Hej på er allesammans!

Jag ska först börja med att gratulera Nadia & Simon till deras Pebbels! Vackra, söta lilla flickan och Nadia fick genomlida en massa smärta och skit för att få henne. Läkarmissar på hög nivå så med tanke på hur allt gick till så är flickan verkligen ett under och mirakel! Ni kan läsa Nadias blogg som finns länkad under mina bloggar som jag följer.

Snart är det också Mikaelas tur att föda fram sin Vincent och eftersom jag och Micka har varit vänner sen vi var typ 9-10 år så känns det extra speciellt att hon får barn samma år som mig. Vi håller tummarna jag och Tuva och längtar tills vi alla kan ses i framtiden. Stort lycka till nu!

Tuva blir 15 veckor gammal på onsdag. Tänk vad tiden bara rusar iväg och så mycket som har hänt med henne sen hon låg där, skrövlig och ömtålig på mitt bröst minuten efter hon hade anlänt till jorden. Nu har hon nästan börjat skratta,. Alltså ler har hon ju gjort länge men nu börjar det komma små kluckande av skratt och det charmerar mig, smälter mig och får mitt hjärta att slå dubbelslag av kärlek.

Mys med mina änglar på soffan..



Jobbar med armar och ben...

Nu har vi börjat babysim. Så fantastiskt roligt att se Tuva njuta av det varma vattnet och plaska med sina små knubbiga ben när hon övar på mage och på rygg. Hon är så faschinerad av de andra bäbisarna och bara ler och tindrar med ögonen när hon ser dem. Tiden i poolen är 25-30 minuter ungefär men de sista fem minuterna då de andra hade fritt bad så gick vi upp för Tuvas ögon gick i kors. Hon somnade medan jag höll på att klä på henne och sov gott hela vägen hem. Tyvärr har jag inga bilder från badet då det är lite svårt att fota sig själv men nästagång ska jag ta med kameran och be nån av de som står på kanten att plåta litegrann.


Tänkte skriva lite om mig själv. Jag har ju som ni vet gått ner ganska mycket från det jag kom in på BB till dagens dag. Vågen visar -22,6 kg. Jag har som börjat ett nytt liv med mindre portioner, långa promenader och framförallt inget godis, glass, chips och vitt bröd. Ju mer vågen visar - ,desto mer taggad blir jag att fortsätta. Om jag håller dieten ända tills nästa sommar så borde ju en massa kg ha försvunnit. Svårast blir det att hålla igång promenaderna under kallaste vintern, men denna gång ska jag inte ge upp för kylans skull. Bara att klä mig varmt och skönt, bädda ner Tuva och klä Buddha i det varmaste vintertäcket och gå & gå.
Här kommer en bild från BB, dagen efter förlossningen och en bild på hur jag ser ut idag så får ni se skillnaden själva:



Före...



Efter...


Ska strax hälsa på min pappa på sjukhuset. Han är min lilla idol just nu eftersom han trots amputering av båda benen och nedsatt syn i ett öga, ändå är så full av livslust och positivitet. Han har svår diabetes och har haft problem i sina fötter i flera år. Det var det bästa beslutet som tagits att de skulle amputera hans ben. Nu kan han leva utan smärta och gå bättre med proteser i framtiden. Jag har haft väldigt dåligt kontakt med honom ända sen han och mamma gick skilda vägar och nu passar jag på att återfå lite kontakt och lära känna honom lite bättre. :)


Buddha har inte riktigt fattat att hon inte är bäbisen i huset. Hon snor Tuvas nappar och ligger och suger på dem i smyg i sin säng. När jag kommer på henne blir hon skamsen och ser såå skyldig ut. Men det stoppar inte henne från att göra det igen. Sötaste gången jag kom på henne att försöka vara bäbis var härom dagen när jag hittade henne sittandes i Tuvas babysitter framför tv:n. Se själva:

Vi hörs!

Kramar från Sussie & Tuva & lille Buddha

Glada barn & Begravning

Hösten är här och med den alla vackra färger i naturen...

