Tuva har börjat sitta alldeles själv. Den 10:e Maj så reste hon sig från krypande till sittande med rak rygg och balanserade. Jag blev så jäkla mallig men samtidigt så blev jag skräckslagen när jag insåg att nu kommer hon ju snart att ramla och slå sig också. Det gjorde hon när hon föll åt sidan och slog huvudet i golvet. Hon grät, fast inte länge men mitt hjärta grät ännu mera. Jag kan ju liksom inte skydda henne mot allt och hon måste ju lära sig den hårda vägen men jag typ dör under tiden. När till och med Nadia (som jag tycker är en väldigt överbeskyddande och kärleksfull mamma) påpekar att jag är lite för harig så var jag tvungen att släppa kontrollen lite. NU sitter Tuva ännu stadigare och när hon faller så faller hon inte lika hårt.
Samma dag som hon lärde sig sitta så lärde jag henne klappa händer också och nu gör hon det oftast när hon är nyvaken på morgonen och lite sömnig. Gullegrynet mitt utvecklas mer än vad jag uppfattar. Äntligen är hon på väg från bäbisstadiet till en liten flicka som förstår. Imorgon fyller hon 11 månader och med facit i handen så har första året rusat förbi som en virvelvind av känslor från både himmel och helvete. Det tog så här länge för mig att på riktigt känna att jag och min dotter hör ihop för en lång framtid framöver och att våra band är starka.
Jag har känt otroligt mycket bitterhet, panikkänslor och rastlöshet mitt i all denna oändliga kärlek. Det har gjort mig så förvirrad och fått mig att känna mig som en dålig och oengagerad mamma. För oavsett vad jag skrivit här i bloggen så har vardagen inte varit lika ljus alla gånger. Nu när våren är här och solen oftast skiner ochTuva utvecklas så är jag glad för att livet känns som en virvlande dans utan slut.
Jag njuter. :)
Mikaela och Vincent är här i Piteå. Vi har setts nu flera dagar på raken och det märks att jag och hon har känt varandra sen vi gick mellanstadiet. Trots att åren har gått och det börjar bli ett bra tag sen sist vi sågs så känns det som om det var igår ändå. Vi har promenerat tillsammans och hunnit prata ikapp lite av tiden vi inte setts och det är kul att ha henne här ett litet tag. Jag är helförtjust i hennes gulliga son som är en knubbig liten glad unge som bara ler och flörtar med alla han ser. Jag hoppas vi hinner få fler fina dagar innan Mickis och Vinny åker hem till Skåne igen och blir borta ett helt år till.
Nu på lördag är jag barnledig. Tjohoo! Då blir det utgång med Nadia, Micka, Alex och kanske några till. Jag hoppas såklart Jenka vill följa med och dricka lite öl och dansa lite med oss. Vi börjar kvällen på Adanas Kebab för vi längtade alla efter den maten och sen går vi vidare till Nadias place och förfestar lite. Jag längtar efter en kvälls frihet och dans och glädje och att få vara barnledig ända tills 15.00 dagen efter. Det kallar jag lyx och det kan jag tacka min käre storebror Peter och hans fru Sara för. Tack!
Tuva har käkat sin första måltid utomhus. Vi grillade här jag och Lena och Stina och våra barn och då passade jag på att ge Tuva middag i eftermiddagssolen. Hon tyckte nog det var ganska roligt och spännande att äta ute och här ska ni få se lite bilder:
Det kan hända att ni får vänta på uppdateringar. Jag hänger mindre och mindre vid datorn och njuter av det riktiga livet äntligen. Jag gör så gott jag kan, när jag får lust till att skriva.
Tills dess säger jag som mina Big Brother vänner:
Kälek & Respekt!
//Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar