Grattis Mikaela till din Vincent! Jag blir så rörd att du födde en frisk pojke samma år som jag fick Tuva och att vi båda var 30 år gamla när vi blev mammor. :)
Lycka till i framtiden med din pöjk och hoppas vi ses snart!
För er som inte vet så är Mikaela den vän som jag känt längst i livet. Vi blev bästisar i 4:an och har haft kontakt till och från sen dess. Verkligen mäktigt att vi fick barn med så kort mellanrum. :)
Idag har jag och Tuva varit tvugna att skippa babysimmet. Jag känner mig hängig och krasslig och jag tycker att hon också verkar lite tjock i näsan och lite hostig. Vågade inte åka och bada då och det känns synd eftersom babysimmet fortsätter med olika övningar och snart ska bäbisarna få börja dyka. Nåja det kan ju inte hjälpas.
15 veckor gammal har hon hunnit bli och jordens största charmtroll. Jag är så otroligt glad av att se att hon njuter så av sitt liv. Hon utstrålar trygghet och harmoni och jag blir stolt att jag fixat att få henne att känna så. Trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle bli en sån bra mamma som jag faktiskt är. Rädslan om att vara för egoistisk och självupptagen låg hängande över mig som ett svart orosmoln. Nu är jag mest orolig för den dagen hon börjar krypa och stoppa saker i munnen. Tänk om jag inte hinner med då och hon sätter i halsen och kvävs? Gosh! Jobbigt med nojjor! ;)
Jag lät Tuvas pappa träffa henne igår en stund här hemma hos mig. Han och Tuva hade det verkligen bra tillsammans och det går inte att missa att hans hjärta känner så otroligt mycket för henne. Hon trivdes i hans famn och han trivdes med henne. Jag höll mig på avstånd och betraktade och gjorde andra saker för att ge dem tid tillsammans. Vad jag hoppas att han väljer rätt beslut. Att han väljer att leva för hennes skull. Att hon får den pappa som hon verkligen förtjänar. Jag känner att jag inte kan göra så mycket mer nu. Bollen ligger i hans hand att vara närvarande och ansvarsfull. Jag kan inte välja åt honom men i min värld är valet inte svårt. Bara att se på henne och lysas upp av ett stort leende räcker för min del. Så kära bloggläsare håll tummarna! Han är verkligen ingen dålig människa han väljer bara dåliga val i livet. Men jag däremot väljer för Tuvas skull och han kommer förlora henne om det inte blir ändringar NU!
Jag hade satt upp ett mål för typ en månad sen att tappa 10kg innan julafton. Jag har förlorat åtta av dem redan så nu är det ett nytt mål om 10kg istället. Just nu pekar vågen på -25kg sen jag låg höggravid på förlossningssalen. Promenaderna tillsammans med Maria har gett resultat och från förra lördagen tills nu i lördags så hade jag gått ner 2.4 kg. Skitkul! *Pepp pepp*
Återkommer med mera resultat senare!
Snart ska iallafall jag & lillpluttan börja besöka öppna förskolan. Hon behöver nog få komma dit och titta på andra bäbisar när de leker och jag behöver få kontakt med andra mammor. Ska bli jättespännande och nervöst första gången vi åker dit men jag längtar och det gör nog Tuva också, om hon visste vad det var. ;)
Vi hörs snart igen! Ska försöka uppdatera lite oftare!
Kram Sussie & Tuva
Jag vet inte vad jag ska skriva men jag kan säga att jag blir jätte ledsen när jag tänker på hur struligt det har varit.I mitt hjärta o själ vill jag va en bra pappa som kan ge tuva massor med kärlek o trygghet.Jag ska göra allt jag kan för att rätta till livet och börja ta mitt ansvar.Jag ger inga löften men jag ska fixa det här.Jag behöver tro det när ingen annan gör det.Jag har svårt att tro det själv men om det inte finns några hopplösa fall då måste jag fixa till det med godvilja och mycket hjälp utifrån.Jag behöver nåt större än mig själv för att lyckas.Jag ger inte upp och hoppet har inte lämnat mig än.Älskar min tuva och min älskade poppi.
SvaraRaderaAlltså den ungen blir bara sötare och sötare för varje vecka som går ....hur det nu är möjligt med tanke på hur söt hon var redan då hon kom.....men det är så underbart att se dom lyckliga bilderna på henne......hoppas att ni nu kryar på er gumman.
SvaraRaderaKram