Personligen så har inte hösten varit den tid på året som jag har tyckt om. Sommarens varma vindar, vackra blommor och strålande sol ger plats för mörkare tider, hårda vindar, regn och kallare klimat. Mörkret har tidigare gjort mig nedstämd och grubblande och jag har fasat för en lång och kall vinter. Nu känns det annorlunda på något sätt. Nu delar jag hösten med Tuva och hon växer i takt med att löven faller till marken.
Hon har hunnit bli 13 veckor gammal. Tre månader har passerat och hon är en riktig trollunge. Hon trollbinder mig med sin själ, sitt nyfikna sätt att lära sig verkligheten omkring henne och hennes glädje när hon ser mig och hör min röst tala till henne.

Vi har varit till BVC och hon har tagit sina första vaccinationssprutor. Det var en hemsk upplevelse både för mig och för henne. Jag såg hur det låg stora kanyler brevid de små sprutorna och jag sa direkt att så där stora nålar får ni inte sticka mitt barn med. Som tur var så var det bara nålarna de använde för att blanda vaccinet med. En spruta i varje lår togs och Tuva skrek högt och panikslaget av både smärta och förvåning. Mitt hjärta krossades, klumpen i magen höll på att förvandlas till tårar och jag kände paniken växa. Min lilla guldklimp hade ont och jag kunde bara se på. Tur att det var för en god sak så att hon slipper hemska sjukdomar i framtiden men jag hade hellre blivit stucken 1000 gånger själv än att hon skulle bli den en enda.

Idag var jag, Tuva & Buddha + Jenka och hennes två barn Liam & Amanda på upptäcksfärd på Grans Naturbruksskola. Barnen hälsade på stora och små hästar, imponerades av massiva traktorer, frågade frågor om lantbruksmiljön och gick stolt med Buddha i koppel. Jag sprang runt med kameran och fångade en hel del vackra bilder på både bäbis, större barn och busig vovve.

Bästa bilden på Tuva ever...

                                          

Jenkas två underbara barn njöt av tiden vi tillbringade på Grans och jag fotade faktiskt två riktigt fina bilder av dem. Tydligen är det svårt att fota Liam enligt hans mamma men när jag stod bakom kameran så gick det tydligen mycket bättre. ;)
Jag imponeras över hur snälla och lyhörda barn Jenka faktiskt har. Stora creds till dig!

Å Buddha? Hon njöt av varenda steg som hon fick springa fri. Hon tuggade pinnar och sprang runt som ett yrväder! :)

Efter promenaden stressade jag vidare hem till min mamma för en familjemiddag med föräldrarna, bröder och syskonbarn. Så skönt att träffa Meija & Victor igen och få krama om dem litegrann.

När middagen var avklarad samlades vi allesammans för att äntligen jordfästa Smokey på den plats där han älskade att vara allra mest. Tyvärr blev jag så tagen av stunden att jag inte fick fram kameran förrän det var färdigt men så här såg hans grav ut precis när det var klart. Jag ska pryda graven med ett ljus och en blomma lite senare. Nu är hans resa på jorden definitivt över och det kändes varm och kärleksfullt att släppa taget helt om honom och låta honom gå.

Det var allt för denna gång!
Vi höres!

//Sussie

Hej på er....

Sitter här hemma i soffan med Buddha liggandes vid mina fötter och släpper smygfisar som stinker så jag snart blir yr. ;) Vid min sida ligger Tuva och knorrar sömnigt och är på väg att somna in till drömmarnas land.

Mina två små älsklingar som förgyller mina dagar och mitt liv. Det är så tur att jag har dem att skänka kärlek till och att de i sin tur ger mig så mycket tillbaka. Utan dem skulle jag inte orka med det som händer runt omkring mig förövrigt.

Jag är så jävla besviken på Tuvas pappa. Han lever som en tonåring, om inte värre och trots att jag själv inte vill ha någon relation med honom så önskar jag ju så djupt att han och Tuva ska kunna lära känna varandra. Ni ska veta att jag har försökt, i snart 2 års tid att få honom att förstå, att ändra sin livsstil och nu på senare tid förstå innebörden av att ta ansvar för dotter. Men, jag har gett upp. Alla disskutioner, alla bråk, alla tårar och all onödig tid som spillts gör mig lite bitter och jävligt förbannad. Nu är det liksom försent för min del att fortsätta ödsla tid på en som inte vill förändras. Det går inte. Jag tänker först och främst på Tuva och hennes välbefinnande och chansen till en trygg uppväxt, men också på mig själv som blir avstulen viktig energi som jag kunde lagt på andra människor som förtjänar det bättre.
Nu hör han av sig, som vanligt efter en helg av fullständig tystnad, med sin självömkan och tror att jag ska förstå hans längtan efter Tuva. Galet...
Jag känner mig fan bara arg och det hjälper inte ens att skriva om det här.
Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.....


