lördag 19 februari 2011

Husdrömmar & Cancer

Hej på Er!

Jag fick ett par byxor av en person när jag var gravid. Jag vet att jag då tänkte att de här kommer jag aldrig att kunna ha, så jag la in dem längst in i garderoben och tänkte inte mer på dem. Igår blev jag nyfiken och tog fram dem. Mina ögon läste av dem som mycket små i midjan och hjärnan sa direkt att det inte var någon idé. Men de passade, väldigt bra också. Så nu går jag omkring med dem på, vänder en blick mot spegeln när jag går förbi och ler så stort att mungiporna når öronen. :)
Jag åker hem till mamma imorgon för att äta "finmiddag" med min käre styvpappa. Pölsa, potatis och rödbetor står på menyn och då ska jag passa på att väga mig igen så jag återkommer med viktrapportering i nästa blogginlägg.

Nu är jag dödligt less den här förbaskade antarktiskylan som hägrar i Norrland. Jag, Tuva och Buddha har varit i princip isolerade i 4-5 dagar och har bara sett dessa väggar på 60 kvm. Men så igår så trotsade jag kylan och packade in Tuva i massor med kläder och åkte med Jenka på stan. Vi var där inte speciellt länge men det var härligt att se lite ansikten och andra vyer. Kände direkt att jag blev på så mycket bättre humör. Vi åkte på Willys och storhandlade och sen hem, packade upp varor och klädde på Buddha som blev utom sig av lycka över att få åka lite bil. Hon satt i mitt knä och spanade på allt utanför bilrutan och njöt av solen som strålade på hennes lilla nos.

Efter att vi käkat middag allesammans så lekte Tuva en stund på täcket med Jenkas två barn. Jag var snabbt framme med kameran igen och plåtade. 
















Efter ett tag blev lillhjärtat trött så packade vi ner henne i sin stol igen, tog med oss Buddha och åkte på en timmes sightseeing i Norrfjärden och byarna runt omkring. Det är så otroligt vackert där ute och jag kunde inte låta bli att drömma mig bort när jag såg alla små röda hus med vita knutar som stod där så gulligt i den lantliga idyllen. Det är ju så jag egentligen vill bo. Ett litet hus på landet, där Buddha kan springa fritt varje dag och där Tuva kan ha sin egna sandlåda, gunga, studsmatta och en liten pool. Jag har ALDRIG drömt om ett lyxigt hus med nyaste inredningen och det modernaste modet. Jag vill ha ett litet rött hus med små skrymslen och vrår och med utsikt över skogen och slätterna. Men skam den som ger upp sina drömmar, en vacker dag så bor vi så!

Jag hade ett par mål i livet. Jag tappade mitt körkort i 20års åldern nånting pga en skitgrejj jag gjorde. Mitt första mål var att få tillbaka det och det fick jag 2009. Målet efteråt var att skaffa mig ett arbete och det löste sig lite tidigare sommaren 2008 då jag fick mitt drömjobb på Arken Zoo i Härnösand. Nästa mål var att bli skuldfri Kronofogden och inkasso och detta blev verklighet 2010. Sen föddes min dotter som jag vetat skulle heta Tuva i nästan 10 års tid och en stor del av mitt livsverk var fullbordat. Nästa mål var att flytta in i det där huset jag beskrev för Er nyss. Det är liksom det slutgiltiga målet på min livsplan och eftersom jag redan nått alla de andra målen så känns huset nu så nära men ändå så långt borta. Sista delmålet innan mållinjen och jag känner mig starkare än någonsin när jag inser allting jag har presterat på bara ett par år!
Tack Jenka för bilturen den betydde nog mer än du förstår! :)


Jag har börjat oroa mig lite över mig själv. Nu ska jag bli så där grymt personlig igen och tycker ni det är vidrigt att läsa detta så får ni väl hoppa över skiten, bokstavligt talat. ;)
Förra månaden så var jag ju som sagt magsjuk. Hade ett illamående som tog över hela min verklighet och var kopiöst lös i magen. Ändå fungerade vardagen litegrann och ajg kunde både äta och dricka. Nu en månad senare så kom det tillbaka igen. Samma illamående och lös i magen. Jag har inte berättat för er att jag är en grymt stor hypokondriker så detta gör ju att jag börjar fundera naturligtvis. Är det nåt fel på min kropp, typ i tarmarna? Cancer? Magkatarr? Gallan? Eller kanske är det så enkelt att det är nåt hormonellt eftersom sambanden mellan båda sjukdomstiderna infaller strax efter mens? Jaja det blir ett besök hos farbror doktorn om det kommer tillbaka nästa månad igen.

Nu har Tuva sagt sitt första ord på riktigt. HEJ var det som kom igår lika tydligt som om jag själv skulle ha sagt det. Hon har sagt det i ungefär 2 månader redan men det har varit väldigt otydligt så jag har inte velat skriva in det i hennes bäbisbok förrän igår. Det låter ibland också som att hon säger titta men det ska jag avvakta med en stund till. Sen har hon lärt sig två nya saker också. När jag säger "vart är klockan Tuva?" Så tittar hon på den och samma sak när jag frågar vart Buddha är så tittar hon ner mot golvet och letar henne med blicken. Härlig känsla att hon börjar förstå lite saker och nu kan jag inte göra annat än att tjata in nya ord.

När jag fick Up & Go paketet från Libero så följde det med en skiva som heter "Baby brainpower". Det är tydligen en man som komponerat ihop ett gäng låtar som stimulerar bäbisen hjärna och det är liksom musik blandat med vågor, fågelsång, klockor som ringer, bäbisjoller och andra roliga ljud. Tuva älskar sin skiva så nu när hon ska vila middag så får hon lyssna på den tills hon somnar. Spår nummer två på skivan är en lite gladare låt med en massa roliga ljud och nu har hon två dagar på raken sjungt med till just den låten. Hon jollrar och ger ifrån sig en massa sjungande ljud och skrattar. Härliga unge vi ska älska så mycket musik tillsammans!





En liten tänkvärd text till alla som tvivlar på kärleken ibland...


"Det är omöjligt, sa tvivlet.......


Det är farligt, sa rädslan......


Det är onödigt, sa förnuftet......


......Prova ändå.....viskade hjärtat.......♥"






All kärlek från mig till Er alla!


//Sussie

1 kommentar:

  1. Vet du! Jag har kollat och kollat, men det finns inte ett enda kort på oss 2 på min dator från Finlandsresan med jobbet. Skitsynd! Har du nåt?

    SvaraRadera