Skogsmys & Ankpink

Godmorgon mina nära, kära och mindre bekanta!

Det verkar svårt att hålla löftet om uppdatering en gång i veckan och det beror på att mitt liv rullar på i ett ultraspeed tempo nu och jag försöker hinna med Tuva, Buddha, skolan och alla relationer omkring mig som också måste vårdas.

Jag har insett att jag har absolut ingen jävla studieteknik. Jag försöker sätta upp mål och regler för mig själv så att jag först tar tag i skolarbete och därefter nöje, men hur lätt är det när jag då sitter vid datorn och upptäcker att en helt ny säsong av True Blood kommit ut? Helt maniskt ligger jag då och kollar in alla dessa läckra vampyrer i deras skruvade värld. En kväll låg jag till och med och kollade till 02.15 fast jag visste att Tuva skulle vakna mellan 06.00-07.00. Ingen dischiplin har jag men jag försöker och försöker lite till.
  Skolan är dunderintressant för övrigt. Jag trivs oerhört bra med lärarna och klasskamraterna och det verkar faktiskt fastna det de försöker lära ut till mig. Jag har stora förväntningar på mig själv att jag faktiskt kommer att bli en sjuhejdandes bra Personlig assistent bara jag har turen att få börja jobba hos rätt brukare. En av mina största gåvor i livet är min sociala sida och att jag verkligen gillar andra människor så den här utbildningen är värd varenda krona i studielån.

Tuva fyller 15 månader om 3 dagar och fortfarande så går hon inte och verkar inte heller så intresserad av att göra det. Men talet håller på att släppa och jag räknade igår upp för mig själv hur många ord hon kan. Här är dem:

Mamma
Pappa
Kolla
Kudda (Buddha)
Där
Hej
Hejdå
Ko (sko)
Tutte

Kanske det är något mer ord också men jag kommer inte på något nu när jag sitter och funderar. Hon förstår så mycket mer än vad hon säger. Hon vet vem mormor, morfar, Ibbe och Emmy är. Vart hennes häst är och många andra saker.
  Jag tror att det är nu den roligaste tiden kommer. När talet släpper och hon kan börja göra sig förstådd med det hon egentligen tänker på.

Hon har mycket vilja min lilla vackra flicka. Nu på senare tid så håller hon på att driva mig till vansinne. Hon har börjat gnälla eller skrika med HÖG ton rakt ut när hon ser mig. Det märks att hon testar mig och mina gränser för med andra människor beter hon sig inte så. Ibland skriker (inte gråter) hon så högt att det skär i trumhinnan och gör ont i minuter efteråt. Jag försöker ignorera beteendet, jag blir arg, jag försöker lära henne viska. Ja ni fattar grejjen jag står snart inte ut....fast ändå gör jag det ändå.
 Jobbigast är när jag måste göra något te.x laga mat, dammsuga eller nåt liknande och hon kryper efter mig med ett konstant gnällande eller skrikande ur sin mun. Hon kräver min 100% uppmärksamhet och jag har faktiskt inte tiden att ge henne den hela tiden, då skulle vi isåfall tvingas leva i skit och smuts och bara sitta och kramas. Det går inte så jag är tacksam för tips av andra mammor som läser denna blogg hur ni skulle ha gjort för att komma till rätta med problemet. Känns liksom inte schysst att bli irriterad på en 15 månaders baby heller men jag är inte mer än människa.

Jag, Tuva, Ibbe och Buddha gick ut en kväll på en promenad. Buddha hade med sig sin favoritboll (som inte längre existerar efter den kvällen) och Tuva fick krypa omkring i gräset och utforska. Det var härligt att se mina två tjejjer så nöjda med livet och tillfredställda mentalt. Önskar jag hade tiden att göra detta varenda kväll men det är omöjligt. Det får bli små guldklimpar i tillvaron istället för oss alla tre.

I helgen som var så hälsade jag och Tuva på hos mamma och Stig. Jag lät henne testa att äta själv och det var en fröjd för ögat. Hon försökte hålla skeden rätt och få upp spaghetti och in med dem i munnen men det misslyckades mer än det funkade. Att se hennes motivation till att lära sig det fick mig att inspireras till att försöka tänka på att ingenting är omöjligt med lite vilja, våld och vaselin. ;)

Tuva har fått en ankpotta. Den har sensorer i pottan som känner av när det kommer pink eller bajs där i och den börjar då kvacka och jubla och spela en melodi. Dessutom är sitsen avtagbar och går att sätta fast på toalettsitsen när de ska gå vidare i träningen och lära sig gå på toan. När den tiden är inne så kan man fälla ihop ankpottan och använda den som en pall vid tvättstället så att barnet når upp och borsta sina tänder. Den är bara hur söt som helst och jag tror det gynnar barnet bra när de ska lära sig att gå på pottan. Det var Nadia som hade köpt en till Pebbels och berättade för mig hur stolt hon blev när hon lyckades pinka i den. Då kunde jag inte hålla mig så nu står den mitt emot min egna toalett och vi sitter där tillsammans ett par gånger i veckan. :)

Klockan börjar dra iväg och jag ska göra mig redo för en friluftsdag med skolan uter i skogen. Jag har redan packat ner allt som jag och Buddha behöver och jag tror det kommer bli härligt att vistas där några timmar idag. Buddha kommer älska det och jag fnissade lite för mig själv när jag packade ner hennes vintertäcke i ryggsäcken. Kan inte tänka mig att någon annan hund som följer med har vintertäcke på sig i början av September men så är de inte Buddha heller. Hon gillar inte kallt, hon fryser och då är det skönt med ett fodrat fleecetäcke.

Hösten är här, det regnar mycket men njut av alla färger och lukter och framförallt var snälla med varandra!

Puss & Kram

//Sussie