Vulkanutbrott & Support 213

Hujja det går segt att uppdatera nu. Det märks att sommaren är på väg och att det blir allt mindre tid framför datorn.

I helgen som var så var jag på fest hemma hos Nadia. Fy fabians i gatan så roligt jag hade. Både Mikaela och Lisa (två av mina barndomsvänner) var med på festen och en hel del annat roligt folk. Jag njöt varenda sekund av stämningen, människorna, skratten. musiken och öln såklart. Vi var nog som mest 17 personer i Nadias tvåa och jag lovar att inte en enda mun var ledsen innanför hennes väggar.

Micka & Nadia & jag

Micka & Nadia & Ante & Jag & Alex

Nadia & Jag & Denkan

Jag & Nadia

Tuva hade under tiden tillbringat natten hos min bror och hans fru. Tydligen hade hon varit väldigt ledsen från att jag gick tills hon somnade. Dels var hon missövd och dessutom har hon typ bajsat sönder sin lilla rumpa så det sved och gjorde ont. Natten hade gått bra och hon hade sovit gott och på söndagen hade hon varit som en sol och ätit bulla på barnkalas. Mitt samvete sved för där hade jag haft liksom en av mitt livs roligaste fester och i samma veva hade min lilla dotter varit olycklig hos sin morbror. Det rimmade inte bra i mitt hjärta men nu har jag bestämt mig för att hälsa på dem oftare så att hon vänjer sig vid dem ifall de ska sköta henne fler gånger i framtiden. De är ju ändå hennes gudföräldrar.

Tuva har börjat säga mamma. "Mamamma mamamammma". När Peter skjutsade hem henne så sov hon så gott i bilen och jag lät henne vila middag ute i vagnen på min bro. När hon vaknade och jag gick dit och sa hej så sken hela ansiktet upp på henne och hon började sprattla av iver. Jag bar henne in till sängen där jag klädde av henne ytterkläderna och vi började mysa. Då skrattade lillhjärtat och kröp närmare mig och sa klart och tydligt "Mamma". Jag älskar henne och nu börjar hon bli så fantastiskt härlig att spendera tiden med.

Jäkla sötunge!

Min och Jenkas flygresa till Stockholm är hotad av ett stort askmoln från en skitvulkan på Island. I skrivande stund hoppas jag att vulkanen dränker Island med lava så att hela landet sjunker ner under vattnet och aldrig mer existerar igen. Vi har pratat och längtat i flera månader efter den här resan. Planerat in i minsta detalj vad vi ska göra, äta, uppleva och shoppa. Nu är det aska bland molnen och jag spyr ut lika mycket galla som vulkanen spyr eld. Håll tummarna mina kära läsare att vi tar oss iväg på torsdagmorgon. :)

Det är natt nu och jag måste sova så det får bli ett kort inlägg här på bloggen denna gång men jag hoppas ni alla mår dunderbra och gör saker för er själa som får er att må ännu bättre.

Puss i pannan!

/Sussie

Hönsmamma & Paltschwiiimen

Shiiit dags att uppdatera igen, sorry att det dröjt så här länge men livet leker för tillfället!

Tuva har börjat sitta alldeles själv. Den 10:e Maj så reste hon sig från krypande till sittande med rak rygg och balanserade. Jag blev så jäkla mallig men samtidigt så blev jag skräckslagen när jag insåg att nu kommer hon ju snart att ramla och slå sig också. Det gjorde hon när hon föll åt sidan och slog huvudet i golvet. Hon grät, fast inte länge men mitt hjärta grät ännu mera. Jag kan ju liksom inte skydda henne mot allt och hon måste ju lära sig den hårda vägen men jag typ dör under tiden. När till och med Nadia (som jag tycker är en väldigt överbeskyddande och kärleksfull mamma) påpekar att jag är lite för harig så var jag tvungen att släppa kontrollen lite. NU sitter Tuva ännu stadigare och när hon faller så faller hon inte lika hårt.

