TuvaPiggelin & BubbelBuddha

I detta avsnitt av bloggen så kallas Tuva för ungen eftersom inatt har hon verkligen förtjänat den titeln. Jag gjorde som vanligt igårkväll. Lekte med henne en bra stund medan jag tappade upp ett bad. Sen gosade vi o klädde av oss och hoppade ner i skumvattnet tillsammans med badankorna och plastvalarna. Hon hade kul, plaskade, skrattade, "simmade" och gjorde allt sånt som bäbisar älskar att göra när de badar badkar. Sen gjorde jag en STOR falska med varm ersättning till henne som  hon sög i sig med glupande aptit. Efter det fick hon sitta uppe en stund och mysa i min famn när jag såg på tv. Ja ni vet, jag gjorde allt för att kvällsrutinen skulle se ut som vanligt.
Hon somnade kring 20.15 och jag njöt av tystnaden och min egentid, det skulle jag aldrig ha gjort. Straxk före 21 så vaknar hon och är såååå pigg. Jag försökte igen med alla medel att få henne att somna om men det var bara att ge upp och ungen var vaken till 23.45 då hon somnade om djupt in i drömmarnas land. Men tror ni det var färdigt där? Knappast! Hon vaknade igen klockan 1 och ville äta, vaknade igen klockan 03.45 och var vaken till 05.10 och så där har det hållit på hela natten. Jag är helt slut och vem tror ni ligger och sover på min säng? Joo lilla ungen Tuva. Suck :)

Jag tänkte dela med mig om lite sjuka tankar som säkert drabbar alla nyblivna föräldrar någongång. Ibland känner jag mig fullproppad med bäbis, mammaliv, blöjbyten och amningar. Det känns som att jag förlorat mig själv på vägen och då dyker det upp så sjuka tankar. Ofta handlar de om att jag ångrar mig, att jag skaffade barn vid fel tidpunkt, att jag inte är bra mamma nog till Tuva och att hon tar för mycket plats. När jag delar dessa tankar med andra föräldrar så visar det sig att dessa tankar är fullständigt normala. De förklarar allesammans att man kan irritera sig på sitt barn och känna sig kvävd. Det är normalt och för mig som tar hand om Tuva på egen hand så är det inte konstigt alls. Känns skönt att höra det för hur än illa det än kan kännas ibland så försvinner det när hon ler mot mig och utvecklas. Vad som än händer så tillhör mitt hjärta denna vackra unge och vad som än händer så kommer jag alltid att ta hand om henne.

Hon har börjat bli starkare i både själen och kroppen. Härom dagen så tog hon tag i sin napp och efter ett litet tag med trixande och siktande så träffade hon munnen och började suga på den. Jag var så stolt att hjärtat nästan sprack. :)

Ikväll har vi varit med om nåt så udda att jag nu i efterhand skrattar åt det. Jag och Tuva badade vårt vanliga kvällsbad i badkaret. Hon lekte och plaskade och vi tränade på att stå, att sitta och busade som vanligt. På kanten till badkaret stod Buddha och kikade ner på oss som hon alltid gör. Helst plötsligt tar hon ett jätteskutt ner i badkaret, hamnade under vattnet och ställde sig upp igen. Helt lycklig för att hon också fick vara med och bada. Naturligtvis fick hon inte det utan jag hjälpte henne ur badkaret och tröstade min dotter som blev alldeles paff och skräckslagen av att hunden plötsligt var med. När Buddha var liten badade jag & Ali ofta med henne och jag tror hon saknar det så någon dag här framöver ska jag spola upp ett bad bara för Buddha och låta henne leka lite precis som förr i tiden. ;)

Jo förresten Tuva har fått sitt första brev på posten. Kändes jättekonstigt att det stod hennes namn och min adress på kuvertet. Men samtidigt så blev jag liksom på nytt påmind om att "Fan jag är ju mamma nu!" Hehe...

Sen 15 minuter tillbaka så sover Tuva och nu ber jag till GUD, håller tummarna, önskar det när jag ser en stjärna falla att hon inte vaknar mer förrän det är dags att äta igen. Hon har vaknat massor nu den senaste tiden och inte velat somna förrän framåt sena kvällen.
Kära gode Gud låt henne sova ett par timmar nu...

Kram till er alla mina fina läsare!

//Sussie