Hur kan man välja något annat före det här:

Aldrig att jag överger dig eller gör annat än det som får dig att må bra och vara lycklig. Min stjärna på himmelen det är du och alla mörka moln som skymmer din väg ska jag ta bort åt dig luvan. :)

//Sussie

Husvagnsmys & bäbisjoller!

Tuva har nu hunnit bli 11 veckor gammal och i takt med att hon växer så tar hon större plats i mitt hjärta. Bara att se henne ligga vid min sida och sussa, borta i drömmarnas land är en sån grym känsla att jag tvingas nypa mig själv i armen. Jag älskar henne, Tuva , Iréne, Mimmi Nilsson. Mer än jag någonsin älskat någon förut. Hon har börjat "prata" på sitt eget jollerspråk och hon är så bedårande söt när hon ligger där och njuter av sin egna röst. Jag lyckades filma hennes esse imorse och har lagt upp det på youtube. Tyvärr höll jag kameran helt galet så ni får vrida lite på skallen för att se henne. Här är länken:

http://www.youtube.com/watch?v=XhSVyIq2euA

Hon har äntligen fått behandling för sin torsk på tungan och därför är den alldels blå på filmen. :)

Kunde inte låta bli att filma henne när hon låg i sin säng alldeles upptagen och fashinerad av sin musikmobil och Nalle Puh affisch ;)

http://www.youtube.com/watch?v=thpBsahKsQo


Vi har också hunnit med att åka på husvagnssemester. Iofs åkte vi inte så långt eftersom Jennie och hennes familj ville campa på Pite havsbad och jag var så sugen på en liten semester och att bo i husvagn så platsen där den stod spelade mig mindre roll. Eftersom det var lågsäsong på havsbadet så fick vi välja vilken plats vi ville så vi valde naturligtvis havsutsikt.

Husvagnen var mysig & varm och sällskapet var likaså. Det är jennie och hennes man Daniel som är föräldrar till Milo som var med Tuva på den fina systemkamera fotosessionen. De har också en son på 1.5år och en söt softis. Alla de fem och jag & Tuva sov i vagnen under fredagnatt. under helgen så grillade vi god mat och  gick en lång promenad under pitsundsbron och kollade norra stenarmens välbärgade kvarter. såg mitt absolut drömhus och nog var det till salu också. Har inte sett prislappen men kan tänka mig att det inte kostade mindre än 2500000:-. Alldeles lagomt för en ensamstående mamma som mig. ;)

Såg bättre ut i verkligheten upptäckte jag nu.

Tuva gillade att campa för aldrig har hon fått sova ute i vagnen lika mycket som nu. Frisk havslufts sögs ner i hennes lungor och hon sov sig igenom nästan hela helgen.
Jag kunde inte riktigt slappna av eftersom jag inte är van att ha henne utomhus så jag sprang ut o in ur vagnen för att kontrollera att hon var varm, att hon inte fått filten över ansiktet och att inga myggor åt upp henne. I samma veva kollade jag Milo också och Jennie måste nog tycka att jag är en riktig hönsmamma. Hon är tvåbarnsmor och har en mycket mer soft och avslappnad attityd till sånt där. Jag känner mig som ett nervvrak ibland. ;)

Anyway, tack Jennie o Daniel för att jag fick dela helgen med er och lära känna er båda lite bättre. Guld värt och bäst av allt var det lilla smattrande regnet mot husvagnstaket på lördagskvällen där vi satt inne och pratade och mös till skenet av levande ljus.

Allas vår bostad under helgen... :)

Grattis Anna gumman till din vackra dotter Noomi Li. Jag blir så varm av att se henne på bilderna och att se dig njuta av henne fullt upp. Jag hoppas din förlossning gick bra och att hon var frisk och kry när hon tittade fram till jorden. Du kommer att bli världens bästa mamma! Anna har en blogg och jag har länkat den här på min. Missimone är hennes och läs den gärna för hon skriver så bra. Nu väntar vi på uppdatering bara...


Så lite bilder av min 11 veckors älskling bara för er!

Tack för denna gång....
På återseende & sovgott!

//Sussie & Tuvisen & Buddha