Tvillinglycka & utskällning!

Älskade Sandra & Dennis grattis till era två små underverk! Stoltare lillebror än Isak får man leta långvida efter. Två välskapta pojkar har sett jordens ljus och Tuva har fått två framtida lekkamrater. Jag längtar efter att få se dem bägge men mest av allt längtar jag efter att ge Sandra en kram. Hon ligger inlagd på en annan avdelning i Sunderbyn eftersom hon fått gallsten och förmodligen kommer att opereras. Jag och Tuva håller tummarna så att allting går bra och att hon snart får återförenas med sina 2 bäbisar och sin stora kille Isak.

Jag kom på för någon dag sen att jag har så få bilder av mig och Tuva tillsammans. Klart det blir så när jag står bakom kameran jämt. Nu fick vi lite hjälp så ni ska få dela resultaten med oss.

Vi har varit på babysim igen idag. Jag gillar inte riktigt det här med att de ska "dyka". Tuva måste känna av min oro för de första dyken hon gjorde gick bra och nu gråter hon efteråt och får kallsupar hela tiden. Jag får en klump i magen och håller på att börja gråta. Jag sa till simläraren idag att jag inte pallar det och att jag kände mig rädd. Försökte beskriva för henne att det är samma känsla att trycka mitt barn under vattnet som om jag skulle lägga en kudde över hennes ansikte o räkna till fem.
Jag vet att det är för en god sak och att de med tiden ska kunna hålla andan och ta sig till en kant eller liknande om de trillar i, men jag fixar det verkligen inte. Ska säga det till henne nästa vecka. De andra mammorna tar det med ro och deras bäbisar dyker hur fint som helst. Jag är för mycket hönsmamma för att fixa det. Tuva ser helt panikslagen ut när hon kommer upp till ytan igen och börjar storgrina. Då är det alltså inte roligt för henne längre och det är det jag vill att babysimmet ska vara, annars kan vi lika gärna strunta i det.


Det går bra för Tuva att sova i sin egen säng nu. Jag har fått börja inse att min bröstmjölk inte räcker till hela dygnet längre. Hon började bli mer och mer gnällig om dagarna och vaknade varje timme eller åtminstonde varannan på nätterna. Nu ger jag henne NAN ersättning innan läggdags och hon sover som en stock ända fram till småtimmarna. Då har jag hunnit producera så pass mycket att hon blir mätt igen och sover tills på morgonen. Skönt att det funkar och att hon äntligen får vara nöjd och glad igen.

Har inte gått så bra med promenaderna på sistonde. Kände att det blev alldeles för mycket där ett tag så jag krävde vila av Maria. Under tiden så köpte jag en och annan Moster Fia gobit från Hanséns och nu känns det nästan hopplöst att börja om igen. Men skam den som ger sig det har ju gått så bra så en och en halv veckas nederlag kan ju inte få förstöra hela skiten? Eller vad tycker ni?`
Maria har varit en vecka i Sthlm men kommer hem igen nu ikväll. Bara att ta nya tag och bege sig ut å powerwalka. Har ju ett mål till julafton på -7 kg till. Måste fixa det!

Hörrni! Jag ser ju att antalet besökare växer för varje dag som går. Men ni ska få lite skäll av mig!! ;)
Snälla kommentera lite mer så jag vet vilka som läser och får lite feedback på det jag skriver. Ibland tjorvar det att kommentera och då måste man trycka på "kommentera" knappen flera gånger innan inlägget kommer. Så bli bättre på att kommentera så ska jag bli bättre på att uppdatera.

Tänkte avsluta med en liten bild på lillskatten i hennes nya pyjamas med svartbjörnar på. Den fick hon i present av min morbror Anders & hans fru Veronica när de hade varit och hälsat på min kusin i Canada. Titta så fin hon blev:

Simma lugnt!

//Sussie