Glada barn & Begravning

Hösten är här och med den alla vackra färger i naturen...

Personligen så har inte hösten varit den tid på året som jag har tyckt om. Sommarens varma vindar, vackra blommor och strålande sol ger plats för mörkare tider, hårda vindar, regn och kallare klimat. Mörkret har tidigare gjort mig nedstämd och grubblande och jag har fasat för en lång och kall vinter. Nu känns det annorlunda på något sätt. Nu delar jag hösten med Tuva och hon växer i takt med att löven faller till marken.
Hon har hunnit bli 13 veckor gammal. Tre månader har passerat och hon är en riktig trollunge. Hon trollbinder mig med sin själ, sitt nyfikna sätt att lära sig verkligheten omkring henne och hennes glädje när hon ser mig och hör min röst tala till henne.

Vi har varit till BVC och hon har tagit sina första vaccinationssprutor. Det var en hemsk upplevelse både för mig och för henne. Jag såg hur det låg stora kanyler brevid de små sprutorna och jag sa direkt att så där stora nålar får ni inte sticka mitt barn med. Som tur var så var det bara nålarna de använde för att blanda vaccinet med. En spruta i varje lår togs och Tuva skrek högt och panikslaget av både smärta och förvåning. Mitt hjärta krossades, klumpen i magen höll på att förvandlas till tårar och jag kände paniken växa. Min lilla guldklimp hade ont och jag kunde bara se på. Tur att det var för en god sak så att hon slipper hemska sjukdomar i framtiden men jag hade hellre blivit stucken 1000 gånger själv än att hon skulle bli den en enda.

Idag var jag, Tuva & Buddha + Jenka och hennes två barn Liam & Amanda på upptäcksfärd på Grans Naturbruksskola. Barnen hälsade på stora och små hästar, imponerades av massiva traktorer, frågade frågor om lantbruksmiljön och gick stolt med Buddha i koppel. Jag sprang runt med kameran och fångade en hel del vackra bilder på både bäbis, större barn och busig vovve.

Bästa bilden på Tuva ever...

                                          

Jenkas två underbara barn njöt av tiden vi tillbringade på Grans och jag fotade faktiskt två riktigt fina bilder av dem. Tydligen är det svårt att fota Liam enligt hans mamma men när jag stod bakom kameran så gick det tydligen mycket bättre. ;)
Jag imponeras över hur snälla och lyhörda barn Jenka faktiskt har. Stora creds till dig!

Å Buddha? Hon njöt av varenda steg som hon fick springa fri. Hon tuggade pinnar och sprang runt som ett yrväder! :)

Efter promenaden stressade jag vidare hem till min mamma för en familjemiddag med föräldrarna, bröder och syskonbarn. Så skönt att träffa Meija & Victor igen och få krama om dem litegrann.

När middagen var avklarad samlades vi allesammans för att äntligen jordfästa Smokey på den plats där han älskade att vara allra mest. Tyvärr blev jag så tagen av stunden att jag inte fick fram kameran förrän det var färdigt men så här såg hans grav ut precis när det var klart. Jag ska pryda graven med ett ljus och en blomma lite senare. Nu är hans resa på jorden definitivt över och det kändes varm och kärleksfullt att släppa taget helt om honom och låta honom gå.

Det var allt för denna gång!
Vi höres!

//Sussie