Hundfångare & Dansk Skalle

Pang! En liten skalle smackar över min näsa, det knastrar till i näsbenet, klockan är 07.00 och familjen Nilsson är vaken!

Godmorgon kära läsare!

Härliga måndag eller är det kanske onsdag eller lördag. Jag vet inte riktigt eftersom alla dagar börjar flyta samman och bilda en återkommande film med inpassade rutiner. Jag som aldrig haft mer rutiner än nödvändigt har numera stenkoll på frukost, mellanmål, blöjbyten, lunch, mellis och middag. 19.00 Pyjamasen på och kvällsmat. Ganska intressant att jag lyckats få in dessa rutiner när det gäller mitt barn men inte mig själv. Jag har varit vaken i två timmar snart och ändå inte hunnit käka frulle.
Tuva däremot har ätit frukost, kakkabajjat och lekt med Buddha på täcket.

Jag och jenka ska åka till Stockholm!! Min älskade, supersnälla, underbaraste mamma och Stig ska bjuda mig på resan dit och sköta Tuva OCH Buddha från en torsdag till en söndag. Jag kunde knappt tro mina öron. Fatta jag ska få vara barnledig i nästan fyra dagar och dessutom åka till huvudstaden med min bästa vän och där möta upp alla mina andra gamla homiesar som numera bor där nere.
Jag och Jenka hade planerat att vi skulle typ dra till umeå eller nåt och bo på hotell och bara vara. Utan barn och ansvar och sova ut länge på mornarna. NU blev det ju ännu bättre, jag längtar så mycket så det gör ont i magen. Tror att jag kommer att saknar Tuva så det värker i hjärtat men hon har det så bra hos sin mormor & morfar så jag är inte orolig alls. Det finns ingen släkting eller familjemedlem som älskar Tuva lika mycket som dem gör. När jag kommer tillbaka från Stockholm så kommer mina batterier att vara helt uppladdade igen med kärlek, bus och uppmärksamhet. Resan går av stapeln någongång i slutet av våren eller början av sommaren.
"Stockholm i mitt hjärta!"


- 36 kilo stod vågen på i fredags. Nu har jag bestämt att nästa delmål är -5 kilo innan Stockholm. Så nu är det dagliga promenader här i Öjebyn och jag börjar faktiskt få upp konditionen igen. Känns grymt bra men det är jävligt tråkigt att promenera själv. Har försökt få med mig folket från Öjebyn men antingen är de upptagna eller orkar inte så jag har gett upp det där. Lika bra att gå själv för annars blir det inte av.
Det är härligt när solen skiner nu och man kan gå ut i typ tunna träningsbrallor och en fleecetröja, utan vantar och mössa och känna att våren tar över vinterlandskapet. Bara att se det droppa från taken och höra fåglarna kvittra är en sån frihet. Det här är anledningen till varför jag vill bo lite avsides och inte mitt i stan. Jag vill kunna känna lukten av kohagar, se fåglar bygga bon och bara andas naturen. Stan är inget ställe jag vill bo på utan bara besöka ibland. Annelund är en nödlösning för att Tuva ska få bo där det finns andra barn att leka med i framtiden. Just nu ska vi njuta av Öjebyn så länge det bara går. :)

Om två dagar fyller Tuva 9 månader! Hipp hipp hurra! Nu är det inte långt kvar till ettårsdagen och jag fattar inte vart tiden har tagit vägen. Alltså när slutade hon tjorva på nätterna? När började hon somna varenda kväll mellan 20-21.00? Hur kom det sig att hon inte behöver flaskan mer utan äter i princip gröt och mat i alla måltider? Ja sånt där tänker jag på och förundras över hur stor hon börjar bli. Snart är det ingen bäbis längre som bor här utan en liten flicka som förstår saker och utvecklas hela tiden.

Jag räddade en hund igår. Det låter hjältemodigt men det var det inte egentligen. Jag satt och gosade med Tuva och Buddha och hör att det skäller som fan här utanför vardagsrumsfönstret. Buddha blev helt galen och stod på soffan och morrade och tittade ut. Där utanför står det en stor Schäferbladning (såg ut som Stövare också och ahr sen fått bekräftat att det var just den blandningen) och studsar omkring av lycka. Skäller på alla balkonger och bara är uppe i varv. Lite längre bort står en flicka i typ 10 års åldern och jag ropar och frågar om det är hennes hund. Hon svarade nej och såg lite osäker ut på den stora tiken. Jag la Tuva i sin spjälsäng och stängde in Buddha på toan och gick ut för att se vad det var för hund. Det visade sig snabbt att det var en unghund som var väldigt energisk och hon började med att hoppa upp mot mitt ansikte och jag fick ryta till ordentligt innan hon lugnade ner sig. Sen tog jag med henne in i mitt kök och ringde polisen. De var väldigt tillmötesgående och hämtade upp hunden inom 20 minuter. Det kallar jag service faktiskt.
En kompis ringde mig och berättade vem som ägde hunden och det är tydligen en alkis som bor här i krokarna som inte har någon kontroll på hunden. Av polisen att döma var det inte första gången de hade plockat in just den här hunden så jag håller tummarna nu att tiken blir omplacerad till ett ställe där hon har det bättre.
Mitt tips till Er alla. Ser ni en lösspringande hund så snälla ta fast den och ring polisen. Jag skulle vara så enormt tacksam om någon hade fångat Buddha om hon var på rymmen.

Nu har jag inte tid att svamla här nåt mer så ni får ha en bra dag och jag återkommer när jag har nåt att skriva om!

Goodbye!

//Sussie