Punkare & djävular!

Snart en vecka sen jag skrev och attans vad tiden rusar iväg. Nu var jag tvungen att räkna i mobilens almanacka för att veta att Tuva blir 18 veckor idag. Tänk nästan 4.5 månader gammal och växer så det knakar. Vi har varit på BVC igen på 4 månaders kontrollen och Tuva fortsätter gå upp i vikt. Hon vägde 7280 gr och hade blivit 64.5 cm lång. Gullgosi min. :) Sköterskan tyckte att hon såg fin och stark ut och att hon verkade vara en glad liten bäbis. Kul att höra men det visste jag ju redan. ;)



Spännande med akvarium ;)

 Buddha är så underbart snäll mot barn. Hon har alla egenskaper jag önskar i en hund just nu. Försiktig, omtänksam, mjuk och lugn. När Tuva ligger på sitt täcke så ligger gärna Buddha brevid henne och låter Tuvas små fingrar gripa tag runt hennes tass eller ben. Alldeles stilla sitter hon och bara låter det ske. Även om bäbisen sparkar henne i ansiktet så ligger hon bara kvar helt lugn. Jag älskar verkligen Buddha hon är en ängel i en envis bulldogkropp och jag tror att hon & Tuva kommer få många roliga stunder tillsammans i sina liv.

Maria kör slut på mig på dessa dagliga promenader. Det som förr var jobbigt, alltså 5-6 km har nu utökats till 7-8km och jag typ dör. Vi håller ett riktigt snabbt powerwalk tempo och jag känner sista km att "nu dör jag". Men visst har min kondition förbättrats enormt mycket dessa veckor vi hållt igång. Jag har Maria att tacka för att jag kommer mig ut och bränner fett. Hon flyttar till huvudstaden i början av Januari och jag är då rädd för att dega ihop som en geléklump och inte ta mig ut alls. Jag menar ensam i smällkalla vintern. Urk....
Det är kul att jag återfått kontakten med henne efter alla dessa år som gått men jag unnar henne verkligen flytten söderut eftersom hon bott i Piteå hela sitt liv. Dags för henne att se nåt annat innan hon stadgar sig. Bara mitt lilla ego som skriker:
"Nääääj! Stanna kvar här!"


Jenka är verkligen Tuvas bästa lekkompis. Det märks att hon själv är tvåbarnsmamma för hon hittar på så mycket roligt med min dotter och testar olika saker som Tuvas alltid gillar. Jag är glad att jag har Jenka i mitt o Tuvas liv för jag ser att min lilla gosiluvan verkligen tycker om henne. Å kärleken där är ömsesidig. Tack Jenka för din kärlek till oss!


Idag var vi och hälsade på min pappa på sjukhuset & han mår så himla bra trots allting. Det är faktiskt en värme i hjärtat att se att han har livsgnistan kvar och läker som han ska. Han har fått ett glädjande besked att han ska få åka hem på fredag och bo hemma. Efter en sjukhusvistelse på 3 månader så är han verkligen förtjänt av det.
Tuva var väldigt gnällig under sjukhusvistelsen men hann med att sitta i både pappas knä där hon log och sen brast ut i gråt och i min pappas frus knä där hon gjorde likadant. Rätt jobbigt blev hela besöket för mig när jag skulle trösta henne i över en timma men jag hann ta några kort innan iallafall.

Så arg och förbannad och jättejätte hungrig. ;)

Har varit på öppna förskolan och spanat in läget. Med mig följde Ulrika och hennes lilla Ylva som är 2.5 månad i skrivande stund. Jättesöt flicka som fötts med naturlig tuppkam. Grymt coolt tycker jag iallafall. Öppna förskolan verkade vara ett väldigt bra ställe för föräldrar och barn att umgås på. Stora ytor med en massa leksaker och vänliga människor. Där kommer vi att trivas när Tuva blir lite äldre bara.
Ulrika var här och hälsade på mig tidigare denna vecka å då åkte kameran fram. Här är både Ylva och Tuvisen:



Sweetheart!



Spana in DEN tuppkammen!

Just nu intensivammar jag Tuva för att jag märker att mjölken hon suger i sig inte stoppar hennes hunger mer än 2-3 timmar numera. Så inatt och förra natten har det inte varit mycket sömn alls för mig. Har ammat henne MINST varannan timme men oftast mer. Hoppas den rinner till snart igen då så att jag får en nöjd och glad unge tillbaka i livet mitt. Har varit hemskt mycket gnäll på sistonde och det gör mig trött, stressad, frustrerad, uppgiven och VÄLDIGT less. Bortskämd med en ängel och helt plötsligt förvandlades hon till en liten gnällande "djävul" och då blev det tilt i min skalle iallafall.

Nåja bara att ta varje dag för vad den är för en sak vet jag säkert och det är att jag är så tacksam för mitt barn, att hon är frisk och vaken. Jag älskar henne mer än livet själv och innerst inne så överlever jag nog det där gnället bara för att se henne växa sig ännu större. :)

Tränar med huvudet å blivit duktig oxå!

Tack för mig vi hörs!

Kram Sussie!!