Punkfralla och rallybil!

Gud! En vecka till har sprungit iväg och jag hinner inte med. Morgon blir till kväll och dagar blir till veckor i ett sånt tempo att jag snart borde vakna upp, titta mig i spegeln och inse att hela mitt face blivit rynkigt och gammalt. ;)
Hej på er allesammans förresten! Tack för alla era fina kommentarer de värmer och inspirerar mig till att hålla den här bloggen vid liv!

Jag fick sova länge idag. Blev väckt av lillprinsessan klockan 10 och trodde att det var tidig morgon. Var så trött och ögonen kändes som rullgardiner gjorda av bly. Gnäll och skratt blandat i ett sprattel av en liten kropp brevid mig gjorde att min hjärna registrerade att det var dags att kliva upp. Nu sitter jag här i mitt kök och skriver med en pigg Tuva i mitt knä. Hann knäppa några fina bilder av henne innan hon ville upp i famnen. Varsågoda!

Fem och en halv månad gammal har hon hunnit bli och jollret börjar ersättas av massor med skratt och lekar av ljud som lämnar hennes läppar. Tänk vad jag är lyckligt lottad att få dela mitt liv med denna lilla människa. Fortfarande har hon inte väckt mig med gråt ända sen den dagen hon föddes. När hon vaknar så jollrar hon och när jag böjer mig ner över hennes säng så skiner hennes charmiga ansikte upp som en sol. Jag är jävligt kär i mitt barn och det blir bara starkare och starkare.

I onsdags gjorde jag & Tuva en eftermiddagsutflykt till Boden, tillsammans med Jenka och hennes dotter som skulle dit för att få sitt hår klippta. Jag passade på att gå hem till Sandra och hälsa på en liten stund. Där bjöd hon på underbart god lasange och det var fullt hus med trevliga människor att samtala med. Besöket blev en blixtvisit och Jenka hämtade upp mig. På väg hemåt igen brakade helvetet lös i bilen. Tuva började gråta hysteriskt, svetten sprutade i min panna och Jenka fick ratta bilen i värsta rallystil mot ett litet upplyst hus efter vägen. Jag slet av mig jackan i farten, knäppte lös BH:n och försökte lyfta upp min hysteriska dotter fast jag hade glömt att knäppa loss henne från bilstolen. Ja ni förstår ju hur situationen såg ut. Kaos blandat med tårar, svett och en modersinstinkt inte från denna värld. ;)
Hur som helst så fick Tuva amma och blev nöjd igen och resan kunde fortsätta ända hem.

Tuvas pappa ska flytta söderut ett tag. Det känns otroligt bra för mig. För Tuvas del är det nog det bästa som kan hända henne. Det kan bli hans chans att fixa till sitt liv om han bara tar steget och kämpar. Hur som helst så blir jag & Tuva förskonade från hans tonårsfasoner här i Piteå och det var den bästa julklappen i år.

Buddha vägrar fortfarande gå ut om det visar mer än -10. Jag får ont i mammahjärtat att se henne krypa in under nån filt och sova bort vintern. Undrar om hon inte var en björn i sitt tidigare liv? Jag har iallafall köpt henne en t-shirt som hon ska han under sitt täcke. Den är vråålsnygg och rätt så punkig av sig. Se själva:

Men hur snygg den än är så är den varm och praktiskt för henne och täpper till de sista lutspringorna i hennes täcke. Jag har dessutom beställt skor till henne från Obtrack. Inte alls några snygga pjuckor men vattentäta, fodrade och med bra passform för att inte glida av tassarna. Nu har hon allt som går att klä på henne och nu vore det väl ändå konstigt om inte vi skulle kunna gå ut på powerwalk. Jag saknar det mycket men det känns trist att själv bege sig ut 6km och lämna Buddha hemma. Det rimmar illa i min skalle. Klart hon ska med på utflykt hon med. "Det finns i dåliga väder bara dåliga kläder". Buddha kom ihåg det!

Dags att avrunda och få nåt gjort för nu sover lillan sin skönhetssömn!
Puss & kram!

//Sussie