tisdag 22 juni 2010




Tänk snart är hon en hel vecka gammal min lilla dotter, tiden har faktiskt gått väldigt snabbt och hon har en sådan fantastisk personlighet. Hon gråter mest bara när det byts blöja eller om hon är hungrig. Annars så är hon snäll och lugn och nöjd med livet.




Så nöjd i pappas famn. Observera hennes händer på magen ;)






Det är ett heltidsjobb att vara bäbisförälder. Även om hon faktiskt bara är vaken max en timme åt gången och sover i 3-4 efteråt, så är det krävande att inte sova hela nätter. Känner att tröttheten och hormonerna slår över mig och när Tuva somnar så är det svårt för mig att somna på beställning så idag har jag inte sovit en blund på hela dagen. Nätterna är småjobbiga att vakna efter alarmet var tredje timma för att mata henne och byta blöja och söva henne igen. Men när jag vaknar upp och ser min lilla skatt liggandes med sina pyttesmå händer i munnen och ögonen klarvakna så känns det inte jobbigt längre. Hon är så fin och jag bara känner starkare och starkare för henne för varje dag som går.

Buddha har sååå tråkigt! Jag hinner inte med att både ta hand om Tuva och aktivera Buddha som förut så det blir många dötimmar för min lilla älskade hund men hon tar det med ro. Mycket beror på att hon höglöper just nu och tror någonstans att hon ska dela moderskapet med mig och har bara ögon för lilla Tuva. Ska dock passa så att hon inte blir skendräktig men än så länge är det lugnt.
Ikväll har hon fått promenera med Ali till hans lägenhet och ska tillbringa natten med honom. Det känns skönt så vet jag att hon får egen tid av kärlek och omtanke hela natten.

Ikväll hade vi besök av min lillebror David, hans tjej katarina och min barndomskamrat Lisa. Tuva gick laget runt och blev så ompysslad. De kunde inte sluta titta på hennes små händer och små fötter och jag njöt av att se deras förtjusning. allra bäst gillade jag synen av mitt barn i min brors armar. Vet att han kommer att bli en toppen pappa den dagen det är hans tur att bli förälder. Han har det i blodet!
Tack för de fina presenterna!



Första mötet med morbror David







Igår kväll fick vi oväntat besök av Ulrica och Anki och de gav Tuva en sån fin present. Ett silverhalsband med ett litet silverkors. Hon fick det med orden "som hon själv uppfattar Gud". Tack för det kära vänner. Ert besök behövdes verkligen eftersom jag sitter här hemma och inte riktigt tar mig iväg till Er på sama sätt som förut!







Tuva sover tryggt i Ankis famn.





Så vackert!






Har inte så mycket mer just nu att rapportera om. Varje dag är den andra lik och jag njuter av att lära känna mitt barn....


//Sussie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar