Gapflabb & täcketräning!

Hej på er igen!

Jag önskar så mycket att jag hade tid att fixa fler blogginlägg, lite oftare, lite intressantare och lite mer. Tid är något jag inte har så gott av numera men det är av en väldigt positiv anledning så det gör mig inte så mycket. :)

Måste ha räknat helt galet förra gången förr lilla hjärtat blev 20 veckor gammal igår och nu ni så händer det grejjer! I söndags 31/10 så vände hon sig från rygg till mage helt själv. Hann bara uppfatta det i ögonvrån men jag blev så chockad och stolt att jag fick ont i hjärtat. Hon har ju kämpat på sitt täcke i flera veckor och försökt vända på sig men bara lyckats komma runt med stjärten och fastnat vid axeln. Nu när det äntligen släppte för henne så knyckte hon till den sista biten och rullade runt. Sjukt galet känsla att se sitt barn utvecklas ett litet steg i taget.

En till underbar sak som har hänt är att hon har börjat skratta. Förra fredagen när jag och Maria kollade idol så satt Tuva i mitt knä med ansiktet mot mig. Jag såg att hon var extra busig och hissade därför upp henne i luften samtidigt som jag utbrast: "Tjohooo!". Då kom det! Ett kluckande skratt, djupt ner ifrån magen och jag typ dog av kärlek. Missade två framträdanden på idol men vad gjorde det. Jag hissade henne fler gånger och kittlade hennes lilla mage och hon tjöt av skratt. Sen lugnade vi ner oss och hon la sig vid mitt bröst och ammade. Då sa jag lite tyst "tjohoo" igen och då flabbade hon trots att hon hade hela bröstet i sin mun. Kärleken till mitt barn växte den kvällen och jag kände så mycket för henne att jag nästan kände mig kär.

Hon har också börjat greppa efter leksaker lite smått och sätta dem i munnen. Det syns hur mycket hon får fundera hur hon ska få sina små fingrar att ta tag i saken jag erbjuder och när hon lyckas ser hon riktigt stolt ut. Se själva:

Tuvas pappa har varit rätt mycket och besökt oss och det märks att Tuva trivs med sin far. Jag hoppas att om de får ha sin kontakt så kanske det kommer bli bra i deras relation i framtiden. Han kräver inte att få ha henne ensammen och han kräver inte mycket mer än att få hålla om henne en stund och gosa med henne. De kraven kan jag leva med och det gör både honom och tuva väldigt gott. De busar och skrattar och är nöjda med varandra. Vissa av mina vänner tycker att hon börjar likna mig mer och mer nu men jag ser fortfarande bara honom i henne.

Tuva har sovit borta för första gången sen hon föddes. I lördags skjutsade jag henne till sin mormor & morfar kring 18.00 tiden och lämnade henne där. Det hade gått så bra. Hon hade inte grinat en enda gång och somnat kring 21.00 och bara vaknat en enda gång under natten och velat äta. Under tiden roade jag mig med god middag i goda vänners lag och utgång med musik och roligt sällskap. Dagen efter kom Tuva hem kring 13.00 tiden och jag hade verkligen längtat efter henne. Vi mös och jag badade henne i sin balja och jag hade laddat mina batterier för att orka fortsätta vara hennes mamma med allt vad det innebär. Borta bra men hemma bäst och jag trivs bäst när vi är tillsammans. :)

Över 6000 besökare!? Jag börjar känna pressen att uppdatera lite oftare. ;)
Jag avslutar för denna gång med en jävligt söt bild av det finaste jag har!

See you later...

//Sussie