Det här är en underbar tid på året där kvällarna fortfarande är varma men midnattssolen har slutat lysa och mörkret omsluter mig. Jag får en dejavu i kroppen då lukterna utifrån når näsan och påminns om alla mina sommarnätter jag spenderade i södra Sverige när jag bodde där. Min tid i Norrköping som jag aldrig vill ha ogjord. De åren när jag hängde Anna, Sanna, Jocke, Frigge, Oskar x2, Werkan, Nina, Patte, Mustis, Aleco, David, Engis, Sonny (R.I.P) Gabbi, Marcus + många, många fler. Jag var 20 år gammal och livet stod framför mina fötter.
Tiden i Norrköping var både underbar och tung och de år jag tillbringade där står grund för den jag är idag. Jag saknar staden och alla vännerna ofta, när jag tänker tillbaka och minns allting men är glad idag att jag tog beslutet att lämna allting och flytta hem igen och ta vara på mitt liv.
Nu är det så fantastiskt för nästan alla jag hängde med då är föräldrar eller väntar barn. Det känns som en varm känsla att veta att de har det tryggt där nere.
Så är det dags att skriva om min prinsessa lite då...
Hon blir 8 veckor den 11:e Augusti. Jag bytte vecka i graviditeten varje onsdag och födde henne i v. 39 + 0 så hon byter fortfarande veckor på onsdagar. Skönt och lätt att hålla reda på.
7 veckor o så grymt söt :)
Fin för kalas!
Kusinera Maija & Victor med gofisen. :)
Nu börjar alla de här små åkommorna som barn har som alla har namn som låter ytterst otrevliga. Tuva har drabbats av skorv och torsk. Ja ni hör ju. Det låter riktigt äckligt men handlar om torr hud o blemmor i munnen. ;)
Jag tänkte skryta lite om min dotter. Jag har det verkligen lätt som förälder. Tuva är en gudagåva som nästan alltid är nöjd och glad. Hon somnar på kvällen ganska sent och sover till 11-12 dagen efter. Naturligtvis vaknar vi o hon ammar en liten stund men jag känner mig utvilad och lyckligt lottad. Blir sannerligen annorlunda i framtiden det är jag medveten om, men just nu njuter jag av sovtimmarna.
Gammelmorfar och hans sambo kom och hälsade på en dag förra veckan och det är fränt att han har sett min mamma födas och växa upp, sett mig som bäbis och att jag vuxit upp och nu har jag fött ett barn som han har hållt i sina armar. Tänk att jag tyckte att livet tog slut när man fyller 50. Hehe...
Fantastiskt med generationer...
Undrar vem hon kommer att bli. Hur hon kommer att se ut. Vad hon kommer att tycka om. Jag hoppas att hon iallafall fixar tonåren och väljer en annan väg än den jag valde. Att hon tar vara på varje ögonblick och att hon blir en bra människa.
Guuud vad jag tjatar om mitt barn men jag har precis kommit på att jag är så jävla kär i henne. Hon är riktigt mitt allt!
Här är en bild jag hittade i en gravidtidning redan i början av graviditeten på en liten flicka som var min bild på hur Tuva skulle kunna se ut:
På återseende!
//Sussie
Tänker ibland också tillbaka på tiden för 10 år sedan och man minns tillbaka både med glädje och lite ångest.Aldrig att man vill ha det ogjort och ibland vill man vara sådär ung och fri ibland men sen vaknar man till och känner att det är rätt skönt att snart vara 30 och ha ett helt nytt liv framför sig. Man känner sig lyckligare nu men samtidigt så värderar man all sin tid och erfarenhet på denna jord. Bästa du gjort att flytta tillbaka, även om vi aldrig ses så har vi varandra i våra hjärtan och det räcker det med:) Våra minnen ihop är etsade ioss i evighet o ibland räcker det:) (Självklart hoppas jag att vi kommer kunna ses vartefter..men vi finns här för varandra ändå)
SvaraRaderaÄlskar att läsa om dig o lilla Tuva och jag längtar också efter den där kärleken till mitt barn..att få lära känna ÄB och framförallt se vad som levt i min mage så länge nu. Men snart så...längtar. Hoppas du får en fortsatt underbar slutspurt på sommaren, kanske du får bada nu???:D
Puss o kärlek till er!! Anna
Som mor till dej ser jag inget skönt med Norrköping men det lämnar vi. Du har lyckats bra med ditt liv efter den tiden och det ger mej så stor lycka. Jag älskar dej!
SvaraRaderaMamma