillägnat 1.5 timme av mitt liv för att få bilden att passa där uppe, men inser att jag inte fixar det.
  Det var min vän kicki som hjälpte mig att starta bloggen år 2010 när jag var höggravid. Med andra ord så förstår jag inte själv hur man gör, så det är nog dags att bjuda hem Kicki på en te kopps kväll och få lite hjälp av henne. ;)

Vad har hänt sen sist då? Jag har nog ganska mycket att berätta och som vanligt lär nog inlägget bli ganska långt men jag måste börja i en ände och ska börja med detta:

Jag har jojjobantat hela mitt liv. Jag har vägt allt ifrån 67kg och upp till 135 när jag var gravid. Gått ner 40 kilo och gått upp dem igen. Gått ner 45 kilo och gått upp 55. Ja som en springande karusell som släpper och samlar på sig fett under resans gång. Nu har jag tröttnat på mina ständiga ätstörningar/matmissbruk. Visst, jag kan vara jätteduktig och motionera ordentligt, gå ner i vikt och börja leva hälsosamt. Men så kommer en förkylning emellan eller nåt annat och avbrottet får latmasken i mig att sluta träna och börja förse mig av livets goda igen. Jag är uppriktigt less på skiten så nu på torsdag ska jag skriva in mig på Viktväktarna och göra ett ärligt försök. Jag har varit med i VV förut och faktiskt så kommer jag ihåg den tiden som underbar. Jag var aldrig hungrig och vågen sjönk sakta men säkert.
  Jag föddes med en massa fettgener. Varför det vet jag inte men det är något som jag måste handskas med hela livet. Nästa vår/sommar planerar jag och Ibbe en veckas semester utan barn. Då vill jag känna mig stolt över mig själv när vi är på stranden. Ibbe är sjukt vältränad och jag vill inte vara "den där tjocka" brevid. Vi ska se snygga ut tillsammans och jag startar på torsdag. Spark i arslet och fett lycka till, till mig själv!

Hösten 2011, under 100 kg

Sommaren 2009, över 100 kg



 

Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv. Jag håller på att plugga till undersköterska, på distans och 100% studietakt. Samtidigt så springvickar jag på två olika gruppboenden, enstaka dagar som personlig assistent och inom städ. Dessutom är jag småbarnsmamma till en helt makalöst underbar två årig flicka och varannan vecka till världens bästa femåriga tös. Jag har också en kärleksrelation att ta hand om, familj som vill träffa mig, en hund som vill gosa, busa och motioneras och vänner som längtar efter mitt sällskap. Trots detta hektiska schema så får jag C (gamla VG) på mina studieprov och inlämningar. Jag är sjukt stolt över mig själv för så HÄR ambitiös har jag ALDRIG förut varit i livet.
  Jag är på god väg att uppnå mina drömmar med familj, utbildning, fast jobb (?) och ett hus där jag kan ha mina framtida hundar och min framtida drömhäst. Att då offra detta år av totalt osocialt beteende är så värt det.

Nu kanske ni undrar om Tuva. Min lilla ängel på jorden. Någon där uppe ville mig mycket väl när han bestämde att Tuva skulle börja växa i min mage. Hon är nu 95 cm lång och väger 16 kg. En lång och reslig flicka som förväxlas med sina 3+ kompisar på dagis. Det är svårt att förstå att hon bara är 2 år och 3 månader gammal för talet är helt flytande nu och hon är smart och klok min lilla flicka. Allting i hennes värld är så underbart och varje dag som går så blir hon lite större och lite klokare.
  Pippi Långstrump är idolen på jorden och det går inte en kväll utan att hon drar ut sitt hår i pippilotter och sjunger "här kom Pippi Långstrump, här kom faktiskt jaaa".

I söndags fick vi åka in på vår första resa till akuten. Tuva hade stoppat vad jag trodde var ett gruskorn långt upp i näsan. Hos doktorn blev hon snabbt omtyckt eftersom hon pratar med allt och alla och doktorn blev imponerad av att hon så snällt tog bedövningsnässpray. Tuva älskar att ta nässpray och det är tydligen inte så vanligt för små barn att göra det. Iallafall så plockade doktorn ut en bit av en kökssvamp och Tuva sa att hon hade stoppat in den när vi hälsade på på Emmys dagis. Sant eller falskt? Ingen vet men nu har jag iallafall sagt till Tuva att det är farligt att stoppa in saker i näsan och att jultomten blir ledsen om hon gör det och vill inte dela ut julklappar. Jag vet att det är hot men det är det enda som funkar med denna damen tyvärr.

Men njut av min lilla skönhet:

 

 

 

 

 

 

 

Nu till en mycket glad nyhet. Min älskade Buddha ska bli mamma i början av November. Lyckan är total här hemma och det är härligt att se min lilla tjej växa sig rund och go runt magen. Vi var på ultraljud igår och fick bekräftat att hon är dräktig och att de valpar som kunde ses på bilden verkade friska och krya.

 

 

Hannen heter Aron och har exakt samma lugna "tjuren Ferdinand" mentalitet som Buddha har. En fin hanne med fina linjer. Jag är mycket nöjd och mest nöjd av allt är jag att Buddha faktiskt själv valde honom för längesen under ett av hennes löp. Hon gillar honom mycket och det var så natruligt för dem att äntligen få förenas.

 

 

Nu är det bara att hålla tummar och tassar på att förlossningen flyter fram utan komplikationer och att alla valpar är friska och sunda. Jag kommer uppdatera er hela tiden så att ni får följa de små underverken. :)

Nu har jag babblat klart. Det är skönt att skriva när tiden finns till.
Tills vi hörs igen...simma lugnt, gör inget dumt och var snälla med varandra. <3 font="font">

//Sussie