Sjönjut & Framtidsutsikter

Shohoo mina fina där i cyberrymden!

Nu har jag bestämt mig för att börja uppdatera bloggen igen en gång i veckan precis som förut. Mycket händer omkring Tuva nu för hon utvecklas lite mer för varje dag som går.

Hon har börjat dagis och inskolningen har gått som på räls. Vi är inne i slutet på den andra veckan och imorgon ska hon vila middag där för första gången. Hon har redan ätit lunch där i två dagar och mitt lilla matvrak har inte spottat i glaset.
Det är ett väldigt fint dagis som hon har hamnat på och mysfaktorn är hög när man kommer innanför dörren. Fröknarna är underbara och alla barnen verkar mer än nöjda att vara just där. De har ett speciellt lekrum till de minsta och det var väl min största oro att det skulle finnas sladdar eller småsaker att sätta i halsen men det är helt utformat efter bäbisar och det finns inget som är farligt där inne.
  Tuva har redan fått en "kille" som heter Melker som är en månad yngre än henne och de leker tillsammans och ler när de ser varandra på morgonen. Jag är jättenöjd med hur allting har flytit på sen hon började och jag tror att Tuva också trivs där.

Melker & Tuva

På måndag börjar jag skolan och jag längtar så att det gör ont i magen. Äntligen ska jag få börja göra något kreativt och utbilda mig till något som faktiskt kan ge mig arbete i framtiden. Jag har haft det kasst ekonomiskt hela sommaren och fått vända på varenda krona för att få det att gå runt. Ibland har det inte ens gått runt och då har människor i min närhet fått hjälpa mig. Nu när skolan börjar och CSN blir min "lön" så kommer allt att återgå till det normala igen. Jag har inte varit utanför Piteå kommun på hela sommaren och inte heller köpt mig ett endaste klädplagg. Får jag arbete efter utbildningen så är det första jag ska köpa mig en fin damcykel och en cykelkärra så att jag och Tuva och Buddha kan bege oss ut i naturen och upptäcka saker.
  Hur som helst så smäller det på måndag klockan 13.00 och jag ser mig själv sitta där med kollegeblocket och pennor, svettig och nervös och sträcka upp en hand i luften och säga "här" när det är upprop i auolan. ;)

I söndags bjöd min lillebror David oss i familjen att följa med på en åktur i hans nybyggda bastuflotte. Vi åkte från södra hamn kring 16.00 tiden och puttrade ut till Fingermanholmen, en ö strax utanför stan. Där ankrade han flotten och alla i familjen badade bastu och hoppade i plurret utom jag, Tuva och min mamma. Tuva låg och sov så gott i vagnen till kluckandet av vågorna. Jag själv är ingen bastubadare då jag tycker det är svårt att andas i värmen, så jag hjälpte mamma att grilla hamburgare till hela familjen istället och i en strålande eftermiddagssol så åt vi tillsammans och hade det väldigt trevligt.

  Davids flotte heter "Piteflotten" och den går att hyra turer med för både företag och privatpersoner och nu efter att ha fått uppleva den så kan jag säga att det är LÄTT värt det. Underbart att uppleva detta och det ska du ha tusen tack för min kära lillebror!

Tuvas mormor Iréne

Tuva hon ZZZZzzzzz...

Stig & David står och pratar sjösnack..

Tuva går fortfarande inte men trots det så hinner hon överallt. Lådor och skåp öppnas och töms i ett rasande tempo och jag sitter inte stilla många sekunder hennes vakna tid. Hennes nyfikenhet är stor och aptiten på livet går inte att ta miste på. Hon står stadigt nu mot bord, väggar och andra saker som går att greppa. Hennes favoritplats på jorden är inne på toaletten och gärna med handen långt ner i toalettstolen och plaska runt i vattnet där. Eller så går det bra att tömma mammas sminkväska också.   Hon utvecklas så mycket mitt vackra barn. Som igår när hon lekte med en leksak som har klossar i olika former och de ska sättas in i rätt hål med rätt form så lossnade det plötsligt och hon både satte dem rätt och tryckte in dem så klossarna ramlade i lådan. För mig var det lika med en seger, stolt som en tupp applåderade jag händerna och jublade. Hon kunde lika gärna ha tagit läkarexamen, jag var precis lika stolt!
  Hon har även en fin häst som hon fått av morbror Erik i sommar. Hon har nu lärt sig att själv klättra upp på den och sitta och rida genom att dra den i öronen och hoppa upp och ner. Se själva:

Min pappa ligger precis i skrivande stund nedsövd i en hjärtoperation på Umeås sjukhus. Han har haft så himla otur i sitt liv med diabetes, lunginflammationer, amputerade ben och nu dåligt hjärta. Han har sett döden i vitögat så många gånger men lurat döden varje gång och jag vet att han kommer klara detta också. Han är seg som kola farsan och har kämpaglöden kvar. Alla mina tankar hos dig pappa idag, jag väntar vid telefonen på sjuksköterskans samtal om hur din operation gick.

Jooo! Jag glömde ju säga att trots att vågen står still på -43 kilo så händer det ändå någonting med kroppen. Jag fick ett par skitsnygga utsvängda, svarta manchesterbyxor av min vän Sarah för flera månader sen. Då när jag provade dem så hände det ut kärlekshandtag och mage från alla kanter så jag la dem på "kan ha sen" hyllan och glömde bort dem. Idag tog jag på mig dem och nu hänger ingenting utanför, ja förutom om jag sitter ner då förstås. Så härligt att se att det fungerar och att kroppen reagerar positivt på en diet med låg kolhydratsinnehåll. bara att fortsätta samma bana. Greklandsresan i Maj 2012 närmar sig med stormsteg och jag har nu 9 månader på mig att forma kroppen lite tightare och lite bättre. Nu när skolan börjar ska jag lösa gymkort här i Öjebyn och köra igång och för varje svettdroppe som rinner ska jag tänka på Greklandsbeachen 2012. :)

Kicki, alltså min vän och tatuerare var förbi här en sväng igår och vi har i princip inte sett varandra på hela sommaren. Hon tyckte att jag ska sluta banta nu men med den vikt jag har och den storlek jag drar på kläderna så övertygade jag henne om att det är ännu en bit kvar innan denna bantning nått sitt slut. Minst 12 kilo till iallafall men gärna 15. Så gullis Kicki sluta oroa dig jag kommer bli jättefin. :P

Härligt Nadia att du har börjat blogga igen jag älskar din blogg....och dig o Päbblan såklart också! Tack för stunden på stan jag saknar dig jämt. Nu ska jag bli en bättre människa med mera tid för dig och andra. Puss!

Jag avrundar för denna gång och glädjer mig att se att ni ändå finns kvar här på bloggen trots att jag varit slarvig med uppdateringar. Ni är bäst ingen protest!

Klart slut varulvstjut!

//Sussie