Jag har verkligen njutit till fullo av denna underbara sommar. Dock lider jag av värmen, går runt och svettas som i en bastu men ändå ska jag inte klaga på alla dessa fantastiska soltimmar som solen skänkt oss.
Trots min nojja att inte visa mig i badkläder så badade jag faktiskt i hammenviken tillsammans med Ibbe och hans dotter (jo kärleken heter så ;) och min bror Erik och hans dotter Klara. Till och med Tuva fick på sig sin nya baddräkt och fick plaska vid strandkanten en liten stund. Det var första gången hon kände på så kallt vatten och efter en stund så blev det nog för mycket för hon grät och skrek och blev inte glad igen förrän jag hade torkat henne torr och tagit på henne nya och varma kläder och gett henne mellis. Men det var fantastiskt för mig att äntligen få dyka i svalt vatten och bara simma en stund. Jag älskar att bada men hatar att visa mig så det är en dålig kombination.
Egentligen har jag inte alls gjort så mycket denna sommar. Den har tillbringats inom Piteå kommun och varit så fullspäckad av kärlek att jag typ har glömt allting annat. Jag är galet förälskad och det var så längesen jag kände så här starka känslor och ren lycka att jag kickar på det som händer. Från att ha levt i en väldigt strulig relation till att gå till en jämn och balanserad relation som bygger på respekt är överväldigande och skithäftigt rent ut sagt. Jag förtjänar fan den här lyckan och jag tänker njuta av varenda sekund som den existerar. Jag vill därför via min blogg be om ursäkt till min familj, Nadia, Jenka och Alex för att jag inte har haft så mycket tid för er på sistonde men jag har två stora hjärtan i ögonen och kan liksom inte få nog av honom. ;) Förlåt!
Denna sommar blev lite speciell också för att Tuva fortfarande är väldigt liten. Jag testade ha med henne på stranden men kände att det blev för mycket för mig eftersom hon bara kröp iväg överallt och käkade sand och var busig så efter någon timme var jag helt slut i skallen och kom på att jag inte njutit av stranden det minsta så det får bli ett projekt nästa sommar istället.
Piteå dansar och ler har gått av stapeln i helgen och jag besökte festivalen fredag på dagen en stund. Blev som barn på nytt då jag åkte karusell med Ibbes dotter. Det var en larv som var en mini berg o dalbana och jag log stort när jag såg hur hon njöt och skrattade av hela åkturen.
På lördagen var jag barnledig för Tuva spenderade natten hos sin morbror Peter och hans familj. Det var strålande väder ute och jag och Ibbe var laddade och glada. Vi började med att besöka ett stort öltält som heter Kittelfjäll där festen redan hade varat i flera timmar men vi tyckte inte det var så kul så vi gick vidare till en förfest hos en av hans vänner och där hade vi skitroligt. Underbart kul att äntligen få träffa hans vänner och lära känna dem litegrann omän jag kände en del av dem på festen redan sen förut. Festen låg innanför området så vi hade alltså kunnat gå in gratis men jag kände mig klar med fest innan klockan slog midnatt och frågade Ibbe om han hade nåt emot att vi gick hem till honom istället. Det hade han inte och vi käkade hemma hos honom, drack nån öl och bara myste istället. Det känns att jag är 31 år eftersom förut för kanske 10 år sen så var festivalen så mycket mera rolig och en stor händelse. Nu ville jag mest bara åka därifrån. Haha kanske jag ändå blir en Svenssonpensionär när jag blir 65-70 år gammal? Vem vet?
Imorgon börjar Tuva på dagis. Första "skoldagen" för min lilla tös och jag känner mig jätteladdad för detta. Jag vet att hon kommer klara det galant för hon är så förtjust i andra barn. Hon kommer snabbt bli en del av gruppen och jag tror inte det tar lång tid innan personalen kommer säga till mig att jag kan gå hem och lämna henne där ensam en stund. Jag verkligen längtar tills allting rullar på igen i vardagen. Att få hjälp av dagis att passa Tuva medan jag ska plugga (har tagit mig in på Personlig assistent utbildning) i höst känns magiskt. Äntligen kan jag vara mer än bara Tuvas mamma, träffa andra vuxna på dagtid och känna att jag gör något kreativt. Det kommer göra mig till en mer harmonisk människa och en bättre mamma. Jag har längtat efter att börja med rutiner i vardagen men nu när det verkligen närmar sig så pirrar det också i magen. Jag har gått hemma nu nästan 2 år så det är med skräckblandad förtjusning som en vardag full av ansvar och rutiner kommer över mig. Det kommer att gå skitbra men jag måste ändå få vara lite nervo inför detta.
Älsklingen har inte börjat gå ännu men står stadigare för varje dag som går. Hon går längst möbler och igår släppte hon händerna och stod själv i kanske 2-3 sekunder. snart släpper det och hon kommer fatta galoppen. Jag längtar tills det händer.
Tuva har också hunnit träffa sin pappa och spendera lite tid med honom. Det var två glada själar som möttes och de till och med åkte lite rutchkana tillsammans i badhusparken. Jag önskar att deras relation kommer att fungera i framtiden. Det önskar jag verkligen.
Jag måste avrunda detta blogginlägg för jag har min brors två barn här hemma, de har sovit över sen igår och vi ska spela Nintendo Wii.
Håll i hatten för nu kommer hösten med alla färger.
Kram Sussie
Nu börjar allvaret både med utbildning och att Tuva lär sig gå. Hon blir snabb för hon är så snabb på att krypa. Mamma/mormor
SvaraRaderaLycka till med allt Susanne! Jag är så glad för din skull! Kram Maria J
SvaraRadera