Samma dag som hon lärde sig sitta så lärde jag henne klappa händer också och nu gör hon det oftast när hon är nyvaken på morgonen och lite sömnig. Gullegrynet mitt utvecklas mer än vad jag uppfattar. Äntligen är hon på väg från bäbisstadiet till en liten flicka som förstår. Imorgon fyller hon 11 månader och med facit i handen så har första året rusat förbi som en virvelvind av känslor från både himmel och helvete. Det tog så här länge för mig att på riktigt känna att jag och min dotter hör ihop för en lång framtid framöver och att våra band är starka.
Jag har känt otroligt mycket bitterhet, panikkänslor och rastlöshet mitt i all denna oändliga kärlek. Det har gjort mig så förvirrad och fått mig att känna mig som en dålig och oengagerad mamma. För oavsett vad jag skrivit här i bloggen så har vardagen inte varit lika ljus alla gånger. Nu när våren är här och solen oftast skiner ochTuva utvecklas så är jag glad för att livet känns som en virvlande dans utan slut.
Jag njuter. :)

Mikaela och Vincent är här i Piteå. Vi har setts nu flera dagar på raken och det märks att jag och hon har känt varandra sen vi gick mellanstadiet. Trots att åren har gått och det börjar bli ett bra tag sen sist vi sågs så känns det som om det var igår ändå. Vi har promenerat tillsammans och hunnit prata ikapp lite av tiden vi inte setts och det är kul att ha henne här ett litet tag. Jag är helförtjust i hennes gulliga son som är en knubbig liten glad unge som bara ler och flörtar med alla han ser. Jag hoppas vi hinner få fler fina dagar innan Mickis och Vinny åker hem till Skåne igen och blir borta ett helt år till.

Nu på lördag är jag barnledig. Tjohoo! Då blir det utgång med Nadia, Micka, Alex och kanske några till. Jag hoppas såklart Jenka vill följa med och dricka lite öl och dansa lite med oss. Vi börjar kvällen på Adanas Kebab för vi längtade alla efter den maten och sen går vi vidare till Nadias place och förfestar lite. Jag längtar efter en kvälls frihet och dans och glädje och att få vara barnledig ända tills 15.00 dagen efter. Det kallar jag lyx och det kan jag tacka min käre storebror Peter och hans fru Sara för. Tack!

Tuva har käkat sin första måltid utomhus. Vi grillade här jag och Lena och Stina och våra barn och då passade jag på att ge Tuva middag i eftermiddagssolen. Hon tyckte nog det var ganska roligt och spännande att äta ute och här ska ni få se lite bilder:

Idag har mamma bjudit vi i familjen på paltkalas. Där skär sig ju min kolhydratsfattiga kost men jag skiter faktiskt i det. Jag älskar verkligen palt det är en topp 5 rätt på listan för mig och jag tänker inte stå över palt eftersom den kanske äts engång varannan månad. Det var superdupergott och jag åt tills jag fick paltschwiiimen (paltkoma för er som inte kommer från byn ;) och sen fick jag ångra det bittert. Min mage är inte van mjölprodukter numera och reagerade med magknip och smärtor i två timmar efter mjöl måltiden. Tur att det är palt så sällan för det är smällar man får ta om man vill käka god mat. ;)

Det kan hända att ni får vänta på uppdateringar. Jag hänger mindre och mindre vid datorn och njuter av det riktiga livet äntligen. Jag gör så gott jag kan, när jag får lust till att skriva.

Tills dess säger jag som mina Big Brother vänner:

Kälek & Respekt!

//Sussie

Hello kitty & Djupviksdejt

God helg på er!

Ännu en babyspäckad dag har passerat och jag sitter här nöjd med dagen som varit.
Ni vet ju att jag brukar bli väckt av Tuva på olika brutala sätt? Antingen sliter hon mig i håret, kör upp ett finger långt upp i näsan på mig, slår till mig eller skallar mig. Men imorse då bara dog jag av kärlek när jag kände en blöt babypuss som landade på min mun och när jag öppnade ögonen så möttes jag det vackraste leende jag någonsin sett.
Kärlek mina vänner, underbar vacker kärlek!

Jag har promenerat väldigt mycket den här veckan. Sammanlagt har jag nog knallat cirka 4 mil allt som allt. Jag har till och med tagit morgonpromenader. Imorse när solen sken som allra finast på den ljusblåa himlen så gick vi där, jag, Tuva och en glad Buddha i ljuset och njöt av värmen. Vi gick till ICA och jag köpte en massa grönt och nyttiga saker och en smaskig kycklingklubba. På vägen hem somnade Tuva och jag passade på att svänga in på bakluckeloppisen som de hade här på Gotis tidigare idag. Jag fyndade direkt en babygunga för tjugofemm spänn till Tuva som hon ska använda i gungställningen hemma hos mormor och morfar. Väl hemma igen så blev det brunch alá LCHF och jag kan inte annat säga än att jag åt med god aptit.

