Stockholmskärlek & Gammal vänskap

Så där ja! Då var Stockholmsresan avklarad och jag har kommit tillbaka till mitt Norrland igen. Tyvärr för Er så hade jag så underbart roligt med mina vänner där nere så jag varken hade lust eller tid att uppdatera varje dag som jag först hade tänkt.
Jag och Jenka kom fram till centrum mitt på dagen i torsdags och direkt så låste vi in våra väskor och vandrade genom staden. Det är så vackert i stockholm och så mycket folk och jag var som ett litet barn på julafton. Vi gick drottninggatan i några affärer men sen var båda rätt överrens om att vi skulle styra kosan mot gamla stan. Det är en vacker väg att gå från Sergels torg till Gamla stan och Riksdagshuset är ju en enormt mäktig byggnad som på ett sätt välkomnar en in i myset som Gamla stan skänker.

Vi shoppade lite och hittade en liten billig tacoobar där vi käkade och drack oss en kall stor stark. Dit kom även Maria och sa hej för en stund. Riktigt skönt att få ge henne en kram igen.

Jenka & Maria

På eftermiddagen åkte vi vidare hem till Olle och det var ett väldigt kärt återseende oss vänner emellan. Efter middag på den lokala pizzerian så började vi festa lite och det slutade med en krogrunda av dess like på söder. Härliga Stockholm och härliga Olle! :)

På fredagen var nog ingen av oss vidare pigg men då hade jag ju sen länge lovat min vän Fredrik som numera bor i Västerås att vi skulle hitta på nåt kul så det var bara att bita i det sura äpplet och försöka piggna på sig för han var på väg. Jag och Jenka drog in till stan och kollade kläder ett par timmar och sen kom Fredde och vi åkte till Olle. God Kebab på ett ställe i Årsta och sen började fredagens äventyr. Nu kom även Johan dit och det var liksom 5 gamla vänner som delade skratt och minnen med varandra.

Underbaraste Johan & Jenka

Jag & Fredrik. Vänner sen 1993...visst syns det? :)

Kvällen slutade på en båt i Slussen och vi kom inte tillbaka hem förrän på morgonkvisten och då hade jag nog den finaste morgonen jag någonsin delat med Olle. Nu förstår jag varför vi varit vänner så länge som vi har och varför vi alltid kommit så bra överrens. Samma humor och ganska så lika tankar om livet. Solen sken på oss på Olles lilla balkong och jag tror jag somnade lycklig 9 på morgonen.

Sussie & Olle klockan 7 lördagmorgon. I love you!

Lördagen blev väldigt lugn med mycket vila, glada skratt när vi berättade om gårdagens bravader och Olle lagade en god middag till oss och vi avslutade kvällen med film och chips. Jag kan lova Er alla att jag sov väldigt gott brevid Jenka den natten.

Tuva och Buddha har båda bott hos mina föräldrar. Där känner hon sig väldigt trygg och varje dag när jag och min mamma pratade fick jag höra vilken glad unge jag har och hur busig hon varit under dagen. Varje kväll hade hon somnat i armarna på min mammas man och varje natt hade hon sovit hela natten. Inget gråt och ingen förtvivlan utan bara glad och hungrig på livet. Vetskapen av att min dotter trivs så bra hos mamma och Stig gör att jag kan slappna av och inte tänka så mycket på Tuva när jag väl är borta någonstans. Jag vet att hon är trygg där och det gör mig kolugn.
När jag kom hem så hade de hållit henne vaken så att hon skulle få träffa mig innan hon somnade. Det var en jättekonstig känsla att se henne efter att ha varit ifrån henne i fyra dagar. Hon log stort och kom upp i min famn och lutade sitt lilla huvud mot min axel. Jag pussade och kramade henne men såg också i ögonvrån att hon någonstans sökte trygghet hos min mamma som om hon inte trodde sina ögon att det verkligen var jag som höll henne i famnen. Vi somnade lyckliga brevid varandra i min säng den natten och jag fick aldrig nog av hennes lukt och av ljuden av hennes andetag.

Jag har drabbas av en grejj jag alltid drabbas av när jag är ute och reser och har haft det riktigt skojjigt. Jag får en slags längtan efter att leva lite ansvarslöst och bara ha roligt hela tiden. När jag kommer hem från ett ställe där jag haft sällskap dygnet runt, skrattat och bara haft så jävla roligt så blir jag ledsen när dörren i min lägenhet stängs igen och allting blir tyst och vardagen slår emot mig igen. Det har varit två eller tre jobbiga dagar med blandade känslor inombords. Det är som att en del av mig vill flytta härifrån och bara vara någonannanstans och den andra delen, den som får bestämma, vet att där jag är nu är det bästa för mig och Tuva och det är här vi ska vara.
Idag är det fem dagar sen jag kom hem och nu börjar det gå över och jag börjar känna mig som mig själv igen och uppskatta allt det fina runt omkring mig.

Jag funderar på att lägga ner den här bloggen. Jag hittar som ingen inspiration till att skriva längre och jag går som på nålar då jag vet att Ni inte fått nåt nytt inlägg på flera dagar. Det skapar stress och dåligt samvete. Löjligt va?
Vi får se hur jag gör med den men Tuva fyller ett år om två veckor och det kanske är dags att sluta skriva om henne då?

Simma lugnt ute i sommaren!

//Sussie