2011 & Skitraketer!

Hej å hå nu är det 2011!

Nyårsafton firades i Boden hos Sandra & Dennis + alla barnen. Vi var ett härligt gäng människor. Sju vuxna och sex barn i alla åldrar. Sandra bjöd på trerätters middag med en räkmacka till förrätt (där åt jag en äggmacka, gillar inte räkor), ungsstekt lax och ris med gröncurrysås (där åt jag potatis och citronsås, gillar inte gröncurry) och panacotta till efterrätt som jag gillade mer än nåt. Hur som helst så var jag jävlat proppmätt när jag klev från bordet. Vi vuxna var nyktra och skötsamma och barnen var sockerpåtända och busade runt i hela lägenheten.

Tuva somnade klockan 20.00 men vaknade igen strax efter 21.00 och var vaken till 00.30. När tolvslaget kom var vi alla så inne i Nintendo Wii att vi helt missade det. Så alla sprang ut på loftgången utom jag och Tuvas pappa som stannade inne med Tuva och en helspänd Buddha som morrade o skällde till det där hemska jävla smällandet utanför. Jag tycker det är fruktansvärt att människor skjuter raketer för jag tänker på alla djuren. Både de vilda ute i naturen och hundar och katter som pissar på sig av rädsla och där till och med några av dem tvingas ta lugnande för att stå ut med skiten.
Fy fan säger jag bara. visst är det vackert med glitter i vinternatten men jag tycker att alla som bryr sig istället nästa år skickar upp varmluftsballonger i himlen istället. De låter ingenting och de brinner väldigt mycket längre.

Hur som helst så är jag väldigt nöjd med nyårsafton och känner att jag inte kunde ha befunnit mig på ett bättre ställe än just hos Sandra & Dennis. De är riktiga vänner till mig och jag känner mig alltid välkommen och trygg hos dem. Tack ska ni ha för en fin kväll och tack även till Hanna & Patrik och LillSebban för alla skratten. Tack Maria och Elias också för sällskapet.

Här hemma har det inte hänt så mycket sen sist. Jag och Tuvas pappa har fått en bättre relation där vi kommer överrens och inte bråkar längre. Jag tror det har att göra med hans kommande flytt söderut. Jag tycker det känns viktigt att de får umgås innan han åker. På nåt konstigt sätt så tror jag ändå att Tuva vet att han är hennes pappa. Hon brukar bli otrygg i mäns famnar och börja gråta efter en stund men i hans famn kan hon vara hur länge som helst och när hon ser honom så skiner hennes ansikte upp i ett stort smile. Jag hoppas han gör de rätta valen i livet så att de kan få fortsätta utveckla sin relation. Det är hon värd och det är han värd också.

Ibland känner jag att det jag skriver här på bloggen bara är en massa strunt. Rätt opersonliga saker som upprepas gång på gång. Ändå verkar det som om Ni läsare bara blir fler och fler enligt besöksräknaren. Det är roligt och bekräftande för mig att veta att ni följer mig och mina funderingar om allting. Tack för att ni finns allesammans!
Skriv gärna en kommentar om det är något ni är nyfikna på eller som ni tycker att jag borde skriva mer om så ska jag försöka göra det.

Kärleken till mitt barn blir bara större och större. Jag trodde inte att sån här kärlek var möjlig till någonting. Men varenda morgon när jag vaknar med en liten varm bäbiskropp i mina armar, eller känner ett litet, litet finger som smeker mitt ansikte så slår mitt hjärta dubbelslag. Älskade lilla Tuva så vackert litet barn, så perfekt och oförstörd och alldeles ovetandes om allt hemskt som sker i världen runt omkring. Jag har alltid haft väldigt dåligt morgonhumör och hatat att bli väckt. Men inte av henne. Inte ens om jag bara sovit i tre timmar och vaknar av hennes fina röst, joller och skratt.
Hon är fan alltid glad mitt barn. Till och med när hon precis slagit upp sina ögon.
Känslorna mellan oss pumpar runt kärlek i blodet. Mamma älskar dig lillluvan. :)

Jag letar större lägenhet. Det börjar bli trångt i min lilla tvåa på 60kvm. Här ska det rymmas barnvagn, babysitter, babygym, läragåstol, täcke på golvet och leksaker till både Tuva och Buddha. Dessutom ska mina möbler rymmas och nu börjar jag känna att jag snart lägger sakerna på varandra, längst efter väggarna på hög. Nä detta kommer bli ohållbart i längden men jag vill till ett speciellt område här i Piteå och där är köpoängen ruskigt höga och jag har bara ungefär 1.5 år köpoäng. Jag intresseanmäler så fort det blir en 3:a ledigt men har ingen chans ännu. Skam den som ger sig så jag fortsätter och plötsligt händer det!

Nu ska jag sluta svamla med er mina vänner! Dags att väcka Tuva som sover sin skönhetssömn på min säng.
Gott nytt år alla mina läsare! Jag hoppas att 2011 ska ge er allt ni drömmer om!

Kramar från Sussie & Tuva & Buddha