Det irriterar mig dock att jag sköter kosten och går som aldrig förr och dessutom känner att kroppen blir fastare och drar ihop sig men vågen står jävlat still. Tycker det borde hända någonting men icke det. Nåja jag får hoppas det är muskler helt enkelt.

Senare under dagen idag så hälsade vi på Ulrika, Fredrik och lilla Ylva på Djupviken. Flickorna har ju blivit så stora nu så vi visste inte riktigt om vi skulle kalla dem bäbisar eller småflickor. Först satt de i vagnen och kikade på varandra och sen började Tuva babbla och Ylva tittade med stora ögon på sin vän.

Söta Ylva tror fortfarande att hon är en liten bäbis och vill helst bara amma från mammas bröst och när det bjöds på gröt så var det inte så intressant för den lilla damen. Men jag hann ta ett par härliga bilder med kladd runt munnen. :)



Tack för ett par härliga timmar hemma hos er!

Jag har köpt en ny vagn till Tuva. En Carena sylky. Synd är att det är Hello Kitty logon på den för jag känner mig inte som Hello Kitty morsan direkt men färgerna är helt jag. Cerisé och svart. Jag kikade på den här vagnen redan när hon var tinywiny foster i magen och nu är den äntligen min. Jag älskar den så mycket att den står uppfälld i mitt redan överfulla vardagsrum och liksom glimmar till i ögonvrån när jag går förbi.

Jag väntar fortfarande på svar från de arbeten jag sökt över sommaren och det är med blandade känslor som jag hoppas att jag får ett ja. Jag börjar få ordentlig dagisångest för Tuvas skull fast jag innerst inne tror att hon kommer trivas där. Hon är så pass social och glad i andra människor, framförallt andra barn så det kommer gå bara fint. Men jag oroar mig ändå och vet att hon kommer vara yngst på hela avdelningen. Tänk om andra barn slår henne, eller välter henne när hon sitter upp, eller ger henne nåt som hon kan stoppa i munnen? Näää jag ska inte bege mig ut i katastroftänkarvärlden men jag är nojjig som fan. Heltid på dagis för att mamma inte har råd att vara hemma med sin dotter längre. Suck!

Orkar inte skriva mer nu men ha en fortsatt underbar helg!

Puss & Kram
//Sussie

Grillkväll & Roligt Besök

Hej alla fina ute i internetrymden!

Jag förstår inte vart dagarna tar vägen. Måndag till måndag försvinner i almanackan i ett rasande tempo och jag har svårt för att hinna med. Jag har till och med problem att veta exakt vilken dag det där för när jag är ledig spelar det ingen roll om det är måndag eller lördag. Imorse var jag faktiskt tvungen att ta upp mobilen och kolla om det var Tisdag eller Onsdag. ;)

Vad har då hänt i lilla familjens liv sen förra söndagen? Ganska mycket faktiskt...

Jag ska börja med den negativa och jobbigaste delen av veckan. Jag har fått nåt konstigt, antagligen hormonellt fel i kroppen. När jag ska ha mens så blir jag illamående och dålig i flera dagar. Nu sist så till och med kräktes jag och var tvungen att åka hem till min mamma och lämna över Tuva & Buddha till dem för att sedan sova i 6 timmar ute i deras gäststuga, helt utslagen. Det här är ett återkommande fenomen varje månad och nu har jag fått nog och kontaktat barnmorskan. De ska hjälpa mig med mini-piller för att stabilisera upp hormonbalansen i kroppen. Hon sa att det är vanligt att man kan må dåligt och få huvudvärk när man slutar amma och mjölken sinar och att det beror på att hormonerna liksom sprutar i kroppen på ett väldigt obalanserat sätt. Jag hoppas det ska hjälpa mig för jag börjar bli less på att ligga och må illa och inte kunna ge Tuva och Buddha det de behöver.

I fredags kom Tuvas pappa hit på besök. Jag hade varit lite orolig att Tuva inte skulle känna igen honom för de har inte setts sen i slutet av December när hon bara var 6 månader. Han kom tidigt på morgonen och Tuva var ute i hallen och lekte med Buddhas koppel och när han klev in genom dörren så var det stora ögon som mötte hans blick och leendet på min flickas läppar sträckte sig nog från öra till öra. Det var kärlek direkt och hon har liksom åkt i hans famn hela helgen. De har busat, kelat, gosat, bytt blöja, ätit tillsammans och bara funnits för varandra. Det var så jäkla härligt att se dem tillsammans och det var skönt för mig att få lite avlastning också. Meningen var den att han skulle ta hand om henne lördagmorgon och jag skulle fortsätta sova men mammainstinkten tog över och jag började oroa mig för att han skulle missa om hon stoppade nåt i munnen eller välte med matstolen vid bordet så jag klev upp jag också och var med. Det var lika bra för dagarna blir längre och ljusare om jag fångar morgonen.

En till som blev överlycklig över att ha husse tillbaka hos sig var Buddha. Hon har hämtat varenda leksak hon äger, hon har legat på hans mage och varit där han är. De har som en speciell relation de där två, hunden och mannen, en relation som det sprakar energi om i luften.

Fredagafton var det dags för oss att gå hem till Kicki och Tobbe för vi var bjudna på grillmiddag. Jag hade gjort grillspett med lök, marinerade champinjoner & paprikor och halomiost. Kicki och Tobbe bjöd på marinerad grillad fläskfilé & kycklingfilé, friterade pommes och beasås. Till efterrätt hade Tobbe gjort typ världens godaste vitchokladmousse med jordgubbsskivor och blåbär som topping. Jag kan säga att jag var så mätt att magen sprängde när vi promenerade hem därifrån kring 20.00 tiden. Det var nog det godaste jag har ätit på väldigt länge och sällskapet kring middagsbordet tycker jag väldigt mycket om. Tack för en underbar afton och supergod mat Morins!

Valborgsmässoafton blev då så lugn som aldrig någonsin förut. De hade en stor brasa här i Öjebyn som vi hade tänk att gå och titta på men tyvärr tändes den inte förrän klockan 19.00 och då var Tuva redan gnällig och trött. Så våran valborg firades med ungsstekt lax och kokt potatis och på kvällen när Tuva låg och drömde i sömnvärlden så tittade jag och hennes pappa på den senaste Harry Potter. Filmen var klar ungefär vid midnatt och jag somnade bara för att väckas av en pigg liten flicka som ligger och smågnäller i sin säng. Jag försökte länge få henne att somna om men det var omöjligt så efter en gröttallrik, bus med både leksaker och pappa och lite mys i soffan så somnade hon äntligen om och jag insåg att hon hade varit vaken i nästan fem timmar alltså ända till 04.45 på morgonen. Kan lugnt säga att jag stupade i säng och sov som i koma i 4 timmar.

Alltså det är bara tre veckor kvar nu till stockholmsresan. Det känns inombords som om jag ska åka utomlands och det pirrar i magen av förväntan. Jag längtar efter Olle & Johan så det värker i hjärtat och jag ser fra emot ett sommarvarmt Stockholm med allt vad det innebär. Jag har till och med inhandlat lite nya sommarkläder som jag inte nämns använda förrän jag är där. Vi ska på Gröna Lund på torsdagkvällen. Fatta vad roligt det är ju liksom år och dar sen jag var där och åkte karuseller och för att inte tala om Jenka som aldrig varit där trots att hon varit i huvudstaden flera gånger förut.
Jag ska shoppa och helst i gamla stan med alla mysiga och flummiga butiker. Det jag vet nu att jag ska köpa är en ny handväska till mig själv och kläder till både mig och Tuva. Jaja nu drömde jag mig iväg en liten stund och det kändes som om jag redan var där på plats men jag återkommer såklart med bilder och en resedagbok. Om jag hinner medan jag är i Stockholm ska jag försöka skriva en blogg varje dag så ni får hänga med på resan.

Snart kommer Mikaela och hennes lilla Vincent på besök här i Piteå. Det ska bli grymt roligt att träffa min barndomsvän och hennes son som jag ännu bara sett på bilder. Jag och Jenka har lovat henne paltmiddag för hon längtar efter lite kokta piteballs.
Välkommen hem Mickis!

Nu orkar jag inte skriva nåt mer men jag bjuder på lite goa bilder på solrosen som just nu sover sin förmiddagsvila. Varsågoda och sköt om er alla finisar!

Mega kramar från mig!

//S